Annonser från BloggPartner
13 « maj « 2009 « Sachiko's Fotoblogg – mellan himmel och helvete.

Arkiv

maj 13, 2009, at 7:37 e m

Själv är bästa fotograf

Mötet gick ganska smärtfritt men dottern var ilsken som ett bi för att läraren skällde på henne för att hon pratar för mycket i klassrummet och är ofokuserad. Något hon ärvt efter sin moster, helt klart. Syrran var en sån babbellåda i skolan att läraren fick flytta henne flera gånger.

Hade gjort mig iordning till mötet och när jag kom hem tänkte jag passa på att ta lite bilder av mig själv för att ha nåt färskt att lägga upp i mina communities. Problemet vara bara att jag var blek som en selleri så jag blev tvungen att ta fram STORA sminkboxen och spackla på så in i helsike!  Därefter började jag fotografer och bilderna såg helt bedrövliga ut. Dubbelhakor och rödmosig hy så långt man såg. Fiiiiiii faaaaen!
Tills slut blev jag tvungen att öva på att posera framför spegeln och kände mig som en riktig bimbo och fårskalle …MEN efter mycket om och men blev det några bilder som dög. 

false

Problemet är att bilderna blev snyggare än vad jag är i verkligheten.  Musklerna i ansiktet är helt bortdomnade efter alla märkliga sätt att spänna sig för att hålla in fläskiga kinder och dubbelhakor. Fattar inte hur fotomodeller står ut?! Har kollat på Top Model eller vad det heter, den dokusåpan med Tyra Banks, och modellerna där får ju grimaschera och vrida kroppen ur led i timmar. ”Kisa med ögonen, sug in kinderna, truta med munnen, bla bla bla”.  I vilket fall var det precis det jag gjorde och resultatet blev skapligt för att vara jag själv.

Dock är det falsk markandsföring….
I verkligheten ser jag ut såhär:

thetruthsignatur1

maj 13, 2009, at 11:36 f m

Irrvägar

Idag är en sådan där dag då jag bara irrar runt och känner mig halvt hysterisk. Jag skulle träffa en bekant på fika i deras hem och naturligtvis körde jag fel och hamnade i tjottahejti och hade inte ens täckning på mobilen för att ringa och be om instruktioner. Jag kom dit en timme försent och i upplösningstillstånd.  Det blev en snabbare fika än väntat eftersom jag var tvungen att åka hem och fixa inför nästa möte som är på dotterns skola. Jag har inte en aning om var hennes klassrum ligger och jag försökte få tag på dottern och hennes pappa för att ta reda på var jag ska gå in och var klassrummet ligger. Skolan är stor och utspridd och har fem miljoner olika ingångar och man kan lätt hamna helt fel. Som bekant är mellanstadiebarn onda och jag förlitar mig inte på att de skulle hjälpa mig hitta rätt. Jag skulle troligen bara få en blick som säger något i stil ”Kärringen måste ju vara helt dum i huvvet!” och sedan bli ignorerad.
Efter trekvart av lönlöst ringade började jag drabbas av panik och såg framför mig hur jag skulle springa genom ändlösa labyrinter av korridorer allt medan minuterna tickar förbi och jag missar hela mötet.
Som tur var fick jag till slut tag på dotterns pappa och han försökte ge en vägbeskrivning. Jag var dock för uppjagad och stressad för att fatta något och han lovade, med en djup suck, att möta mig utanför skolan fem minuter innan mötet och ledsaga mig till rätt plats. När vi lade på hörde jag hur han mumlade ”Fruntimmer!”.