Sachiko

Sitter med en kopp kaffe som är så starkt att det känns som om örona ska blåsa av skallen. Mjölken tar knappt bort känslan av att dricka nitroglycerin. Jag har precis vaknat och det betyder att jag för en gångs skull sovit i hela 7  timmar och anledningen till att jag vaknade var ett mycket märkligt besök. En man jag aldrig sett förr försökte starta  moppen i mitt garage. Det var i och för sig ett lönlöst företag eftersom jag tagit ur batteriet och tändstiftet måste bytas. Jag stod häpen vid fönstret och stirrade och kunde knappt tro mina ögon. En inbrottstjuv mitt på dagen och mitt i centrala Regna (haha..ja, det sista var ironiskt)!
Jag funderade på alternativen; A) att öppna fönstret och vråla åt honom, B) ringa polisen eller C) helt sonika gå ner och haffa honom.  Om jag skulle skrika från fönstret skulle karlen naturligtvis sjappa och om jag skulle ringa polisen så skulle de inte vara här förrän efter en halvtimme (om de ens kommer, Finspångspolisen är synnerligen inkompetenta och jag har närapå anmält dem för tjänstefel förr). Alltså återstod alternatic C. På med brallor och tröja och kängor.På väg ut genom dörren slogs jag av tanken att tjuven eventuellt skulle komma att göra motstånd så jag högg en stor smidestång, som stod i källartrappan, som tillhygge.  Jag hade sinnesnärvaro nog att inte trampa i tjuvens fotspår och förstöra bevis (vid ev polisutredning). Garagedörren stod vidöppenoch bara det var ett tecken på att detta var en tjuv som inte gav upp i första taget. Det var nämligen flera decimeter snö som hindrade dörrarna från att öppnas och han fått skyffla undan den med händerna. Inne i garaget stodgärningsmannen och försökte få igång moppen med kickstarten och han hade ryggen mot mig. Jag blängde på honom några sekunder. Han var ca 170 cm lång och av äldre modell och rörde sig klumpigt. Ingen match! Jag är själv lika lång har jobbat som smed i många herrans år innan jag slog mig in på datorer så jag vet att jag kan värja mig och även tillfoga en del skada om det behövs. Dessutom har jag samma kroppsbyggnad som farsan som är urstark av naturen.
“Jaså, vi tänkte ta en liten moppetur i vårvädret?” sa jag med min mest auktoritära röst (den som brukar få folk att skita på sig).  Gubben hoppade en halvmeter upp i luften och vände sig om. Först såg han skräckslagen ut men när han såg att det var en kvinna verkade han slappna av och han kostade till och med på sig ett flin. Den jäveln! Jag avskyr sexister som tror att kvinnor är veka och försvarslösa och att karlar därför kan göra som de vill.  Den här karlen var dessutom packad.
“Jag.. måste till Finspång.” sluddrade han.
“På den moppen ska du ingenstans och jag tror du kommer till Finspång ganska snart..i polisbil. De är redan på väg!” ljög jag och önskade att jag faktiskt ringt polisen innan jag gick ut i garaget.
“Jag måste träffa en polare…det är nödsituation.” sa gubben.
“Visst, vad då? Är spriten slut eller, ditt jäkla fyllo!”
I den sekunden beslutade sig alkisen för att fly men den enda utgången var garagedörren som jag blockerade.  Han sprang rakt emot mig och försökte smita till höger om mig. Det var ingen match att hugga tag i hans jacka och kasta in honom i garaget igen.  Han såg väldigt förvånad ut när han landade på golvet men han reste sig snabbt och nu började han se förbannad ut.  Jag hade släppt tången på golvet när jag högg tag i gubben och hann inte plocka upp den innan han var framme igen.  Han försökte inte smita åt sidan utan den här gången försökte han sig på en tackling, vilket nästan höll på att lyckas eftersom jag tappade balansen och for in i en garagedörren och han sprang förbi. Som tur var ramlade jag inte omkull utan kunde kasta mig över honom bakifrån och på så sätt tackla ner honom till marken.  Han låg på mage i snön och jag satte knäet i ryggen på honom så han inte kunde resa sig. Fast det bjöd emot så grabbade jag tag i hans flottiga hår och mylade honom ordentligt (för den som inte vet vad myla är: att hårdhänt gnida in någons ansikte med snö) . Han skrek som en stucken gris och svor så det osade men han hade inte en chans att fly eller ta sig loss. Ibland har det sina fördelar att vara tungviktare.

Jag vet inte riktigt hur jag hade tänkt haffa honom och hade jag varit lite mer snabbtänkt hade jag tagit med ett spännband från källaren och paketerat honom.  Dessvärre jag lag inget sådant och jag betvivlade att han snällt skulle ligga kvar medan jag hämtade ett rep eller spännband för att knyta fast honom.  Det finns heller inget sätt att låsa in honom i garaget, tyvärr. Det enda jag kunde göra var att fortsätta myla honom ett par minuter tills han lugnat ner sig och slutat sprattla. Tills sist låg han bara flämtande på marken och rörde inte en fena.  Jag hade inget annat val än att släppa honom. Han kom på fötter och försökte måtta ett slag mot mig. Jag vek undan och sparkade honom på knäet allt vad jag kunde (vilket måste gjort ont för jag har stålhätta på kängorna). Han insåg att han var chanslös, lade benen på ryggen och sprang haltande därifrån. Jag gick in och ringde polisen. Fick en utskällning av en poliskvinna för att jag utsatt mig själv för fara och sedan fick jag det gamla vanliga meddelandet att alla polisbilar var upptagna men att de skulle komma när/om de hann.  Det är baske mig helt otroligt! Jag upprepar; helt OTROLIGT! Om det hade varit en mördare/våldtäktsman/rånare som försökt ta sig in i mitt hus, hade de sagt samma sak då?  “Sorry, våra poliser är upptagna, vi kan inte komma.”
Jag gjorde kaffe och satte mig vad datorn för att blogga om saken och jag kan sätta en femhundring på att polisen inte kommer dyka upp.  De var likadant när jag fick inbrott i huset och tog tjuven på bar gärning (år 2005) och likadant när två personer (som påstod sig vara från försäkringskassan men inte indentifierade sig..och jag var inte sjukskriven så hembesök var inte ens motiverat) försökte tränga sig in i mitt hus i höstas (2008). 
Den här gången tänker jag anmäla polisen om de inte dyker upp. Någon måtta får det vara. 

Lagen i egna händer

Det är lite så det är härute i bushen. Kommunen och polisen bryr sig inte om vår by och det är sååå besvärligt att behöva ha med oss att göra. Vi bor ju så långt bort och bla bla bla. Inte värt att kosta på bensinen för att åka hit. Inte värt att kosta på kollektivtrafik. Inte värt att kosta på en återvinningsplats för tomglas ens.
För några år sedan hade vi en anna liten kontrovers då en av måpnskensbönderna spridde hönsgödsel på sin åker så att kolibakterier rann ner i vårt dricksvatten. Alla i kyrkbyn blev akut magsjuka i två dagar. Det var inte svårt att lista ut vad det var frågan om. Bondskrället har gjort det förr och till och med blivit anmäld(det är förbjudet att gödsla intill brunnar osv).  Jag gjorde också en anmälan men som vanligt hände inget från polisens sida.  Alltså fick jag ta saken i egna händer.  Bondjäveln gödslade alltid på natten och jag satte mig vid köksfönstret och väntade in honom. Han dök upp med sin traktor och spridare strax efter elva på kvällen.  Jag var så uppretad och förbannad att adrenalinnivån var maxad och med min största yxa i handen klampade jag tvärs över åkern rakt emot traktorn. Eftersom han inte kunde se mer än min siluett i månskenet så kunde han inte avgöra om det var en man eller kvinna, bara att det var en arg person med yxa på väg emot honom i snabbt fart.  Han lämnade traktor och hela rasket och flydde till sin bil. Nu hade jag ju inte tänkt slå in skallen på honom eller så men jag hade nog tänkt göra om hans traktor till en skrothög om det var vad som krävdes för att få stopp på förgiftningen. Vad skulle han göra? Anmäla mig till en polis som inte bryr sig och samtidigt åka dit själv för att gödsla trots förbudet? I vilket fall som helst var han borta när jag var framme vid traktorn och jag placerade ett välriktat hugg i dörren. Bara som en liten hälsning.  Efter det har vi inte haft några problem med gödselförgiftning.