April 2009
M T W T F S S
« Mar   May »
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
27282930  

Arkiv

April 30, 2009, at 3:37 pm

I'm too sexy…

Sitter med spolar i håret och ser ut som en tant av modell 70-taggare. Rakade benen och det är något jag brukar dra ut på i det längsta eftersom jag har psoriasis. Rakhyveln skalar av skinnet på benen och det slutar ju inte blöda förrän efter flera timmar. Varför kan det inte bli modernt med håriga ben så man slipper förblöda?
Kom inte och säg att jag ska vaxa för det gör saken bara ännu värre, det blöder lika mycket och vaxet svider dessutom i såren.

papiljotter

April 30, 2009, at 11:01 am

Snickarjääääävel!

Jag är så arg att jag kokar! Vi hade slutbesiktning av fasadentreprenaden och dräneringen på mitt hus nu imorse och som väntat var det ett trettiotal punkter som fortfarande inte var åtgärdade. Jag stämde snickarjäveln för 4 år sedan men tvisten har pågått i fem år och fortfarande är det inte klart. Besiktningsmannen skrev att sakerna skulle åtgärdas inom skälig tid vilket jag vet innebär att snickarfanskapet kommer ta ytterligare ett år på sig, minst.
Det har kostat 160.000 kr i advokatkostnader att ens få snickaren att göra det han gjort hittills och mer lär det bli. Jag får släpa honom till tingsrätten igen för att kräva ersättning för de kostnaderna.
När allt detta är över kommer jag publicera varenda bild, varenda bevis som vi använt i rätten, all korrespondens, samtliga besiktningsprotokoll och tingrättsprotokoll på en hemsida som jag ska färdigställa. Jag har redan köpt ett domän som är snickarens firmanamn med ändelsen .com. Jag är garanterat bättre på sökmotoroptimering än vad han är så den sidan kommer synas högst i sökresultaten om man söker på hans patetiska ursäkt för en firma.
Hoppas det leder till hans slutgiltiga konkurs och att potentiella kunder tänker efter både en och två gånger innan de anlitar den där bluffmakaren, svindlaren, riksidioten, pulvret och vandrande kromosomfelet.
Detta är min nyanserade kritik.
Om jag skulle släppa loss känslorna och säga vad jag egentligen tyckte om snickaren skulle denna blogg vara rent hälsovådlig för läsarna.
Jag är så ilsken att jag knappt kan skriva. Bara att se hans korkade nollställda nuna igen fick ådern i min tinning att börja bulta. Hans sätt att försöka slinka undan och skylla ifrån sig och vägra göra vad som står i kontrakten gör mig nästan mordisk. Lägg därtill att han gafflar i evigheter om samma irrelevanta saker och inte håller sig till fakta utan fabulerar fritt. Han har ljugit i rätten och fått med sig sina kumpaner på samma lögner, vilket kunde bevisas när marken återigen grävdes upp runt huset. De påstod att de lagat hål och sprickor i källarväggen när de gjorde dräneringen. Jag hävdade att det gjorde inte och att jag såg med egna ögon att de satte upp platonmattan utan reparera väggen enligt kontraktet. De påstod sig ha bildbevis på att de gjort vad de skulle men dessa bilder kunde de aldrig visa. När marken grävdes upp igen och platonmattan togs bort var jag där med kameran. Jag hade rätt. De hade blåljugit i rätten.
Till och med rådmannen (domaren) i senaste tingsrättsförhandlingen bad till slut snickaren att hålla klaffen.
5 år av tvister, 4 förhandlingar i tingsrätten, 5 fruktlösa förlikningsförhandlingar, 7 besiktningar och otaliga möten med min advokat, kilometervis med protokoll och korrespondens och därtill halva tomten förstörd igen. Fatta att man blir less när man fortfarande inte ser en ände på det.

De goda nyheterna är att jag ska till syrran idag och fira valborg. Ska sansa mig och duscha och lägga upp håret på spolar och fixa make-up. Sånt brukar ha en lugnande effekt.

Fast jag tror jag måste ner i min verkstad och ta släggan och slå på städet eller böja lite järnskrot först, för att släppa ut ångan.

stad
signatur1

April 29, 2009, at 7:13 pm

Egen fotostudio

Tack vare mina toppengrannar, S och G, så har jag lyckats fixa en egen fotostudio i ett av rummen som jag inte använder. Nej, jag pratar inte om idiotgrannarna och detta är inte ironiskt skrivet.
De här är ägarna till Regnagården som jag haft mycket kontakt med och som är kanonbra människor bägge två. Synd bara att de inte alltid är här i byn utan måste resa för att ta hand om sina åtaganden i Stockholm med jämna mellanrum.
Nu har jag fått låna deras filmduk tills på söndag så jag har riggat ljus och krälat på golvet halva dagen. Har fotograferat lite olika stilleben men måste fixa mer lampor inför nästa session. Jag tog ungefär 200 bilder idag och ska väl ta ett par hundra till innan jag slutar för dagen, dock måste ljuset bli mycket bättre än vad det är nu. Har massor av lampor i källaren så det är väl bara att börja kånka upp dem. Hej och hå!
När man har uppnått den respektabla ålder jag har så är det direkt ohälsosamt att ligga på golvet och fotografera. När man ska ta sig upp igen så knastrar varenda kota som ett nyårsfyrverkeri.

Är det sånt som kallas att offra sig för konsten?
Jag har inte en aning vad jag ska göra med alla bilder, jag gör det bara för att det är kul och lite terapeutiskt.
Här är ett smakprov på bilder jag tagit idag. Ber om ursäkt för den dåliga ljussättningen, jag är blott en glad amatör!

 
fotostudio1


Zylom

signatur1

April 29, 2009, at 12:07 pm

Allt tyder på öppet krig

Överbefälhavaren, i folkmun kallad “Morsan”, gick idag offentligt ut med anklagelser gentemot sin främste officer och övervakare av de södra regionerna i territoriet,  kallad Dottern. 
Överbefälhavaren anser att de södra delarna inte hållits under kontroll och nu misstänks officeren för att i hemlighet ha utfört bakteriologiska experiment i sitt territorie. Fynd i form av allmänfarligt mögel har hittats på rester av vad som tros vara bestick, glas och tallrikar.  Det finns en överhängade risk att befolkningen i de södra regionerna kommer drabbas av sjukdomar om dessa experiment inte genast avlägsnas och förstörs. Officeren har hittills vägrat förhandla i frågan och oroligheterna verkar, av allt att döma, trappas upp.  Vår korrespondent i regionen rapporterar att den allmänna oron stiger för varje dag som går och stämningen är ödesmättad.
Överbefälhavaren har i dagarna infört sanktioner i form av indragna ekonomiska bidrag och lördagsgodis i ett försök att få Officeren att rensa upp i området och avlägsna alla eventuella hot mot ordningen. Dessa åtgärder har hittills varit verkningslösa och nu hotar Överbefälhavare Morsan om öppet krig medelst kemiska stridmedel såsom såpa, mopp och klorin.  En minutiös mobilisering har redan påbörjats och infanteriet, utrustade med dammsugare, står redo att slå till. Alla vägar ut ur det södra territoriet står nu under ständig övervakning och man har skurit av alla eventuella flyktvägar.

“Vi tror inte att krig är lösningen på allt men när det gäller folkhälsan och kemisk krigsföring av den här typen måste vi ta i med skurhandskarna!” meddelar ÖB i ett pressmeddelande nu på morgonen. “Allmänheten ombedes hålla sig borta från det hotade området tills dess att våra bombexperter har oskadliggjort bakteriehärden och säkrat territoriet. Vad som kommer hända med Officeren har vi ännu inte beslutat, men vi kommer ta in henne till förhör så snart tillfälle ges.”
Officeren har barrikaderat hela det södra territoriet och vägrar lämna en kommentar.stadning_illustration



Leadbanner 13

signatur1

April 28, 2009, at 10:39 pm

Planer för veckan

Hade ju trott att dottern skulle spendera valborg och helgen med mig men hon hade planer med kompisar så jag och syrran (och alla katter)  får klara oss själva.

Planerna för veckan blir därför lite ändrade:
Torsdag så åker jag till Norrköping och firar valborg med syrran och ser på majeld och skrålar “Viiiintern rasar ut blan våra fjällar”. Vi ska ladda med en öl på en närbelägen pub innan för att kunna sjunga med rätt känsla och darr. Risken finns att det inte blir nåt bloggande den kvällen.
På fredag åker vi och handlar mat innan vi beger oss ut hit till vischan.   Syrran lägger sig och solar inom tio sekunder efter att vi klivit ur bilen.
Jag ska passa på att gå ner och rengöra båten och laga det jäkla hålet som jag fortfarande inte fixat. Syrran solar under tiden.
Ska ställa batteriet till båtmotorn på laddning och leta rätt på grillen som står bakom all ved i garaget. Tänker laga en superb måltid. Syrran solar.

Lördag: en utmärkt dag för långpromenad hoppas jag. Naturligtvis tar jag med kameran. Syrran kommer garanterat gå i sollinne och med solglasögon. Jag kommer vilja krypa på backen och fotografera myror och annat spännande som jag hittar. Syrran lägger sig bättrar på brännan under tiden.
Vi tar en båttur och upptäcker snart att hålet jag lagade inte alls är lagat. Båten sjunker som en gråsten och vi får årets första dopp.
Framåt eftermiddagen är det dags för grillen igen. Jag försöker starta grillen och upptäcker att jag köpt bricketter istället för kol och blir allmänt förbannad när de inte går att få fyr på.  Syrran solar.
Jag spiller marinad på min brallor och eftersom jag inte tvättat så blir jag tvungen att byta till alledeles för trånga jeans utan fungerande blixtlås.
Grillen ryker så in i helvete men nån eld blir det inte. Syrran solar.
Jag blir förbannad och sparkar grillen åt helsefyr och glöden får gräsmattan att fatta eld som sprider sig så hela huset snart står i ljusan låga.
När brandkåren gjort sitt återstår bara skorstenen och vi får sova på vedhögen i garaget. Syrran klagar över att det inte finns ett takfönster med sol i garaget.

På söndagen skjutsar jag hem syrran som försöker sola via det nedvevade fönstret. Ingen av oss säger ett ord! Jag släpper av syrran och åker sen till ÖB för att köpa en sovsäck och spenderar sedan återstoden av mitt liv i garaget, i för trånga byxor.

signatur1

April 28, 2009, at 9:15 pm

Läskigt subliminalt test

Följ bara instruktionerna och se vad ditt resultat blir. Du behöver inte skriva ner nåt eller memorera.
Testet tar en minut.

http://www.snabbstart.com/film/1426e6cb4d

April 28, 2009, at 5:26 pm

Avslöjad!

“DU HAR EN BLOGG!” var det första Alex vrålade i mikrofonen när han ringde igen för femtioelfte gången idag. “Varför har du inte sagt det? Jo, för att du skriver en massa dumheter om mig!”
“Precis!”  sa jag.
“Subba!” fräste han. “Du får mig att framstå som en riktigt bitch.”
“Du är ju en bitch!”
“Ja, men det behöver du väl inte tala om för folk?”
“Jo, de tycker om att läsa om dig. Du är närapå kändis nu ju. Nåja, nästan.”
“Pah! Hur många läser din blogg om jag får fråga?” jag hörde nog nyfikenheten i hans röst.
“Ungefär femtonhundra om dagen.”
Tystnad.
“Oj..det var ganska många.” sa han till slut. “Och de gillar att läsa om mig?”
“Hittills är det ingen som klagat. Kanske kan det bli en push för att hitta dejt och för att få fart på stå-upp-karriären? Ska jag lägga ut en bild på dig?”
“NEJ! Mina föräldrar kunde ju se..” pep Alex förskräckt.
“Vad spelar det för roll?”
“Då får de ju veta..”
“Att du ska slopa din karrär och utbildning och..?”
“Nej, det andra.”
“Att du är bög?”
Tystnad igen.
“Alex, har du inte berättat för dina föräldrar? Jag trodde du kommit ut?!”
“Det har jag ju…nästan helt.”
“Men fortfarande lite smygbög…inför mamma och pappa? Du måste ju berätta det för dem. Det är ju bara en tidsfråga innan de får höra det från annat håll.”
“De skulle bli väldigt upprörda.”
“Inte mer upprörda än de blir när de får höra om dina nya kärriärsplaner. Om du först berättar att du är gay och sen berättar om stå-uppandet så kommer det sistnämnda vara så chockerande att det tar udden av bögeriet. Troligen dör de av hjärtattacker i vilket fall så du behöver nog inte bekymra dig om reaktionerna.”
“Det där var inte roligt!” sa han surt.
“Roligare än din stå-upp-show!”
“Du är ingen jävla Bert Karlsson och du kan inget om nöjesbranschen. Fast du ser lite ut som Bert, men där slutar likheterna.” sa han med sin bitchigaste röst.
“Äh håll tyst, wanna-be!” sa jag argt.
“Tjockis!”
“Kines!”
Hans illvrål fick högtalarna att skorra.
“Jag är ju halv-korean för i h**vete!”
Det är få saker som gör honom mer arg än när jag kallar honom kines. Det är det perfekta vapnet i alla gräl. Jag har aldrig påstått att någon av oss är politiskt korrekt mot varandra. I våra gräl är alla svinhugg obligatoriska.
“Gå och tröstät eller nåt!” skrek han.
“Har redan ätit varmkorv,vilket är mer än vad du har fått”  flinade jag.
Det tog några sekunder innan han fattade vad jag menade. De ord som följde är alltför grova för att publiceras här.  Jag lät honom skrika av sig en stund och jag hade svårt att hålla mig för skratt. Normalt ogillar jag sexuella anspelningar men den här gången kunde jag inte låta bli. Det märkliga var att Alex inte blockerade mig från skype och stängde av videosamtalet som han brukar. Efter ett par minuters oavbrutet skrikande var han helt utmattad och pustade ut.
“Det där med korven var en ganska bra replik i sitt sammanhang.” sa han efteråt. “Kanske kan jag använda det i min show?”
“Nej, såna skämt är bara smaklösa. Du vill väl inte att det ska bli buskis?”
“Nej, för guds skull! Jag vill ha stil på det hela.”
Vilket i sig är en orimlighet med tanke på vem som framför det hela, tänkte jag men tordes inte säga något. Han lär läsa det här i bloggen i vilket fall.
Alex loggade ut för att fortsätta skriva på sitt manus och jag satt en stund och funderade på vilken tur det är att Alex och jag har varandra så vi kan får släppa ut ilska och ånga och rensa systemen med jämna mellanrum.
Det hjälper också att ingen av oss tar förolämpningarna på något större allvar eftersomvi vet att vi gillar varandra innerst inne. Även om det är svårt att tro.

Har spenderat en och en halv timme av eftermiddagen i ett jakttorn för att knäppa kronhjortar. Jag menar givetvis fotografera dem (råkade skriva fel först och skrev fotogratinera,vilket jag tyckte var rätt kul ord). Precis när jag parkerade bilen så såg jag en hel flock av dem springa in i skogen med en mycket ståtlig hanne i spetsen. Hornen var enorma! Dessvärre kom de inte tillbaka under den tiden jag satt där.  Jag funderar på att åka tillbaka dit vid 18-tiden eftersom det då är mer sannolikt att det kommer fram, men jag känner mig enormt trött och mentalt utmattad så jag vet inte om jag orkar.
Jag skulle kunna ta med kaffe men eftersom jag lagt ut en säck mat åt hjortarna bara 20 meter från tornet så skulle de känna lukten av kaffet och fly.

hjortjakt

signatur1

April 28, 2009, at 2:22 pm

Kan det bli värre?

Dagens andra inlägg.  För att begripa vad det handlar om så bör du läsa dagens första inlägg först, om du inte redan gjort det. Inlägget är här

Den pappskalle som anlitat Alex som stå-uppare visade sig vara en kollega och vän på ett annat revisionsbolag. Den vänskapen kommer få ett abrupt slut i samma sekund som Alex kliver upp på scenen, den saken är helt klar. Lägg därtill skammen och pinsamhetsfaktorn för Alex, hans vän och alla gäster som ska behöva genomlida hans “show”.
Jag sitter med skammens rodnad på kinderna (å Alex vägnar) vid blotta tanken.
Innan vi avslutade samtalet inatt så sa Alex att han skulle fila på sitt manus i några timmar och återkomma med ett nytt nummer senare under dagen. Jag vet inte om jag klarar mer. Hans manus behöver inte filas på så mycket som det behöver brännas upp och förintas.
Jag har blandade känslor inför den här tragikomiska situationen; samtidigt som jag skulle ge nästan vad som helst för att få se showen så skulle jag samtidigt vilja sjunka genom golvet alternativt försöka avstyra den kommande katastrofen. Ni fattar vad jag menar.
Hur långt ska man låta en polare gå när man vet att det kommer sluta med den totala förödmjukelsen och fullständigt fiasko? Å andra sidan, att försöka stoppa Alex när han väl bestämt sig för något är som att springa med huvudet före rätt in i ett mötande godståg.

Alldeles nyss fick jag ett sms där han skrev “Jag tror jag lägger till ett dansnummer också. Vad tror du?”.  Jag skrek spontant rätt ut av fasa så kattungarna flydde i panik åt alla håll, när jag läste det. 
Alex är till och med värre än jag på att dansa och det betyder att han rör sig som ett likstelt kassaskåp. I och för sig kanske det är komik? Det kommer onekligen få en del människor att dra på munnen och det är ju hela syftet, eller?
Kan tänka mig att Alex funderar på något i stil med Evolution of Dance.
Den som inte sett den videon kan kolla här:

Det finns Evolution of Dance 2 också men den är inte alls lika bra.

Jag lär återkomma till händelserna utveckling i den här saken, var så säker.

April 28, 2009, at 10:44 am

Han har gjort det igen

Alex hade mycket riktigt varit igång med ytterligare ett vansinnesprojekt, därav hans tystnad under nästan hela 24 timmar. När han ringde (videosamtal på msn) så hade han tagit på sig en mycket åtsittande limegrön tröja och brallor som liknade tajts. Hans hår var inte det vanliga välfriserade utan han hade spikes med mängder av gelé.  Med andra ord; han såg helt vansinnig ut.
“Varför ser du ut som en igelkott i kroppstrumpa?” undrade jag fast jag egentligen inte ville veta svaret.
“Det är min scenkostym” jublade Alex och såg mycket nöjd ut.
“Scenkostym?! Har du smink på dig också?”
“Ja, man har det på scenen för att lamporna ger konstig hudfärg annars.” förklarade han med en ton som när man uppfostrar barn.
“Vilken scen pratar vi om nu? Säg inte att du varit på Talang 2009′s audition?” utbrast jag med växande fasa.
“Nej, jag har övat hemma på mitt framträdande.”
Jag svarade inte utan satt helt perplex. Det uppstår ibland sådana situationer då man vet att man ska få höra något obehagligt och man vågar inte ställa nästa fråga för då vet man att ovetandets lyckliga bubbla spricker och ingenting blir därefter sig likt. I Alex fall vet man att oavsett om man deltar i konversationen eller inte så får man i alla fall veta.
“Jag ska bli stå-uppare!” tjoade han.
“Jag… ähum..vet inte vad jag ska säga.” mumlade jag.
“Säg att du vill se mitt nummer! Säg att du vill se mitt nummer!”  han var så ivrig att jag trodde han skulle få en hjärtattack.
Jag tog ett djupt och olyckligt andetag.
“Okej, jag vill se ditt nummer.”  sa jag pliktskyldigt.
“Men du måste lova och svära att du inte avslöjar mina gags till någon.”
“Jag lovar.”
“Sträck upp högra handen så här och lägg den andra på ditt hjärta och säg att du lovar på heder och samvete….”
“För helvete! Jag säger ju att jag lovar.” fräste jag.
“Okej okej, jag ville bara försäkra mig.” sa Alex lite trumpet. “Det vore en katastrof om någon snodde mina skämt. Branschen är så konkurrensutsatt och…”
“Ska du visa numret eller inte?!” sa jag otåligt och funderade på att fejka en datorkrasch och koppla bort honom.
Eftersom jag nu lovat att inte avslöja något så får jag helt enkelt säga att jag satt med gapande mun och fånstirrade när Alex drog igång sin “stå upp” show.  Han hade ställt en mikrofon med stativ på sovrumsgolvet och när jag såg honom i helfigur såg jag att han hade cowboystövlar på sig. Han ska ha extra poäng för orginell scensklädsel i alla fall.
Efteråt satt jag tyst medan Alex rusade tillbaka till datorn och han försökte närapå krypa in i webbcammen när han frågade vad jag tyckte?
“Det var…hm…inte helt dåligt”  ljög jag.
“Skämtet om revisorerna var skitkul, eller hur?”
“Hm, jo…eller..nej inte direkt.”
“Kom igen nu..vad tyckte du om numret som helhet?”
“Låt mig säga så här; don’t quit your day job.”
Alex sjönk tillbaka ner i stolen och hans humör byttes från iver och glädje till besviken och snarstucken.
“Så du tyckte inte det var bra?”
“Nej, tyvärr.”
“Du tyckte det var dåligt?”
“Eh..ja.”
“Uselt?” sa han och bleknade.
“Jo.”
Det följde en minuts talande tystnad och Alex såg ut som en olycklig clown i sin kroppsstrumpa och sitt grälla smink.
“Vad var det som var dåligt?” viskade han till slut.
Var skulle jag börja? Det vore lättare att räkna upp det som var bra.
“Skämten är inte direkt nya. De flesta har jag hört förut.” sa jag prövande.
“Jaså..? Jaha. Vad mer?”
“Du har dålig tajming. Man vet precis vad du kommer säga och vad slutpoängen blir så hela skämtet faller helt platt.”
“Jag förstår..”
“På det hela taget kändes det som en sämre variant av Roliga Timmen i småskolan.”
Alex flög upp från stolen och försvann ur bild. Jag hörde skramlande, svordomar och vatten som spolade. Jag började tro att han var i färd med att hälla upp ett bad, ta fram rakbladen och lägga en hårfön på badkarskanten.
Ett par minuter senare kom han tillbaka med nyskrubbat ansikte och med håret nedkammat som vanligt. Han hade också bytt till sina vanliga kläder.
“Alex..? Är du okej?” undrade jag försiktigt.
“Nej! Du har precis krossat min karriär!” tjurade han.
“Du har redan en karriär och en magisterexamen i nationell ekonomi! Du tjänar dubbelt så mycket som vanligt folk och har en chefsposition. Du kan väl inte mena att du tänkte sluta på jobbet och bli stå-uppare?”
“Jo, det är precis vad jag menar!”
“Jag har alltid trott att du var en smart person, Alex. Men nu…”
“Jag håller på att förändra mitt liv. Jag vill inte jobba med ekonomi och revisioner och bokslut. Jag hatar mina anställda, jag hatar mina kunder! Jag vill stå på scenen!”
Viljan att förändra sitt liv kunde jag visserligen förstå eftersom jag befinner mig i en sådan fas själv, men borde  man inte sträva efter en förändring där man faktiskt passar in?
“Okej, men i sådant fall måste du bli bättre. Du kan ju gå nån skådespelarkurs eller teaterskola.”
“Jag vill inte bli skådis. Jag vill bli komiker.”
“Jo, men du behöver scenvana och tajming och kunna leverera repliker.”
Alex begrundade detta och han tinade långsamt upp.
“Okej,så om jag gör ett hundår på Dramaten så kan jag kanske…?”
“Dramaten?!” utbrast jag. “Hundår!? Dramaten är slutstationen och det högsta målet för många skådespelare. Det finns inte en chans att du….ähum….jag menar, det är högst osannolikt att de tar emot oerfarna skådespelare. Jag tror du får sikta på en folkhögskola eller gå med i en lokal teatergrupp. Eller ta en kurs på ABF.”
“Folkhögskola?! ABF!? Är du inte riktigt klok?” skrek Alex. “Ska jag beblanda mig med obildat patrask? Jag har faktiskt en magisterexamen!”
Jag hade glömt hur elitistisk, snobbig, fördomsfull och politiskt inkorrekt Alex kan vara.
“De är inte patrask! De brinner för sina skådespelardrömmar precis som du drömmer om att bli stå-uppare.” sa jag trött. “Alla kommer inte in på scenskolan i Stockholm och även om de gör det är det inte säkert de har möjlighet att flytta. ”
“Pah! Sådant säger de bara för att de är lata..”
“Fan heller! Du vet att jag drömmer om att få plugga 3D-design på Gotland men jag kan inte flytta eftersom jag har min dotter som har både pappa och skolan här. Ibland får man helt enkelt ge upp drömmarna eller hitta andra lösningar. Det kallas att kompromissa.”  fräste jag och började bli uppjagad och småförbannad.
“Hmmm, du har nog rätt. Jag har inte tänkt på det.” sa Alex med betydligt mer ödmjuk stämma. “ABF säger du?”
“Ja, jag tror Medborgarskolan eller Folkuniversitetet  har ett skådespelarprogram också.” sa jag.
Alex började knappa vilt på tangentbordet och letade fram respektive webbplats.
“Två år?” tjöt han. “Det tar två år att bli skådis. Så lång tid har jag inte på mig. Jag har ju föreställning om tre veckor.”
“URSÄKTAVADSADU?”  skrek jag och nackhåren reste sig.
“Jag har föreställning om tre veckor på en stor företagsfest. Massor av folk. Internationell representation.” sa Alex panikslaget.
Du stora gudinna!
Eller som jag skulle sagt i spelsammanhang. Oh my fucking godess!
Precis när jag tror att Alex inte kan hamna mer i klistret……

signatur1

April 27, 2009, at 10:20 pm

Helt omotiverad

Jaha ja…så backade spekulanten ur innan hon ens kom på visning. Känns ju bra att jag lade halva helgen på städning! Å andra sidan börjar bli van vid att folk säger att de ska komma och sen ballar ur i sista sekunden.
Den som någon gång haft annonser på Blocket vet vad jag pratar om. Det verkar vara ett ställe för landets dårfinkar att leta efter telefonnummer att ringa och be att få komma och kolla på byrån, datorn, gitarren eller vad det nu är. Sedan dyker de aldrig upp och man hör inte ett ord. Med risk för att låta rasistisk så händer detta i 90% då det är invandrare som ringer. Jag vet inte varför, men så är det. Mysko!
Ska sänka priset på huset nu och har redan dragit iväg ett mail till mäklaren.

Apropå Blocket….fick ett mail från tant som bjöd 50 kr för en päls som jag fått värderad till 10.000 kr igår. Hon sade dessutom att hon bara var beredd att betala så “mycket” om pälsen är i felfritt skick! Snacka om förolämpning! Det talade jag också om för kärringen och bad henne flaxa tillbaka till Blåkulla.
Nu tycker jag inte om päls och använder den inte av principskäl.  Jag ärvde pälsen efter min farmor som tydligen hade en helt annan syn på att klubba ihjäl sälungar än vad jag har. Den är en styggelse men jag tänker inte ta något skambud av det här slaget. Möjligen skulle jag kunna tänka mig att skänka den till något museum som visar kläder och mode från svunna tider, men en gneten sniken tant får den inte!

Min käre programmerare har lyckats åtgärda felet i skriptet jag köpt men då visade det sig att nästa fel dök upp. Han fixade det på någon timme och sedan dök ett tredje fel upp…. osv. Tur jag inte har betalat för skriptet än. Om det fortsätter så här kommer jag nog inte göra det heller.

Känner mig omotiverad, nere och trött och har knappt ens energi att spela Jewel Quest III som jag vanligtvis kan lägga några timmar på för förströelse. Jag borde skriva några sidor på romanen men det finns ingen som helst inspiration idag.
Dessutom är jordgubbssaften slut hemma. Eländes elände. Vill ju ha nåt gott att dricka men det enda som finns att tillgå är kranvatten eller vin och inget av det är jag sugen på.
Funderar på att lägga mig på sängen och klaga högljutt och tycka synd om mig själv, men eftersom ingen finns i närheten som jag kan gå på nerverna är det ganska meningslöst. Tur syrran kommer på torsdag!
Vi ska fira valborg ihop är det tänkt och…är det röd dag på fredag förresten? Min almanacka går ut sista april så jag kan inte kolla.

Ha! Hittade en skitbra almanacka/kalender på nätet. Jo det är röd dag på fredag och det betyder att jag får hit båda mina tjejer på torsdag! Jippi!
Då ska vi grilla så det …ähum…ryker! Tror dock vi låter bli vinet den här gången. Fick nog i påskas.

Alex har varit ovanligt tyst idag och det oroar mig. Precis som med ett barn så kan man ge sig tusan på att han har nåt sattyg på gång om det är tyst. Lugnet innan stormen eller vad det kallas.

Grannbonden har spritt ut dynga på åkern tror jag för det är fluginvasion och luktar koskit lång väg. Jag låg på sängen och försökte skapa en snygg webb design men flugorna kittlade överallt så att jag till sist blev tvungen att svepa in hela sängen i myggnät.  Det är ganska mysigt att ligga därinne, lite som när man byggde koja när man var liten.

moskitnat