Har varit på resande fot nästan hela dagen och då främst i Norrköping och shoppat.  Passade på att köpa tröjor och ett par nya byxor samt massor av hårprodukter. Efter det plockade jag upp syrran från jobbet och vi fikade hemma hos henne. Hon hade köpt massa snygga grejer till sin lägenhet; matta, skrivbord, gardiner, filt, vinglas mm. Hon varnade mig noga för att spilla rödvin på hennes vita nya matta på lördag, när hon har fest. Jag törs nu inte dricka rödtjut utan kommer nog hålla mig till vitt.

På vägen hem stannade jag till på Willys för att köpa grejerna till maten på lördag och fick bevittna något väldigt obehagligt. Jag fick ont i magen redan när jag såg henne, utan att egentligen veta varför, hon stirrade ner i golvet nästan hela tiden och de få sekunder hon tittade upp hade hon något jagat och tärt i blicken. Hon var högt 150 cm lång och smal som ett barn. Hon hamnade i kön bakom mig och där ställde sig också hennes man, en stor lunsig, fet och spritluktande karl som låtsades skjuta folk i huvudet med fingret medan han bläddrade i Aftonbladet.  Han var högljudd och domderade om att folk handlade för mycket och undrade om det var midsommarfirande på G ”eller vad fan vad det frågan om”? Alla runtom försökte ignorera honom. Han kastade till kvinnan en påse och berodrade henne att ställa sig och vänta på varorna för att packa dem. Hon nickade, tittade ner i golvet och sade inte ett ord. Jag tror inte ens hon kunde svenska för karlen pratade engelska med henne.  När deras varor kom åkande på bandet sträckte hon på sig för att nå och då såg jag att hela hennes överarmar var täckta med blåsvarta hand- och  fingeravtryck.  Någon har definitivt inte varit snäll mot henne. Hon försökte gömma armarna i tröjan igen men det var försent,vi var flera som sett blåmärkena och hon tittade ner hela tiden medan hon packade, som om hon inte ville möta någons blick. Karlen stod och gafflade med en annan kund om att politiker borde skjutas, i synnerhet fruntimrena som ”inte har inom politiken att göra eftersom de är som yra höns”. Kunden gjorde sitt bästa för att ignorera den här karlen som uppenbart var, det vi på fackspråk kallar, ”helt dum i huvudet.”
Jag kokade av ilska när jag gick till bilen och egentligen ville jag springa in och slå en kattmatsburk i skallen på honom. Det krävs ingen Einsten för att fatta vem som åsamkat den thailänska kvinnan dessa blåmärken.
Det är väl ingen hemlighet att det finns  fördomar, ibland helt oförtjänta, om män som skaffar ryska, lettiska, filipinska och thailändska ”import-fruar” men i det här fallet tror jag banne mig att allt som sägs om sådana män är sant. Hela karlen utstrålade fyllbuse och kvinnomisshandlare och när han röt åt kvinnan att kvicka sig att packa in varorna i bilen så försvann det sista tvivlet.
Har man varit utsatt själv så känner man igen den typen av män som slår och framför allt känner man igen den där jagade blicken jag fick av kvinnan. 
Man önskar att man kunde ta med henne  bort från det otäcka kräket till karl och skicka några i hans egen storlek att göra processen kort med honom. 
Varför njuter vissa män så mycket av att plåga kvinnor? Man undrar ju vilket helvete de här misshandlade ”importfruarna” måsta komma ifrån för att välja att stå ut med det nya helvetet?  Blev det verkligen en förbättring? Var det värt det?

Känner mig trött och ledsen och har en klump i magen. Det jag såg idag väcker minnen som jag inte vill ha och som jag önskar att alla kvinnor slapp.
Mina tankar går ikväll till den thailändska kvinnan  och till alla mina jordesystrar som lever med  hot och våld. Hoppas ni alla en dag (snart) slipper ifrån era plågoandar och får uppleva den harmoni och lycka som ni faktiskt förtjänar.