Sachiko

Fick ett samtal från skolan där kuratorn glatt meddelade att de löst allting med vissa killar i klassen som beter sig som neanderthalare mot flickorna. Jag upplyste henne om att det är väldigt långt ifrån löst eftersom det skett incidenter så sent som för två veckor sedan. Kuratorn helt ställd och bad sedan om ursäkt för att de inte har koll. Suck!

Dottern har åkt på influensa och ligger nedbäddad med en hink. Hoppas det inte är vinterkräksjukan, som tydligen härjar som blodtörstiga hunner i stan just nu.  Hellre fem veckors förkylning än två dagars flunsa. Eller kanske inte förresten…
För ett par år sedan hade jag en förkylning som varade i 7 månader (”Det går över av sig självt” sa kvackaren på Fånspångs lasarett, efter två månader) och viruset spred sig till hjärnan och jag tappade motorik osv. Mycket spännande var det när jag skulle gå till badrummet och hamnade i sovrummet för att benen styrde åt ett annat håll. Mängder av porslin krossades dagligen, tills jag började dricka kaffe ur stålmugg. 
Blev inlagd och läkarna gjorde skallröntgen eftersom de trodde jag hade fått MS. Jäkligt kul besked.  Jag tjöt och ylade och trodde livet var slut.
Skallröntgen visade ingenting (bäddat för dåliga om skämt om skallen var tom eller inte, jag vet) och motoriken kom tillbaka efter ytterligare en månad och jag kunde gå rakt igen.  Likaså kunde jag lyfta kaffekoppen utan att famla i luften i fem minuter först.

Fick ett samtal om att skänka kläder till svältande i Afrika. Bad dem fara och flyga. Om mina kläder passar afrikanerna så svälter de banne mig inte. 

Tack till El Biffo för det skämtet.

Är mäkta irriterad på giriga och avundsjuka människor just nu. Det är inte jag personligen som råkat illa ut utan en vän som jag hjälpt med ekonomin.  Vännen har en ovanlig talang att med hypnos hjälpa andra komma över alla möjliga problem. Han har hjälpt mig med mina sömnproblem t ex och jag har kollat alla hans gratisvideos på YouTube i över ett halvår.  Jag byggde en webbsajt åt honom så han kan sälja hypnossessioner och det blev en succé.

Dessvärre tål inte vissa människor att andra ska få en bättre tillvaro och de känner tydligen ett trängande behov av att spy galla.  De ser det som sin rättighet att få allt gratis och skriker högljutt när gratislunchen är slut. Tacksamhet finns inte med i deras vokabulär.  Man bli äcklad. Inte minst när de dessutom sparkar på den som redan ligger och säger att han inte har rätt att få betalt för sitt jobb utan ska fortsätta göra allt gratis och leva på luft. Parasiter.

Men allt är inte dåligt; Jag är fortfarande hög på romantik efter gårkvällen hos syrran och jag är glad över mina tappade kilon. Detta motiverar mig att fortsätta med den kost jag har ordinerat mig själv och jag föll inte för en enda frestelse när jag var och handlade idag. 
Jag minns när jag tappade lite mer än 30 kg för 12 år sedan.  Jag var jätteduktig, bytte helt livsstil och resonerade som så att sötsaker inte är för mig. Den gången var det väldigt lätt att tappa vikt och idag är det betydligt svårare. Att motivera sig är också svårare eftersom man går ned så sakta.
Ett litet trick jag kom på är att kolla på foton av förfettade hjärtan och förfettade ådror. Jag är nära att kräkas men det ger mig en sporre att inte gå tillbaka till mina dåliga vanor.

Men som sagt..jag bantar definitivt inte och jag rekommenderar ingen annan att göra det heller. Sånt tar kroppen bara stryk av och håller man på och jojobantar du så kan din ämnesomsättning bli så förstörd att du till slut knappt kan äta något alls utan att gå upp i vikt.

Nu ska jag designa en blogg åt en annan kompis. Har en känsla av att det blir mycket rosa.

Har kommit hem en härlig kväll hos syster. Hon hade laddat med 3 timmar kostymdrama som var så rysligt bra att håren stod rätt upp armarna. Att hela min Jane Austen-illusion raserats på kuppen är ett förvinnande litet pris att betala i sammanhanget.  Det är bara min syster som förstår min glödheta passion för 1800-tals romantik. Det är hela paketet med kläderna, artighetfraserna, språket, livsrytmen, attityden och den höviska kärleken.
På menyn stod hemmagjord pizza och sallad som mumsades framför TV:n. Jag passade på att låna syrrans badrumsvåg och den visade på -4 kg, så mitt omläggande av kosten har visst lönat sig. En perfekt kväll på alla sätt. Älskar min syster så oändligt mycket.

Och nej, jag bantar inte. Jag har bara dragit ner på socker och kolhydrater något, och äter lite mindre portioner. Inga stora förändringar egentligen.

På vägen hem så var jag så illa tvungen att passera två tjejer i 20-årsåldern. De var fulla. Vad värre var var att de dessutom var dödligt osams och skrek åt varandra. Jag hann passera med en hårsmån när slagsmålet bröt ut i ett virrvarr av franskmanikyrerade klor och flygande hårtussar. Jag stannade inte, varken för att beskåda, heja på eller ingripa.  De fick slå sig trötta helt enkelt.
För min del känns det som jag redan klarat av veckans tre goda gärningar och ligger på plus på karmafronten. Tänker inte ha dåligt samvete för att jag inte stoppade slagsmålet…även fast tanken gnager lite.

En minst sagt splittrad kväll som började med en tvåtimmars tupplur då jag satte mig själv i yrvaken skräck genom att snarka. Väldigt högt!  

Därefter kollade jag alla polares bloggar och kunde konstatera goda nyheter för Jonna och Mackan som väntar en liten igen (jippi!!) och dåliga nyheter för Ed som fått ekonomin raserad. Det sistnämnda gjorde mig ledsen och medkännade så jag byggde snabbt en hemsida åt honom där alla hans fans kan skicka donationer. Trots allt så hjälper han tusentals människor gratis varje månad och jag vet att folk vill donera, det har mest varit en fråga om hur? Nu är det löst.  Hoppas att han får in lite kulor.
Påbörjade en målning och avbröt för kaffe. På något sätt fastnade jag i papperssorterande och fick sedan den briljanta idén att inte göra klart utan istället läsa en bok samtidigt som jag kollade film. Struktur står på inköpslistan.

Efter onsdagens snöstorm så låg Tre’s mobilnät nere i Norrköping, Äggskallebyn och på Gotland och idag påstår de att de fått ordning på tekniken. Det är bara det att det inte funkar. Tre uppmanar nu sina kunder att gå och skaffa nytt simkort i Tre-butiken. Suck! Får göra det imorgon då. Själv begriper jag inte kopplingen med trasig mast kontra simkort, men jag har å andra sidan inte betalt för att fatta nåt så….

Det har smält på taken idag. Snön är tung, blöt och byggnader hotar att kollapsa. Över hela staden har man sett skyliftar och gubbar som skyfflat slask på taken. Nere i hamnen var det febril aktivitet på de byggnader vars tak består av enbart tunn korrugerad plåt. När en gubbe ropade att taket höll på att implodera uppstod det där säregna gruffandet, svärandet och bökandet som bara kan åstadkommas när tio personer samtidigt försöker ta sig ner för en och samma stege.
Taket rasade inte in men gubbarna tog tillfället i akt att inta en förstulen kopp kaffe och sedan starta snöbollskrig. Dessvärre träffades jag och min kamera. Det är nog därför alla bilder jag tog idag blev helt misslyckade.
Skönt att ha nåt att skylla på.

Jag traskade hemåt utan att egentligen ha fotograferat något alls. Det var då jag fick syn på ett djur som jag är övertygad om är helt okänt för vetenskapsmän, genforskare och till och med kebabtillverkare. Det var större än en sork, mindre än en bäver och det var helt svart. Djuret klättrade omkring på ett lastfartyg från något land som använder det kyrilliska alfabetet. Med tanke på storleken på djurets hörntänder beslutade jag mig för att inte undersöka saken närmare. Mitt horoskop sa nämligen att det var en dålig dag att ta risker.

Det finns många typer av mörker och det finns många saker som kan gömma sig i mörker. Saker som är försvunna, bortttappade, gömda, glömda, okända eller förrrymda.
En del av de sakerna skrämmer mig.
I synnerhet när saken kryper uppför mitt ben och jag inte hittar lampknappen, trots febrilt letande.  I synnerhet om jag befinner mig på en plats där ingenting ska kunna krypa uppför benet. I min säng till exempel.
Det vore skillnad om jag befann mig på vinden. Alla vet ju att vindar innehåller saker som är mer eller mindre bortkastade och de innehåller också mörker och skrymslen där benkrypande tingestar kan frodas ohämmat.
Visserligen är min säng, ur singelperspektiv sett,  mycket rymlig och utgör, förutom sovplats, även ett mindre bibliotek, designstudio, skrivhörna och matplats.  Min sängs arbetsbeskrivning omfattar inte entomologi på något sätt och därför kommer jag nu, utrustad med hoprullad tidning, att göra processen kort med vimsiga Imse.

Hoppsan vad det snöat och gör det forfarande. Mobilnätet ligger nere i Norrköping, p g a vädret, och när jag gick ut för att gå till ett möte så fanns det inga trottoarer att gå på.  Allt täckt med stora snövallar.  Istället fick jag glatt halka runt på gatorna och göra störtdykningar ner i snödrivorna när det kom en bil.
NT skriver att det är snökaos.  Jag håller inte med. Kaos är ett för starkt ord, men visst är det ovanligt mycket snö och det tar lite längre tid än vanligt att ta sig från A till B. Själv tycker jag det är ganska trivsamt, om man bortser från att jag inte har telefon.
Många barn är nog överlyckliga idag för flera skolor har stängt.

Mediareaktioner

Beatrice Ask har visst uttalat sig om min öppna kritik mot groominglagstiftningen på P1 imorse. Jag har själv inte hört intervjun men jag fick veta att hon var öppen för att lagen skulle ses över om det, efter inkörningsfasen, visar sig att den är verkningslös. Låter positivt tycker jag. Det är det första riktiga tecknet på samarbetsvillighet och konstruktiva reaktioner från statligt håll, som jag sett i den här frågan. 
Våra loja kommunalpolitiker i Norrköping har, fram tills idag, bemött våra aktioner och protester med axelryck. För att få något att hända i den här staden måste det tydligen till att politikerna (eller deras barn) själva faller offer.
Man har visserligen gått ut med att man ville ha Nattknappen, men inget är bestämt och det krävdes en mailkampanj  under flera månader innan man ens började överväga det. Jag skickat över 50 mail om saken under hela hösten, till kommun, polis osv. Dessutom drog min kusin igång en mailkampanj som varade under en månad.
Under dagen har regionalpolitiker börjat höra av sig.  Märkligt att det ska behöva gå upp till regeringsnivå innan lokala politiker fattar att det är allvar.

Om man ska se något positivt med tragedin vi gått igenom under hösten och vintern, så är det att jag är djupt och fast besluten att fortsätta kämpa för en bättre och tryggare tillvaro för våra minsta invånare. Det har blivit ett nytt kall och många människor med stor kompetens, kunnande och skicklighet har slutit upp för att göra vad de kan för att hjälpa till. Det är inte bara oroliga mammor och pappor, utan politiska partier, IT-experter, advokater, kriminologer, journalister och nu, som sagt, även politiker.

Hoppet växer!