Bloggat av Sachiko, September 3, 2010, at 12:57 am
Ligger i bingen och kan inte somna. Pokern fick ett abrupt slut när en motspelare, som normalt sett alltid bluffar, plötsligt gjorde en helomvändning. Jag avskyr när bluffisar plötsligt spelar rent spel. Man kan inte lita på lögnare nuförtiden.
Jag hade dessutom triss i ess. Han hade kåk i tvåor och femmor. Mega-bläh!
Katter måste ha en inbyggd instinkt att alltid ställa sig ivägen för teven, kliva rätt i boken man läser eller lägga sig över tangentbordet när man sitter och skriver. Varför? Är det möjligen något i deras gener? Min katt har lyckats radera blogginlägget jag skrev nyss och eftersom jag är inne på fjärde dygnet utan egentlig sömn så kommer jag inte ihåg vad jag skrev om, eller varför.
Vid närmare eftertanke kanske det var lika bra att det raderades.
Mitt i tröttheten känner jag ändå att jag är på g mer nu än på väldigt länge. Att framtiden har en liten ljusglimt även om jag ser i kors. Man får så konstiga idéer för sig när man inte sovit. Imorgon är jag nog mitt vanliga domedagstänkande och melankoliska jag igen. Det vore så okaraktäristiskt av mig att plötsligt bli flåshurtigt optimistiskt och positiv.
Nej någon ordning får det vara, om jag inte passar mig kanske jag rentav blir glättig och käck. Härnäst vet man då att det kommer att gnolas på Sound of Music och då är jag garanterat bortom all räddning.
Måtte jag somna snart.
Bloggat av Sachiko, September 2, 2010, at 11:20 pm
Det blev en systerkväll med té och tända ljus. Samtalsämnet råkade halka in på “Dean R Koontz-böcker vi minns” och syrran påminde mig om dessa hemska rysare och gick i detalj in på Psykopaten. Jag hade glömt bort den boken trots att den står i bokhyllan. Kalla kårar och ståpäls.
Jag funderar på att läsa den igen men jag vet inte om jag skulle bli så uppjagad att jag inte kan somna. Haha!
Jo det är faktiskt fullt möjligt att det skulle bli så.
Jag tror chanserna är större att jag somnar av att spela poker (ursäkter ursäkter – för att gambla). Jag har några tior som ligger och samlar damm på ett av pokerkontona och de bara skriker efter att spelas bort och försvinna ut i tomma intet.
Jag får ta tillbaka allt jag sagt om att Panda börjar bli gammal. Trots sina nyss fyllda sju år så har hon gått tillbaka till valpstadiet och skuttar som en kalv på grönbete. Hon kanske inte har insett att pensionsåldern normalt sett ska medföra en viss form av värdighet? Icke då! Barnasinnet finns i behåll och det värmer i hjärtat att se henne så glad och livlig.
Det är väldigt stilla hemma just nu. Panda sussar sött på sin filt och njuter av lugnet och jag har avslutat dagens arbete (webbdesign). För att roa mig en stund innan vi ska ut och promma så kollade jag in City of Wonder, som jag är smått besatt av, och kan konstatera att den lilla paraden till stadens ära nu hållit på i två timmar. Hur länge ska de små gynnarna orka knalla runt med sina bastubor och tuta egentligen?
Personligen tror jag att spelet hakat upp sig. Det vore inte första gången.
Man är så förlåtande med lilla Accra. Hon behöver inte sitta fint för att få sin belöning, så som de stora hundarna måste göra. Undrar varför jag inte är lika konsekvent med henne?
Här är lite bilder från träningen och uteleken idag. De skötte sig jättefint fast det kom andra hundar som fick jaga tennisbollar. Och det, kära läsare, är en bedrift. Det är nästintill en omöjlighet att få hundarna att lyda om det finns bollar i närheten. Särskilt om bollen tillhör någon annan. Thank god for levergodis!
Det är verkligen en fullkomligt strålande dag och vi har spenderat en och en halv timme på ön och bara lekt. Ja alltså, hundarna lekte och jag gömde godis och tog bilder.
Jag måste komma ihåg att ta på mig brallor som tål att skitas ned så jag kan sitta på knä eller ligga i gräset för att få de rätta kameravinklarna.
Jag missar ju massor av bra bilder av rädsla för att skita ner mig.
Missförstå mig rätt, visst kan man tvätta jeansen men tanken på att ha krälat i icke-vattentäta brallor på en gräsmatta indränkt med hundpink känns inte så där jättelajbans. Jag vill har torrdräkt på mig om jag ska krypa där. Allra minst.
Ska börja sortera bilderna och återkommer lite senare med ett collage.
Imorse var det sådan där vacker sjörök över strömmen. Jag älskar det och det var synd att jag inte hade med mig systemkameran. Faktum är att det nog var den enda gången jag inte tog med kameran (av ren trötthet) så det kändes väldigt typiskt.
Jag minns att jag tänkte att jag säkert inte skulle se nåt som var värt att plåta så tidigt på morgonen och att det var för ansträngande att ta med den.
Att fota med mobilen blir aldrig bra, men det är en nödlösning och bättre än inget.
Ytterligare en sömnlös natt då Accra har klättrat på mig, för tredje natten i rad. Har testat att stänga ute henne men då blir det ett väldigt liv och gny och då hålls jag vaken av det istället. Vet inte varför hon inte vill ligga stilla så som hon gjorde när det bara var hon och jag?
Hon är en underbar, charmig och söt liten hund när man har bara henne. Då funkar det kanon.
Ihop med de andra två hundarna är det inte riktigt lika underbart.
Vi började dagen så fort vi kom utanför porten. Möte med en annan liten hund. De två stora brydde sig inte…tills Accra satte igång. Jag fick inte tyst på henne och efter 10-15 sekunder oavbrutet skällande (vilket känns sådär klockan kvart över sex på morronen) satte sedan Panda och Bonzo också igång. Koppeltrasslet som uppstod när jag försökte kontrollera alla tre var värre än förra årets julgransbelysning och jag kände mig mycket mycket trött.
Vid fyratiden kommer L och hämtar lilla Gangster-Accra idag så då löser sig allt med både sömnen och promenaderna. Ja det vill säga; jag återgår till mina normala fyra timmars sömn.
För hur man än vrider och vänder på det så är fyra timmar bättre än noll timmar.
Panda är extremt morgontrött just nu hon med. Troligen av att det aldrig blir tyst och stilla på natten. Hon orkar inte ens upp för att hälsa på Bonzo när han kommer på morgonen och hon går upp först när det är dags för frukost. Högst motvilligt och efter promenaden går hon och lägger sig direkt igen.
Bloggat av Sachiko, September 2, 2010, at 12:19 am
Kick-Ass
Ibland kan man faktiskt med gott samvete döma filmen efter titeln. Kick-ass är precis så dum som den låter och handlar om en super-hero-wannabee som sätter igång någon slags superhjältefeber i stan. Egentligen hade man kunnat döpa filmen till Nördarnas Hämnd för man har lyckats få med lika många mesar som i Superbad och till råga på allt är den värsta av dem alla med även i Kick-Ass. Jo, han den lille megatönten som spelar McLovin.
Jag tål inte åsynen av pojkvaskern. Han påminner för mycket om min ex-make. *rysningar*
Min ex-make ja… jo om ni har sett 2½ Män så får man en exakt bild av hur han kommer se ut när han är 40+. Han och Alan är skrämmande lika. Alltifrån den kutryggiga kroppshållningen som utstrålar “Sparka mig” till den pipiga rösten, munnen och tänderna som inte verkar riktigt höra hemma i ansiktet…
Men det var bara en parentes….
Salt
Sen har vi då Salt med Angelina J. Jag hade förväntat mig mer. Jag älskade Angelina i Tomb Raider, Mr & Mrs Smith och Wanted. Jag vet inte om jag hade trott att det här skulle vara nåt liknande. Troligen.
Det var det inte.
Action – ja.
Spännande – nej.
Dålig blond peruk – check.
Jag satt faktiskt mest och väntade på att peruken skulle hamna på sniskan av bara farten.
När ni tittar på bilderna nedan så betänk att jag har legat i den blöta mossan bland sniglar, rådjurbajs, paddor, ilskna skogmyror och skalbaggar …allt för att ni ska få se lite svensk natur. Uppoffringarna vet inga gränser!
Man får passa på när det för en gångs skull inte spöregnar och jag dessutom hade halva dagen ledigt.
Jag åkte till Herstaberg och var väldigt glad att jag hade både jeans, hoodie samt ett vindställ, vantar och scarf på mig. Det kan vara svårt att tro men scooteråkande är iskallt just nu.
Nere vid marinan blev jag sugen på egen båt igen men jag har inte råd, även om jag har en nästan sprillans ny båtmotor kvar sen jag bodde i Regna.
Kanske om jag kommer över nån mindre tingest eller kanske en uppblåsbar….
Renoveringobjekt funkar ju det med för plasta och nåta är något jag kan.
Kanske till nästa sommar?
Jag måste också tillägga att träningen med hundarna gick kanonbra tills dumskallen dök upp och distraherade mig och hundarna. Bonzo gick fot i cirklar flera varav och klarade det galant fastän Panda och Accra gjorde sitt bästa för att vara ivägen mest hela tiden.
Bägge de stora vovvarna klarade att ligga kvar bredvid varandra (okopplade) och komma en och en på inkallning när jag ställt mig femton meter bort. Det går framåt. Panda har lite svårt för vem jag egentligen ropar på och hon vill gärna följa med fast det bara är Bonzo som ska gå.
Det är bara promenaderna som inte funkar med Accra. Hon triggar de stora hundarna att skälla på allt och alla. Normalt sett går de som två parhästar och bryr sig inte om andra hundar, bara när hon är med. Hur söt och go hon än är så funkar det helt enkelt inte.
Fuck vad förbannad jag är! Jag hade hundarna lösa längst bort på ön och tränade dem när en person som jag halvt kände för tio år sen kommer rakt emot oss fast han ser att hundarna är lösa, fast han inte känner hundarna, hundarna känner inte honom och fast han ser att hundarna ryker ihop. Tror han då att jag har vare sig tid eller lust att prata med honom? Tror han inte att jag har fullt upp med hundarna? Verkar det som en brajt idé att kliva fram till lössläppta hundar man inte känner?
Hur fan är man skapt i skallen om man knallar rakt in i träningen och ett hundslagsmål som okänd person? Inte många hästar i det stallet.
Det var det mest korkade jag sett på år och dagar.
Hundar som redan är upphetsade och irriterade blir ännu argare och nervösare om någon okänd helt plösligt dyker upp. Då kan det hända olyckor! Vi hade gett oss långt bort från allt folk just för att undvika detta för jag visste att det skulle bli gruff mellan de stora hundarna. Händer det en människa något är det jag som får betala kalaset och det har jag vekligen inte lust med. I synnerhet inte när jag vidtagit åtärder för att det inte ska kunna hända. Och så går det där dumhuvudet och……*svär så det osar*
Nu hände det som tur var inget men jag hoppas personen förstod att han inte är välkommen mer och nästa gång han får syn på mig och vill hälsa (med eller utan hundar), låt bli!!
Jag har inget till övers för dumskallar!
Allt material på Sachikoblog.com skyddas av såväl copyrighträtten och upphovsrättslagen. Du får inte kopiera bilder eller texter att använda på din egen blogg eller sajt utan skriftligt medgivande.
Kick-Ass
(230410103350)salt_angelina_jolie_1.jpg)
Sen har vi då Salt med Angelina J. Jag hade förväntat mig mer. Jag älskade Angelina i Tomb Raider, Mr & Mrs Smith och Wanted. Jag vet inte om jag hade trott att det här skulle vara nåt liknande. Troligen.
Senaste kommentarerna