Jag var tvungen att åka en sväng in till byn och handla. Passade också på att ta en sväng förbi systemet för att köpa lite rött. Jag parkerade vid torget i Finspång och när jag klev ur bilen möttes jag av finspångsocietetens hesa vrål från busskuren där de satt med sina ölburkar och billiga vinpavor. Jag har en egen taktik för att slippa dem och det är att till varje pris undvika ögonkontakt, annars kommer det vanliga ”Öh hörrö, haru en femma?”. Jag klarade mig obemärkt förbi dem och passerade Träskallarnas Klubbhus med den sedvanliga klumpen i magen och sura smaken i munnen. Skänkte kommundirektören och hans anhang illvilliga tankar och önskade dem akut matförgifning hela bunten (lång historia som vi tar en annan gång). In till systemet, högg en bag-in-box och sedan ut igen. Snabbt in i bilen och ut från parkeringen bara för att upptäcka att det var rusningstrafik. Ja, det vill säga att Finspångs samtliga 9 bilinnehavare var ute och körde samtidigt. Det blev nästan stopp i korsningen vid torget..men bara nästan.  I ärlighetens namn var jag lättad över att det inte blev stopp eftersom jag misstänker att folket i Finspång fortfarande inte har vant sig vid tanken på högertrafikomläggningen på 60-talet. Nymodigheter tenderar att komma senare till Finspång än alla andra ställen. Det i sin tur har förmodligen med den hårda inavlingen att göra…men jag gissar bara.

Jag åkte vidare mot Viberga som är en stormarknad och också uppsamlingpunkt för traktens miffon. Som alltid slogs jag av hur obeskrivligt oestetisk och ful den här hålan är och vilken plåga det är ett besöka den någon gång i veckan. Jag kan inte förstå hur jag i yrkets vägnar kunde gå med på att marknadsföra den här hålan som turistmål? Jag var kommunens turistambassadör tills för ett par år sedan..ofattbart och nu när man tänker på det efteråt så skäms man ju.

Jag fick bevittna en fantastisk solnedgång på hemvägen och nu när jag väl hemma, många mil från Finspång, känner jag att jag kan andas ut.

Middag idag blev wokad kryddig kyckling med grönsaker,vitlök och nudlar. Efter viss beslutsångest hällde jag även upp ett glas vin.

Naturligtvis somnade jag efter 5 sidor i boken och minns inte ens vad jag läste. Vaknade precis och fixade kaffe och som vanligt satte jag mig vid datorn det första jag gjorde. Det är ju lite så mitt liv ser ut; sova, sitta vid datorn och hoppas någon mailar och vill komma och titta på huset (och köpa det), skriva,  sova.

Huset har varit ute till försäljning i 4 veckor och inte ett enda napp. Lite deprimerande är det faktiskt eftersom jag längtar oerhört efter att få flytta till stan och bort från landsbygden.  För att få upp intresset för huset ägnade jag helgen åt så kallad ”home styling” och målade om och fixade köket. Jag började med liv och lust i fredag, på lördagen var jag inte lika entusiastisk och i söndags precis när sista gnuttan energi tog slut blev det klart.

Det var underbart att komma ner i köket och det såg nytt och förändrat ut och solen lyste in genom fönstret. Även om jag inte får huset sålt på länge så får jag försöka se det positiva, att jag får njuta av köket lite längre….

Ska skriva en artikel nu och förhoppningsvis känna att jag gjort lite nytta den här dagen.