Det värsta med att tappa tålamodet med mitt ex är att han inte förstår att man gör det. Om han ställs inför ett problem så väljer han att först förneka det, därefter uttömma alla källor som finns att skylla ifrån sig och till sist tvingas han försöka ta tag i det och lösa det. Vid det laget har så mycket tid förflutit att problemet är oavhjälpligt eller har försvunnit. Även problem har en viss stolthet.
I vårt äktenskap var fördelningen följande: han ställde till med problem och jag fick lösa dem. Eftersom jag blev förd bakom ljuset och länge levde i tron att han arbetade och tjänade egna pengar så kom det givetvis som en chock när det visade sig att han faktiskt ägnat dagarna åt att spela dataspel istället för att jobba. När detta uppdagades så blev det naturligtvis jag som fick stå för notan gällande allt!

Detta är inte första gången det händer, jag har träffat flera sådana män förut. Golddiggers, kallas de visst.  I mitt fall är det en paradoxal benämning på dessa män eftersom jag inte varit eller är rik men däremot jobbar jag stenhårt och har haft hyfsad inkomst. Genom åren har jag skaffat en hel del kunskap  och erfarenhet om vissa typer av män som jag önskar jag aldrig behövt skaffa, men som tyvärr varit nödvändig för att klara mig ur destruktiva förhållanden på ett hyfsat tidigt stadium.  Jag borde skriva en handbok: ”Hur man överlistar en sociopat!”.

Hur tänker de?

Sociopaten var ett tidigt inslag i mitt liv och det var inte jag som ställde diagnosen, utan proffs inom psykatiatrin. När det hela uppdagades blev det min uppgift att se till att bli av med dårfinken snarast möjligt och då utan att bli ihjälslagen eller rånad på allt jag ägde och hade.

För att förstå en sociopat eller sådana män som till varje pris måste kontrollera ”sin” kvinna måste man förstå hur de tänker och ligga steget före i tankekedjan. Det underlättar om man även utvecklar en kronisk paranoia och tror att alla män man möter är mer eller mindre dårar. I ungefär hälften av fallen får man rätt. Hahahaha! Okej, jag överdriver lite..

Om vi återgår till fallet gällande min ex make så visste jag i samma sekund som jag skrev ”Vi kan inte ens fortsätta vara vänner längre.” att han skulle komma med nästa drag för att inte tappa kontakten eller kontrollen över mig. Mycket riktigt kom ett sms igår där han skrev att han ville skicka pengar som kompensation för allt han blåste mig på under vår tid som gifta. 

Jag vet ju att han inte har så mycket pengar att han kan betala igen allt han blåste mig på så hans uttalande faller in under första kapitlet i min handbok; ”Sociopaten kommer fabricera anledningar till att hålla kontakten med kvinnan och under tiden kommer han visa sig från sin bästa sida och försöka charma henne för att vinna hennes hjärta igen.”

Den gubben går inte. Oldest trick in the book!  Om man väl släpper in honom i sitt liv igen, bara som vän eller , ve och fasa, som sin partner så är det bara en tidsfråga tills sociopaten återigen går bärsärkagång. En sociopat är oftast extremt duktig på att planera och jobba mot ett mål men inte alltför sällan så tar hans humör över och hans rätta avsikter flyter upp till ytan förr eller senare.  Det sägs att sådana män går genom cykler precis som kvinnor har menstruationscyklerna.  De klarar av att hålla sig ”normala” och sansade i 4-6 veckor innan de ballar ur igen.  Detta kan naturligtvis skilja sig från person till person beroende på hur deras sociopati utvecklats och till vilken grad.  Män som slår kvinnor brukar vara de som ballar ur snabbast och de som ”bara” kör med psykisk misshandel kan ibland hålla sig i schack i månader.

Hot om självmord

Min ex make slog mig aldrig.  HA! Jag skulle vilja se honom försöka. Han visste lika väl som jag att jag skulle kunna vända ut och in på honom med bara händerna om han så mycket som krökte ett hår på mitt huvud. Det har som sagt sina fördelar med att vara storvuxen och gammal smed. Däremot har han ett sjukligt behov att kontrollera mig och hålla kontakten med mig fast det är 9 månader sedan jag kastade ut honom.  Vi har försökt med ren vänskap men han spårar ur ungefär en gång i månaden, blir hysterisk, vill ha mig tillbaka, skriker,gråter och hotar till slut med att ta livet av sig. Alltid samma visa. Jag är inte särskilt lättskrämd av mig och hans hot om självmord är bara tomt snack (jag har hört honom säga det varje gång vi grälat genom åren) så ordet ”självmord” har till och med slutat ha en egentlig betydelse när det gäller honom. Han är sin mamma upp i dagen. Hon kör också med ”självmordshotet” varje gång hon inte får sin vilja igenom. En mycket frisk och sund familj, eller? Undantaget är exets syster som istället hotar med att slå ihjäl andra om hon inte får som hon vill. Jag har också fått en släng av sleven genom åren med diverse mordhot och annat från henne. Jag bryr mig inte längre. Hon är inget egentligt hot, bara en bimbo som är lika klen i musklerna som i skallen.

Hålla skenet uppe

Sociopaten är oftast duktig på att hålla skenet upp för omgivningen. Exet är inget undantag. För någon månad sedan berättade jag för våra gemensamma vänner vad han höll på med och han förnekade allt även fast jag hade skriftliga bevis på allt han skrivit till mig. Han dristade sig till att skriva ett öppet brev där han menade att han inte var det minsta intresserad av mig och att han bara hoppades på att vi skulle vara vänner.  Flera av vännerna köpte hans version och jag räknar dem inte som vänner längre. 
Det gick några veckor och exet höll sig på mattan och jag höll honom på avstånd. Allt eftersom han skötte sig kunde vi ha en mer normal konversation och till och med umgås online som kompisar.
Tills allt brast i förra veckan och han ballade ur igen.
  Jag visste att det skulle komma för han hade några dagar innan ”utbrottet” skrivit till min syster och sagt att han trodde han kunde få mig tillbaka.  Hon svarade naturligtvis att det aldrig kommer att hända men han vägrade lyssna. När attacken (ungefär den 10:e i ordningen sen jag slängde ut honom) kom var jag redan beredd och vid det här laget var jag så spyfärdig på honom att det kvittar om vi nånsin blir kompisar. Faktum är att jag föredrar att inte vara vän med honom, vilket jag också meddelade.

Hans nästa drag

Om han följer den genomsnittlige sociopatens mönster så kommer han så småningom meddela något av följande:

- Han har gått i terapi och är förändrad (en ny människa)
- Han har kommit över mig och därför kommer han inte spåra ur igen.
- Han inser att han gjort fel och lovar att aldrig göra det igen.

Inget av detta kommer vara sant och ett bevis för detta är att han kommer ta kontakt med mig.  Om han inte brydde sig skulle han hålla sig borta, eller hur?
Han kan inte lova att inte göra det igen. Till och med de män som gått i terapi på riktigt är fortfarande samma personer och de som lyckas att inte slå eller terrorisera kvinnor igen är oftast de som håller sig borta från kvinnor helt och hållet efter avslutad terapi.

Det är möjligt att han kommer med en annan variant eller ursäkt eftersom han troligen läser den här bloggen och allt annat som jag skriver på nätet. Vi får se vad han hittar på nästa gång.
Jag ignorerar alla hans meddelanden och jag är inte det minsta rädd för honom, bara less och trött på honom. Dock är det intressant ur ett psykologiskt perspektiv att se hur sådana här personer alltid följer mönstret.

Är övertygad om att jag får anledning att återkomma i ämnet.