Jaha ja, utan att ens väga mig så räknar jag iskallt med att jag gått upp cirka 10 kg under påsken. I stort sett har jag legat så still som möjligt för att bota baksmällan efter en vinkväll med syrran och resterande dagara spenderade vi med att äta, äta och klämma in ett par mellanmål däremellan.
Vi hade inte tänkt klämma hela bag-in-boxen första kvällen men så blev det och vi mådde därefter dagen därpå. Det är bara att konstatera att alkhol är farligt för ingen av oss rörde sig med än 4-5 meter under påföljande dag.
Långfredagen blev filmmaraton och på påskafton käkade vi så mycket att vår promenad begränsades till ungefär 500 meter och sen lade vi oss på balkongen för att vila.
Till skillnad mot förra påsken då Svärmor Från Helvetet försökte förstöra hela helgen så valde mitt ex att försöka göra samma sak i år istället. Man kan bara vara tacksam att fanskapet bor utomlands och att mobiltelefoner och datorer går att stänga av så man slipper höra och se meddelandena. Det är egentligen märkligt;man tror att det finns en lägsta nivå för hur korkad en person kan vara men i exets fall så upphör jag aldrig att förvånas. Jag tänker varje gång. ”Okej, NU måste väl ändå gränsen vara nådd. Om han blir mer korkad än så här så kan han ju inte ens gå upprätt utan kommer börja slita ut knogarna när han går och käka bananer!”.
Ändå visar det sig att det finns ytterligare outforskade djup i de lågintelligentas avgrund.
Svärmor är ändå strået vassare i sin uppfinningsrikedom att skapa kaos men det märks att exet snabbt lär sig. Inte konstigt med tanke på att han flyttade hem till sin mamma efter att jag kastade ut honom och de två nu har fritt spelrum för sina neuroser och tillsammans kan utveckla helt nya psykotiska drag. Lika barn leka bäst.
I vilket fall som helst har jag haft en telefon- och datorfri påsk för att slippa få helgen förstörd, på bekostnad av bloggandet.
På påskafton åt vi den traditionella sillunchen, dock utan att dricka snaps,och låg sedan på balkongen och njöt i den gassande solen. Trots att jag hade folk omkring mig i en hel vecka trivdes jag som fisken i vattnet. Helt obegbripligt! Jag brukar få spader av att vara för social.
Det var här på balkongen som min egen tolkning av Katt På Hett Plåttak såg dagens ljus och självklart delar jag med mig av min enastående fotokonst. Hahahahaha!
Nu är det bara invänta alla priser och ärofyllda utnämningar för Bästa Foto.
Det är sista dagen på påsken och av någon anledning har jag samma ångest som folk brukar få på söndagskvällen innan de ska till jobbet på måndagen. Jag begriper inte varför? Jag gillar ju rutiner och trivs egentligen inte med att slå dank och ta dagen som den kommer. Kanske kommer sig ångesten av att jag varit mer social under påskveckan än vad jag varit på ett år? Nåja, imorgon är det åter till ordningen och mitt asociala liv går in i sin vanliga lunk.
Nu väntar Sam & Max på att jag ska ta dem vidare i äventyret så det är bäst jag ägnar dem en smula uppmärksamhet.
Senaste kommentarerna