|
|
mars 25, 2009, at 7:08 e m Skrivet av Sachiko, mars 25, 2009, at 7:08 e m Åkte 7 milen till Norrköping för att träffa min läkare. Jag hade åkt lite tidigare än nödvändigt eftersom jag ville rota igenom stadens samtliga bokantikvariat innan min tid hos läkaren. Jag gick till BokGalleriet men där fanns som vanligt ingenting av intresse så jag fortsatte till butiken med det otroligt fyndiga och originella namnet Antikvariatet. Hittade det jag letade efter och höll på att få skrämselhicka när priset låg på 250 kr. Lämnade raskt butiken och gick istället till Akademibokhandeln och köpte samma bok, fast sprillans ny, för 159 kr. Jösses! Rekommenderar mina läsare att hålla sig borta från Antikvariatet, det är rena svindleriet.
Ramlade in på läkarmottagningen i god tid och ringde otåligt på klockan till receptionen. Det tog 14 minuter innan någon dök upp i luckan. Hade då börjat bli en smula sur. Receptionisten meddelade att doktorn inte var där idag och jag flög i taket eftersom vi faktiskt bokat in den här tiden för över en månad sedan. Jag bad personalen lämna ett argt meddelande till läkaren som jag dikterade under idel svordomar och hotelser om anmälan till förtroendenämnden. Jag kände hur kinderna hettade av ilska och jag brukar normalt sett inte rodna. Klampade ut från mottagningen och ringde syrran och avbokade fikat eftersom jag var allt annat än roligt sällskap och ville bespara henne detta.
Halvvägs hem hade jag lugnat ned mig och började skämmas över mitt utbrott. Inte hade läkaren bokat fel av ren illvilja, det måste föreligga ett missförstånd någonstans, det begrep jag ju innerst inne. Synd bara att jag åkt 14 mil i onödan och hoppas att receptionisterna glömt bort mitt utbrott till nästa gång. Troligen inte. Skäms som en hund nu… När jag pratar med läkaren nästa gång får jag förklara hur labil jag är på grund av sömnbristen och att jag spelar över hela känsloregistret varje timme dygnet runt. Måste få sova snart, innan jag tappar förståndet helt och hållet…det lilla som finns kvar.
Såg två tranor på vägen hem (eller är det hägrar?) som struttade omkring och hackade i tjälen. Dumskallar, de skulle stannat kvar i södern och värmen minst en månad till. Jag antar att det är dit de flyger på hösten för man ser dem inte alls härpå vintern. Om somrarna står de packade som anjovisar på fälten och vrålar och en gång var det nära att en av dem flög rätt ner i min båt när jag satt och fiskade i godan ro. Stora klumpiga fåglar bör inte försöka starta på en för kort sträcka. Tranan var knappt en meter ovanför marken när land tog slut och vattnet tog vid….och där satt jag med gapande mun när transkrället kom farande rakt emot mig. Jag duckade men kände draget från vingarna när den passerade med knapp marginal ovanför mitt huvud. Vi var nog lika chockade bägge två efter den närkontakten av tredje graden.
mars 25, 2009, at 4:25 e m Skrivet av Sachiko, mars 25, 2009, at 4:25 e m Min dotters pappa är en av de mest knasiga personer jag känner.Inte bara för att hans hela existens andas logiska kullerbyttor och att karlen inte fungerar som andra utan därför att han ofta lyckas skämma ut sig å det grövsta. Nu är det 10 år sedan vi separerade men jag har ändå episoder klart i minnet och de kommer nog aldrig försvinna.
På det tidiga 90-talet var han en av de första att skaffa mobiltelefon och det var som många minns riktiga monster! Hans telefon vägde ca 1,5 kg och batterietladdare vägde säkert 5 kg. Denna telefon bar han ständig med sig och han vrålade som en tok i den eftersom han trodde att mottagaren inte skulle höra honom annars. Faktum är att mottagaren nog hade hört honom utan telefon. :-S
McDonalds hade precis lanserat sin drive in och mitt ex som älskar burgare tog cykeln för att köra igenom denna. Vad han inte räknat med var att tjejen i kassan inte kunde höra honom där han stod vid högtalaren för att lägga sin beställning. Han ställde sig därför och skrek in i lådan och skrämde slag på personalen. Efter fullgjord beställning fick han ett samtal på mobilen och skrikande i luren cyklade han fram till luckan för att betala och därefter för att få sin mat. Personalen måste trott att de hade att göra med en rymling från någon institution.
Några år senare skaffade han en gammal rosthög till bil som inte hade tillstymmelse till stötdämpare kvar och varje gång det var ett gupp i vägen så gungade bilen upp och ned flera hundra meter efteråt. Desstuom hade förardörren blå färg och resten av bilen var silverfärgad. Lägg där till att bilen var dekorerad med handmålade blommor á la flower power, tanken var trasig och det var trasmattor på golvet för att täcka hålen som gjorde att man kunde se rätt ner på gatan. Exet hade löst problemet med bensintanken så fiffigt att han placerat två glasfibertankar i bagageutrymmet och dragit en trädgårdsslang till bensinpumpen. När bensinen tog slut flyttade han sonika trädgårdslangen till nästa tank. Gissa om personalen på macken höjde på ögonbrynen när de såg honom hälla bensin i bagagutrymmet?
Min svärmor och svärfar var hyggliga nog att låna ut sin bil till oss vid ett par tillfällen då vi skulle frakta saker till det gemensamma sommarstället. Således var de tvungna att ta exets blommiga slangbil ner till landet. Svärmor skämdes så fruktansvärt att hon satt hukad i passagerarsätet under hela timmen som det tog att åka till Västervik. Svärfar som inte har särskilt mycket koll på läget var inte det minsta bekymrad..tills polisen stoppade honom och frågade varför i hela friden det löpte en trädgårdsslang på utsidan av bilen??? Svärmor var så upprörd efter det att hon genast hällde upp ett stort glas likör när de kom fram till sommarstugan. Hon drack normalt sett inte. Grannarna hade stirrat och pekat och någon hade visst sagt ”Det går tydligen utför för Gustavssons!”.
Nu fick jag höra att exet tydligen lyckats paddla in med sin kanot i en bilfärja som går mellan Kolmården och Skenäs. Kanoten gick mitt itu och det blev en kall simtur innan kaptenen fiskade upp honom. Jag frågar mig själv..hur kan man undgå att lägga märke till en stor bilfärja?
mars 25, 2009, at 12:00 e m Skrivet av Sachiko, mars 25, 2009, at 12:00 e m Naturligtvis gick strömmen inatt igen och värmepannan stannade. Temperaturen i huset sjönk till 10 grader och det var frost på utsidan av fönstrena. Jag hade att välja på att hämta ved i källaren och starta braskaminen vid sovrummet eller bylsa på mig massor av kläder att sova i. Jag valde dumt nog det senare. Visst höll jag mig varm men vid 4-tiden på morgonen hade tröjorna snott sig och jag satt fast som i en tvångströja. Panik! Det tog några minuter innan jag lyckades komma loss och då var jag både förbannad och klarvaken och det var inte ens lönt att försöka somna om. Jag skänkte en illvillig tanke til lmin polare som bosatt sig i Thailand och har det varmt och skönt för jämnan. Underbart med gammal hederlig svensk avundsjuka! Hahahaha!
Nu har värmen stigit i huset igen men i köket kommer det fortfarande rök ur munnen när man andas. Kallare rum får man leta efter. Även när elementen är glödheta är det alltid kallt i köket av någon anledning. Detta är kanonbra på sommaren då man kan gå in och svalka sig men på vintern värker det upp till fotknölarna om man går på golvet utan raggsockar. Jag investerade i ett par jättetjocka tofflor i form av grishuvuden för några år sedan och de värmer visserligen gott men det är svårt att bli tagen på allvar när man har dem på sig. Folk som hälsar på har en tendens att sluta lyssna på vad jag säger och istället dras deras blickar obönhörligen till gristofflorna och vad jag än säger så jag bara ett flinande ”Hm,okej…jo…visst!” till svar.
Ska in till Norrköping för att träffa min läkare och se om jag kan få sömntabletter som faktiskt funkar den här gången. Hoppet är inte särskilt stort och det känns som slöseri med tid och energi att åka 14 mil men men…. Ska och passa på att ta fika med min syster när jag ändå är där.
Ååååh, jag blir så frusterad över att jag inte får huset sålt! Jag vill flytta nu! Om jag sänker priset på huset så kommer jag inte kunna betala in lånen och gå härifrån med en skuld och det är det sista jag vill. Tyvärr är det nog precis det jag kommer att få göra vartefter… 
Solen skiner som bara attan så jag ska nog ge mig ut och promenera och fotografera lite grand för att släppa tankarna på husförsäljningen, eller snarare bristen på densamma. Den här gången ska jag försöka att komma ihåg att byta gristofflorna mot riktiga skor så jag slipper bli till allmänt åtlöje i byn.
|
Copyright & Upphovsrätt
Allt material på Sachikoblog.com skyddas av såväl copyrighträtten och upphovsrättslagen. Du får inte kopiera bilder eller texter att använda på din egen blogg eller sajt utan skriftligt medgivande.
|
Senaste kommentarerna