Jag försökte ignorera Skype-signalerna så länge det gick men gav upp eftersom jag vet att Alex kan fortsätta ringa intill absurdum. Han meddelade exalterat att han kommit på hur kan ska förlora sin homo-oskuld.  Jag började genast misstänka att han skulle börja sälja sin kropp på gatan men tydligen hade han skrivit upp sig som volontär på Pride i Stockholm. Därefter meddelade han helt obekymrat att han dessutom skrivit upp mig också! 
Jag minns den tiden då jag själv kunde förfoga över min tid och fatta egna beslut om vad jag vill göra och inte göra. Det var innan jag återupptog kontakten med Alex. Det var bättre förr!
Jag ljög och sa att jag hade en utställning av mina tavlor under den veckan. Alex menade att med tanke på att jag inte målat på tio år så var det en förbaskat dålig lögn. Jag framhärdade envist och skickade samtidigt ett mail till Bengan för att höra om utställningslokalen var ledig under Pridefestivalen. Det är simultanförmåga på hög nivå!
Det är inte det att jag inte gillar Pride, för det gör jag, det är själva Stockholm jag hyser agg emot. Detta är direkt avhängigt att 90% av min släkt bor där. Dessutom är jag ju, som bekant, allmänt asocial och tycker att folk har en tråkig tendens att stjäla uppmärksamheten från mig och andas upp mitt syre.
Sist jag spenderade tid i Stockholm tvingades jag bo på ett värdshus i Solna och under en och samma vecka var det något ljushuvud som tyckte det var en bra idé att försöka spränga idrottsarenan bredvid Solna centrum och ett par dagar senare var det någon som snodde en lastbil och körde rätt in i en guldbutik i centrumet. Det var ungefär 300 meter från värdshuset.  Lägg där till att sophämtning sker vid 05.30 på morgonen och utförs medelst något som låter som ett kolosalt ångdrivet mudderverk. 
Det blev inte mycket sömn den veckan och jag har inte stannat över natt i Sthlm sedan dess.

Man vet på ett ungefär hur saker och ting kommer urarta när man väcks av morsans ilskna ringsignaler. Nej, jag har ingen särskild ringsignal inställd just när hon ringer, de är bara ilskna ändå. Fråga syrran om ni inte tror mig. Hon säger samma sak när morsan ringer henne; signalerna är små, envetna och ettriga.
Jag svarar sömndrucket och irriterat och får höra att morsan fått ett anfall av moderlighet (inträffar vart tionde år) och ville önska mig grattis på födelsedagen. Det hade ju i och för sig varit en rar gest om det inte vore för att jag fyllde den 11:e.
Januari!
Åter till sömnen och erotiska drömmar om Jude Law…trodde jag ja. Naturligtvis drar grannen igång sin jäkla smashade och rykande Volvo och ställer sig och tutar (under mitt sovrumsfönster) på sina ohängda barn så att de ska masa sig ut så de kan åka till skolan (eller dagcentret i deras fall..skulle inte bli förvånad). Klockan är då kvart i sex på morgonen och jag är redan tvärförbannad och funderar på att börja röka igen.

Hämtar posten och blir utstirrad av ett snofsigt par som åker förbi på gatan där jag står i min pyjamas med händerna i brevlådan. Jag ger dem fingret, lite halvhjärtat.  Hittar en brev från kronofogden! Vad i..? Ända sedan jag blev dödligt osams med grannen har min post börjat försvinna och istället för vanliga räkningar får jag bara inkasso och kronofodgebrev. En slump? Knappast! Måste fixa autogiro eller e-faktura på de flesta av mina månatliga räkningar, sen kan grannen stjäla min post bäst han vill.
Funderar på att hacka grannens nätverk och internet och ge  gubben och kärringen en varsin liten trojan i present. Jag gav dem ju trots allt inget påskägg…..
Beslutar att låta bli. Kanske är jag en god människa i alla fall? Haha…ha! Som min polare Caroline säger; ”Hur kommer det sig att du inte har små röda horn i pannan?”
Jag filar ner dem med jämna mellanrum.

Alex ringer (på Skype, vi är bägge två för snåla för samtal som kostar riktiga pengar. Ingen av oss värderar vår vänskap så högt). Han är deppig för att han fortfarande inte förlorat sin oskuld som nyutexaminerad bög. Jag har fortfarande inte vant mig vid tanken på Alex och en annan kille och vill helst inte tänka på det. Försöker byta ämne och nämner att jag såg Patrik 1,5 i helgen.
 Jag borde valt ett annat ämne! Alex går i extas och börjar babbla om hur kär han är i Gustaf Skarsgård och vad han vill göra med honom. Jag sätter i halsen så kaffet sprutar ut genom näsan och påpekar hostande att Gurra är hetero. Alex tror mig inte eftersom det är en ”bög-film”. Jag påpekar att det är en film, att de medverkande är skådespelare. De är inte samma personer i verkligheten som de roller de spelar i filmen.
Poängen verkar gå spårlöst förbi.
Jag funderar på att luska rätt på Skarsgårds mailadress och varna honom att Alex är på friarstråt och att han ska passa sig om han ser en emo-bög med desperat stirrande blick, en backdoor-kondom och ett autografblock i högsta hugg. Å andra sidan är Skarsgård en vuxen man och kan säkert värja sig.
Hoppas jag.
Om inte så får jag väl glädjas åt att någon annan har en värre dag än vad jag har.