Åt en jättegod middag och njöt i solskenet när plötsligt min förhatliga snickare, dök upp (som jag stämt, inte en, inte två, utan tre gånger) och sa att han skulle besiktiga huset.
“Jag skulle inte tro det” sa jag. “Slutbesiktningen är den 30:e april och inget annat.”
“Men jag och Lars vill se så allt är…” började han och ytterligare en gubbe dök upp. Gubbskrällena började kliva upp på altanen.
“Som om du inte redan sitter tillräckligt fast med arslet i hacklådan!? Ska jag behöva avhysa dig från tomten och polisanmäla dig för hemfridsbrott nu också?” sa jag argt.
“Men…”
“Båda jag och min advokat har sagt till dig fyra eller fem gånger förr att du inte får dyka upp hos mig utan att ha avtalat tid. Det här börjar likna trakasserier,vilket även det är straffbart. Nu ger jag er fem sekunder att försvinna och sedan får ni välja själva; jag tar till nödvärnsrätten eller också tillkallar jag polisen. Om jag vore som er skulle jag välja polisen. Åtminstone om ni vill ha samma skallform som ni hade när ni kom. Ett…två….tre…”
“Ska du spöa upp oss bägge två eller?” flinade den där Lars kaxigt.
“Om jag blir tvungen för att freda mig och avhysa inkräktare från min egendom!” sa jag reste mig häftigt. “fyra…”
Gubbarna stirrade på mina smedarmar och lade benen på ryggen. Dammet yrde från deras bil när de tog kurvan på två hjul.
Jag återgick till min middag och att bättra på solbrännan.
“Fem!”
Jag hade fel
Det fotot jag publicerade tidigare var inte det bästa jag plåtade under dagen. Här är det absolut bästa av dem.
Nästa gång ska jag bussa arga kattungen på inkräktarna….
Senaste kommentarerna