Det här inlägget är inte det minsta humoristiskt, utan ganska obehagligt, då det faktiskt handlar om kvinnovåld och män som slår eller förföljer.

Exet har nu börjat blogga i någon slags ”tyck synd om mig kampanj” och där han skriver en hel del om mig och framställer sig själv som något slags helgon som jag brutalt kastade ut ur mitt liv. Inte ett ord om att han blåste mig på stora summor pengar, ständigt ljög och alltid förstörde allting han rörde vid vilket jag fick både fixa och bekosta. Sedan har han mage att skylla ifrån sig som om han är aldrig ansvarig för sin egna handlingar. Något han ärvt efter sin mor som gladeligen parasiterar på sin man.
Jag borde ha vetat bättre redan från början när jag fick veta att hans föredetta flickvän i själva verket aldrig var hans flickvän. Han förföljde henne i flera år precis som han förföljer mig och de var aldrig någonsin ett par. Han framställde henne som ett känslokallt monster och menade att hon avvisat honom på grund av tidigare erfarenheter.
Jag har pratat med henne så jag fick veta hur det egentligen låg till och om han följer sitt psykotiska mönster så kommer han fortsätta att förfölja mig tills han hittar någon annan stackare som han kan bli helt besatt av.
Det finns stora likheter mellan hur han agerade gentemot henne och hur agerar mot mig. Mönstret kommer igen i allt han gör och säger. Hon hade haft ett trasslig förhållande innan och han menar att det var orsaken till att hon refuserade honom. Han säger samma sak om mig.  Inte ens under dödshot skulle han erkänna att han blir ratad därför att varken hon eller jag vill ha honom eller det han står för. Nej, allt måste bero på att någon karlslok ”förstört” oss tidigare i livet. Själv är han den perfekte mannen för mig, påstår han, och det är bara för att jag är ”förstörd” som jag inte inser det. Vad trött man blir! Han är inte lite självgod.
Om man är tillsammans med en våldsam sociopat eller psykopat är det bästa man kan göra att i tysthet packa sin väska och dra och sedan låta polisen ta hand om saken ( i den mån man litar på att polisen gör sitt jobb). Man måste avbryta all kontakt och inte svara på meddelanden, brev, telefonsamtal osv. Aldrig någonsin och inte under några omständigheter. Om man gör det så triggar man bara sociopaten ännu mer och mardrömmen tar aldrig slut.

I mitt fall rör det sig inte om en våldsam man utan bara om besatt och sorglig individ som inte kan skada mig fysiskt. Likaväl måste jag avhålla mig från all kontakt och inte svara på något han skickar. Det är uttröttningsmetoden.
Sociopaten kommer säga att förändrats till en bättre människa och att han bara vill ditt bästa, men så länge han förföljer dig bevisar han bara att han inte förändrats ett dugg. Han framställer gärna sig själv som ett offer och till viss mån kanske erkänna vad han gjort fel. Han kommer böna och be om en andra chans att få visa hur han förbättrats. Det är kvalificerat skitsnack och en del av strategin som i stort sett varje sociopat använder sig av vid något tillfälle.
Det är inte ovanligt att sociopaten kontaktar dina vänner och släktingar för att försöka komma i kontakt med dig. Du måste tala med dessa personer och förklara läget. De av dina vänner som ber dig att ge honom en ny chans och som köper hans snyfthistorier och lögner är inte dina vänner och de inser kanske inte situationens allvar.
Jag är lyckligt lottad då ingen av mina vänner eller släktingar köper mitt ex historier och ju mer han försöker och ju mer desperat han blir, desto mer avståndstagande och avvisande blir de.

Jag har under flera år haft regelbunden kontakt med en psykoterapeut som förklarat för mig hur sådana här män fungerar och som är en Sveriges främsta experter på området.  Jag säger detta för att du inte ska tro att jag sitter och fabulerar fritt.

I de fall där mannen dricker sig berusad och slår kvinnan brukar han låtsas att han inte kommer ihåg något dagen efter.  Det är lögn. De kommer alltid ihåg vad de gjort, alltid! Sociopater ljuger med lätthet och fejkar minnesförlust och även ibland ånger. I själva verket ångrar de ingenting utan skyller på kvinnan och anser att hon är orsaken till att de beter sig som de gör. Om hon inte vore så gnällig, om hon inte vore så provocerande, om hon inte vore sen med middagen,om hon inte vore så oförstående..osv.
Ett vansinnesutbrott följs ofta av en period då sociopaten slår på stora charmen men denna charm försvinner snart.
Oftast går det att hitta ett mönster i sociopatens beteende eftersom de går igenom cykler. Dessa kan ta sig uttryck på lite olika sätt men det vanligaste är att sociopaten får ett vansinnesutbrott, ofta i samband med alkohol, och slår kvinnan eller misshandlar henne psykiskt. Därefter följer en tid (några dagar, veckor eller kanske månader) då han håller sig lugn. Efter ett tag börjar hans ilska och frustration blomma upp igen och ackumuleras tills han återigen super sig full och börjar slåss. Man kan ganska tydligt se tecknen i hans uppförande då han, helt omotiverat,  börjar bli mer lättretlig, irriterad och/eller komma med kritik eller nedsättande kommentarer. Det är då bara en tidsfråga tills han slår igen.

Om man inte flyr när man hotar att bli ihjälslagen är bästa tillfället att lämna en sociopat är när han just haft sitt vansinnesutbrott och kommit in i den lugna fasen. I denna lugna fas kan han spela charmerande och omtänksam och många kvinnor tror att han äntligen förändrats. Fel! Det är nu du ska ta din väska och dra och vara fast besluten att aldrig någonsin återvända.
Du har inte råd att vara blåögd och godtrogen, du har inte råd att ge honom en andra chans. Många kvinnor som fallit för lögnen att han ”förändrats” lever inte idag.

Jag har länge drömt om att bli förmögen nog att bygga ett hem för utsatta kvinnor och barn. En plats dit de kan fly och få hjälp.  Jag vet att det finns kvinnohus, men de är ofta överbelagda och kan inte alltid erbjuda all den hjälp som behövs. Dessutom händer det att sociopaterna lyckas ta sig in i kvinnohusen.
Jag drömmer om att kunna erbjuda dels husrum och skydd i form av riktiga väktare, sjukvårdspersonal, psykologer/terapeuter och ren rättshjälp.  Det skulle vara ett veritablet fort med ständig övervakning, elstängsel, beväpnade vakter där ingen utomstående kan komma in och om de försökte skulle de råka väldigt väldigt illa ut och behöva sys ihop på närmaste akutmottagning.
Det kan låta som fängelse och det är det ju på sätt och vis. Men jämför man med det fängelse som sociopaten hållit ”sin” kvinna i så vill jag påstå att detta skulle vara en fristad. En plats där man kan känna sig 100% säker och där säkerheten ligger på samma nivå som Hallbunkern.
Mycket av rädslan i att lämna en sociopat ligger i att man inte vet vart man ska ta vägen, vad som kommer hända när man anmäler och hur man ska orka ta sig igenom hela rättsprocessen innan mannen blir dömd och eventuell skillsmässa är klar. Inte heller vet man alltid hur man ska hantera situationen när sociopaten förföljer en år efter år.
Många kvinnor som fallit offer för sociopater är helt isolerade från vänner och familj eftersom sociopaten försöker begränsa hennes umgänge med utomstående. Därför kan det vara så illa att det inte finns något socialt skyddsnät eller stöd ifrån direkta omgivningen. Detta är synnerligen vanligt för invandrade kvinnor som inte har hunnit/haft möjlighet bygga upp ett kontaktnät eller en vänkrets. Det kan också vara svårt att veta var man ska vända sig om man inte känner till det svenska socialsystemet eller inte kan språket särskilt bra.
Lägg där till den rent psykolgiska aspekten. En kvinna som blivit psykiskt eller fysiskt misshandlad i många år kan ha svårt att hantera stress och motgångar och en återanpassning till ett normalt liv är en process som kan ta många långa år och är svår att genomföra utan stöd och hjälp. Jag vill hjälpa dem att hitta styrkan, att läka och att få en chans att leva ett tryggt liv.
Eftersom jag bor i ett stort hus med flera rum som jag inte använder har jag haft funderingar på att inhysa kvinnor som behövt fly och gömma dem så länge som det behövs. Tyvärr kan jag inte försörja dem och jag vet ju att många av dessa kvinnor flyr med bara kläderna de har på kroppen och inte ett öre på fickan.

Om jag bara vore rik…