Har varit på resande fot nästan hela dagen och då främst i Norrköping och shoppat. Passade på att köpa tröjor och ett par nya byxor samt massor av hårprodukter. Efter det plockade jag upp syrran från jobbet och vi fikade hemma hos henne. Hon hade köpt massa snygga grejer till sin lägenhet; matta, skrivbord, gardiner, filt, vinglas mm. Hon varnade mig noga för att spilla rödvin på hennes vita nya matta på lördag, när hon har fest. Jag törs nu inte dricka rödtjut utan kommer nog hålla mig till vitt.
På vägen hem stannade jag till på Willys för att köpa grejerna till maten på lördag och fick bevittna något väldigt obehagligt. Jag fick ont i magen redan när jag såg henne, utan att egentligen veta varför, hon stirrade ner i golvet nästan hela tiden och de få sekunder hon tittade upp hade hon något jagat och tärt i blicken. Hon var högt 150 cm lång och smal som ett barn. Hon hamnade i kön bakom mig och där ställde sig också hennes man, en stor lunsig, fet och spritluktande karl som låtsades skjuta folk i huvudet med fingret medan han bläddrade i Aftonbladet. Han var högljudd och domderade om att folk handlade för mycket och undrade om det var midsommarfirande på G ”eller vad fan vad det frågan om”? Alla runtom försökte ignorera honom. Han kastade till kvinnan en påse och berodrade henne att ställa sig och vänta på varorna för att packa dem. Hon nickade, tittade ner i golvet och sade inte ett ord. Jag tror inte ens hon kunde svenska för karlen pratade engelska med henne. När deras varor kom åkande på bandet sträckte hon på sig för att nå och då såg jag att hela hennes överarmar var täckta med blåsvarta hand- och fingeravtryck. Någon har definitivt inte varit snäll mot henne. Hon försökte gömma armarna i tröjan igen men det var försent,vi var flera som sett blåmärkena och hon tittade ner hela tiden medan hon packade, som om hon inte ville möta någons blick. Karlen stod och gafflade med en annan kund om att politiker borde skjutas, i synnerhet fruntimrena som ”inte har inom politiken att göra eftersom de är som yra höns”. Kunden gjorde sitt bästa för att ignorera den här karlen som uppenbart var, det vi på fackspråk kallar, ”helt dum i huvudet.”
Jag kokade av ilska när jag gick till bilen och egentligen ville jag springa in och slå en kattmatsburk i skallen på honom. Det krävs ingen Einsten för att fatta vem som åsamkat den thailänska kvinnan dessa blåmärken.
Det är väl ingen hemlighet att det finns fördomar, ibland helt oförtjänta, om män som skaffar ryska, lettiska, filipinska och thailändska ”import-fruar” men i det här fallet tror jag banne mig att allt som sägs om sådana män är sant. Hela karlen utstrålade fyllbuse och kvinnomisshandlare och när han röt åt kvinnan att kvicka sig att packa in varorna i bilen så försvann det sista tvivlet.
Har man varit utsatt själv så känner man igen den typen av män som slår och framför allt känner man igen den där jagade blicken jag fick av kvinnan.
Man önskar att man kunde ta med henne bort från det otäcka kräket till karl och skicka några i hans egen storlek att göra processen kort med honom.
Varför njuter vissa män så mycket av att plåga kvinnor? Man undrar ju vilket helvete de här misshandlade ”importfruarna” måsta komma ifrån för att välja att stå ut med det nya helvetet? Blev det verkligen en förbättring? Var det värt det?
Känner mig trött och ledsen och har en klump i magen. Det jag såg idag väcker minnen som jag inte vill ha och som jag önskar att alla kvinnor slapp.
Mina tankar går ikväll till den thailändska kvinnan och till alla mina jordesystrar som lever med hot och våld. Hoppas ni alla en dag (snart) slipper ifrån era plågoandar och får uppleva den harmoni och lycka som ni faktiskt förtjänar.
Grannjäveln ställde sig och tutade på sina ohängda ungar imorse för att de skulla masa sig ut och åka till skolan. Är så trött på att det alltid är ett jäkla liv hos dem. Om de inte stormgrälar, så kör de dånande maskiner eller håller på med sina förbaskade skrotbilar. Nu har de skaffat en ny rosthög igen och jag lovar att den karvar bort ytterligarre en meter av ozonlagret varje gång den startas.
Så typiskt att bli väckt eftersom jag precis lyckats somna efter en sömnlös natt då inget funkade för att komma till ro.
Försökte somna om och lyckades efter en timme.
Vaknade igen av att Sotaren bankade på dörren och ville in, trots att jag avbokat. Ingen mening med att sota när jag inte använder kaminer eller vedpanna.
Gav upp vid halv nio, det är inte meningen att man ska få någon sömn. Väntar på att kaffet ska bli klart och sitter med en macka med hemmaodlad sallad.
Läs inte om du inte om du planerar att se sista avsnittet i Greys Anatomy för det här är en spoiler.
Jag tyckte att säsongsfinalen på Greys Anatomy var solklar men när jag läste kommentarerna som andra tittare skrivit så verkade de inte ha fattat att två av personerna dog. Jag funderade närmare på saken ju mer jag tänkte på det desto mer osäker blev jag.
Världens sämsta bröllop mellan Mer och Derek för övrigt. Post-it lapp! Jo jag tackar. Till och med City Hall hade varit bättre. Som Big och Carrie…ah vilket par!
Tänk om det kunde komma en ny säsong av Sex and the City? Underbart det skulle vara. Kan knappat vänta till nya filmen kommer. Jag har sett den första ungefär tio ggr och tjuter som ett flyglarm när Carrie kastar blommorna på Big mitt på gatan.
br>
Min favoritreplik i den filmen är när Samantha säger ”Oh, you made a little joke. Good for you!”
Underbart väder! Det nästan spritter i benen att få springa barfota över gräsmattan och sjunga Ida’s sommarvisa.
Syrran fyller år om ett par dagar och jag har lovat att göra mat till hennes fest pålördag. För att krångla till det så ska det vara en vegetarisk rätt i pajformat och dessutom glutenfri. Jag har funderat lite hit och dit men kan inte bestämma mig för vad jag ska i pajen. Jag vet ju vad mina egna favvo-pajer innehåller men då snackar vi kött eller lax.
Jag får väl köra på något medelhavsinriktat igen; rostad paprika, oliver, fetaost, purjo, vitlök, rostad zucchini och aubergine och massor av örter.
Att syrran fyller 32 är ganska ofattbart för mig eftersom jag mentalt satt henne i 23-25-års-facket och desssutom skulle det betyda att jag är gammal! Ve och fasa!
Jag insåg för en stund sedan att jag helt glömt bort att vattna min örtagård på balkongen och sprang upp för att rädda de små telingarna. Jorden var ganska torr men inget verkade ha vissnat, tack och lov.
Salladen verkar stormtrivas och det är proppfullt i lådan. Dags att skörda en del och gallra ut. Blir sallad till lunch med andra ord.
Medan jag vattnade fick jag steppa runt som en galning. Plåttaket är stekhett och det nästan fräste när man satte ner fotsulorna på det. Jag kunde visserligen gått ner och hämtat skor men vad då..orka! Minsta motståndets lag gäller i Sachikos hem.
Ber om ursäkt för bildkvaliteten, jag var tvungen att fotografera med mobilkameran eftersom batteriet var slut i vanliga kameran. Allting ser lite blåaktigt ut, men jag försäkrar att bladen är gröna i verkligheten.
Jag kan meddela att det kommer bli en helt flugfri sommar för er allihop eftersom jordens hela flugpopulation har flyttat till Regna för att gå mig på nerverna så mycket som möjligt. Har suttit och spelar Crysis Warhead i ett par timmar och under den tiden fick jag avbryta ca 20 ggr och slå ihjäl dubbelt så många flugor. Jag har allt som går att skaffa vad gäller att ta kål på de jävlarna; ultravioletta lampor med elektrifierande galler runtom, flugspiraler, rökelse, giftsprayer..ja allt. Men inte tusan dör de.
Eller också så dör de och ersätts av två nya. Det är nog så det ligger till.
Är helt yr i skallen av att ha vridit nacken 40 varv för att följa flugorna flykt i jakten att slå ihjäl dem.
Företagsamhet
Satt i två timmars onlineseminarie med en guru inom marknadsföring. Nåja, guru och guru, han påstås tjäna miljoner på sin affärsstrategier men han kom faktiskt inte med någonting nytt. Jag hade sett och hört allt han sa, tidigare. Så mycket för hans ”unika” program.
Jag fick en inbjudan att vara med gratis men i diskussionen efteråt fick jag veta att de andra deltagarna fått betala hisnande 200 dollar var, för att få vara med. De tyckte visserligen att det varit ett givande seminarie och jag var den enda negativa deltagaren…ovanligt. Jag blir så trött på dessa gurus som försöker profitera på folk okunskap. Klart de ska ta betalt för sin tid men 200 dollar per skalle var det inte värt eftersom all denna info finns att hitta helt gratis på nätet bara man letar.
Det enda seminarie jag tyckt var värt att betala för pyntade jag $90 för och det var precis lagom. Det var dessutom en vändpunkt för mig eftersom jag fick en helt ny syn på företagande och marknadsföring.
Det är bara så att det krävs en viss typ en människa för att kunna driva ett framgångsrikt företag och alla klarar inte av det. Tur är väl det för annars skulle vi bara ha en massa företag och ingen arbetskraft att anställa.
Jag ser massor av unga och oftast väldigt okunniga människor som försöker starta eget och bara en blick på deras marknadsplan och jag direkt säga om de kommer misslyckas. Däremot kan jag inte säga om de kommer lyckas. Det krävs ju tid, engagemang och framför allt kunskaper för att slå konkurrenterna och har man inte viljan eller drivet så är det kört. Jag har slutat ge folk råd eller hjälpa till när de ska starta upp något eget; det är bara otacksamma och blir sura när man säger åt dem att de måste arbeta om sin affärsstrategi och tänka utanför lådan. Om man ger ett råd så vill de ha mer och förväntar sig att man ska bygga upp hela deras verksamhet gratis. Sen slutar man hjälpa till och då går deras företag omkull och då får man skit för det. Pah!
Jag trodde först att det var ett svenskt fenomen; att vägra prova nya saker även fast det bevisat ökar försäljningen, men jag hade fel. Det gäller faktiskt hela Europa. Vi är nog lite traditionella lite till mans, i vår del av världen, och det är synd för det är jänkarna som drar in de stora pengarna för att de vågar och de satsar hårt.
Det är väl det enda positiva jag kan säga om dem.
Jag avreggade mitt sista företag år 2005 men har planer på att starta ett nytt så fort jag hämtat lite krafter. Det lär ta lite tid innan jag har så pass mycket energi att jag kan dra igång så jag har gott om tid att planera och arbeta fram ett koncept. Samt leta rätt på folk som kan programmera.
Allt har sin tid.
Designstrul
En del läsare har hört av sig och undrade vad styrde med häromnatten då bloggen plötsligt såg väldigt konstig ut. Lugn bara lugn, jag fipplade bara lite med css-filen för att testa att ändra storlek på sidebaren och sidan som helhet, men återgick till det vanliga.
Jag ser ju min blogg ungefär tio gånger om dagen och jag har börjat tröttna på designen och vill göra nåt nytt. Ska skissa lite på en ny layout och göra ny grafik så får vi se.
Ska installera ett helt nytt filmredigeringsprogram och hoppas att det ger mer alternativ redigeringsmässigt och framför allt vill jag ha specialeffekter i mängder. Är urless på Camtasia och Windows Movie Maker vilka är ganska värdelösa om man vill göra mer än en liten snutt till YouTube.
Ska testa Corel Video Studio och se hur det verkar. Laddade ner demon så jag har några dagar på mig att testa.
Har precis varit och hälsat på hos Staffan på Regnagården och fastnade där i nästan en timme. Regnagården är det somrigaste och mysigaste vandrarhem jag vet. Man kan gå omkring hur länge som helst och bara mysa i den blommande trädgården och på baksidan finns en enorm örtagård med ljuvliga dofter. Det stör ju inte att de dessutom har fullständiga rättigheter så man kan ta sig en öl.
Väntar på att kalopsen ska blir klar och jag är så hungrig att jag skulle kunna bita ihjäl en ko. Fast jag gillar inte nötfärs i o f s. Hamburgerkött däremot.
Grannens häst ligger risigt till.
Blev överlycklig när jag såg att 15 personer hade kollat min video som jag gjorde igår. Sedan insåg jag att 10 av de besökarna vara jag själv.
Påbörjade ett nytt filmprojekt inatt där jag filmade soluppgången med 20 minuters mellanrum för att få alla nyanser innan fullt dagsljus. Blev klar klockan 7 imorse och upphetsad till max förde jag över all film till datorn, bara för att upptäcka att kamerajäveln är helt värdelös i halvdunkel. Filmen såg ut som en grynig naturfilm från 70-talet.
I papperskorgen med hela rasket och ilsket klampande i trappan gick jag upp och lade mig.
Hypnosfilmen funkade inte för jag var för uppretad men jag fick i alla fall 3 timmars sömn tills jag vaknade av fyra kattungar som hoppade jämtassa på mig i sängen. De sprang raskt vidare så fort de väckt mig och valde att börja klättra i min nyaste gardiner. Jag for upp med ett vrål och jagade ner dem på nedervåningen. Väl därnere insåg jag att golvena på hela bottenvåningen är täckta med torrfoder, toapappersbitar och kattsand. Det krasar under fotsulorna när man går.
Dessvärre har dammsugaren spårlöst försvunnit. Hur är det möjligt? Jag hade den för ett par dagar sedan och dammsög köket och hallen. Nog för att huset är ganska väl tilltaget men så stort är det faktiskt inte att en stor orange dammsugare kan tappas bort. Måste börja leta innan fotsulorna slipas bort.
I all enkelhet har jag satt ihop en liten hyllning till svensk sommar och landsbygden. Det är en biltur runt sjön där jag bor, med fem stopp på vägen. Du får alltså följa med på en utflykt på 4 mil, på drygt fem minuter. Måste vara rekord. Hehe!
Låten i videon är en av mina favoriter vad gäller filmmusik. Om ni inte sett The Straight Story så gör det för tusan hakar. En vacker och finstämd film om en gammal farbror som reser över två delstater på sin åkgräsklippare för att hälsa på sin bror som har fått cancer. D har inte pratat med varandra på över tio år och var osams sist de sågs. Det blir ett riktigt äventyr för Al Straight.
Åter till min video. Jag laddade upp videon i HD till YouSuck men naturligtvis pajade de upplösningen. Amatörer!
Hoppas ni gillar den i vilket fall.
”Jag förstår att mailet kan hamna i bloggen och det gör inget för ingen vet vem jag är ändå.
Jag måste göra saker för att inte deppa ihop, mitt liv är som en skör tråd, och livsgnistan har väl aldrig funnits där. Allt efter som åren har gått, så har jag fått bekräftelse från alla möjliga håll och kanter där jag helt enkelt får finna mig i att vara den person som blir utanför, dissad, missad, undanstött etc. Med åren har det lett till mer eller mindre isolation från människor, blir så osäker när jag ser eller är med andra folk, inte konstigt kanske, för att när man för det mesta får höra att man inte duger till (eller får det visat på diverse sätt), då är det ett faktum. Vissa människor tar livet av sig, vissa begår idiotiska handlingar och en del psykar ner sig själv, det sistnämda är jag iaf. Hur som helst, tro mig, min dröm om livet var verkligen inte socialfobi, sjukskriven, ensamhet, ångest, självmordstankar var och varannan dag, men jag har lärt mig att leva med det, för mig är det mitt liv och det är verkligen inget som är lätt att ändra på efter att levt såhär större delen av sitt liv. Jag försöker på det sätt som jag klarar av, nätet, det är den enda stället jag har kontakt med männsikor, men när man inte ens som oftast får en chans här heller, då är det inte mycket man kan göra, kanske skulle hänga sig i snaran istället? Ja jag vet inte, men men, gulligt om du hörde av dig, det skulle ge mig hopp iaf…..
Förstår om du inte har problem och njuter av singel, du är ju hur vacker och fin som helst, tror du får din beskärda del bekräftelse och så, då tror jag även det är betydligt enklare att tycka om sig själv, i mitt fall är det tyvärr tvärtom, har även genom åren fått vissa handikapp och så, något som ger som ringar på vatten. ”
Vad ska jag säga? Hemskt när man mår dåligt i själen och inte kan göra något åt det på egen hand, jag lider med dig. Samtidigt måste jag påpeka att jag inte bloggar för att agera kurator eller ge råd åt andra. Inte heller använder jag bloggen för att skaffa nya bekanta. Jag har knappt tid med de jag räknar till mina bästa vänner och därför kan och vill jag inte lägga tid på nya bekantskaper, i synnerhet som jag inte tror att jag kan hjälpa dig. Jag vill inte vara taskig, men det är en ganska vanlig missuppfattning att det här är någon form av kontaktsida. Vilket det alltså inte är.
Samtidigt känner jag att jag inte vill avfärda ditt mail eller låta bli att svara, så jag gör det offentligt så att andra kan få svar om de också funderar på att skriva till mig om liknande saker.
Jag tror inte man kan hela sig själv genom någon annan, man gör sig beroende av den personen och projicerar sin sina problem på fel saker. Många tänker nog ”Om jag bara hade en flickvän/pojkvän/ny vän skulle jag vara lycklig och mitt liv skulle bli bra”. Jag tror inte det stämmer riktigt. Någon annan kan inte göra dig hel eller få dig att älska dig själv om du inte kan leva med dig själv i första hand. Dessutom, ska man verkligen skaffa en partner eller vän enbart i syfte att läka sig själv? Är det inte ett orimligt ansvar att lägga på en annan person? Är det rättvist? Hur skulle den person känna om han/hon kände till syftet med förhållandet/vänskapen?
Det bästa du kan göra är att söka hjälp av någon som kan läka trasiga själar så du lär dig att acceptera dig själv med fel och brister (som vi alla har). Genom att tycka om dig som du är så kan du vara fullständigt lycklig även som singel.
Ja, jag älskar mitt singelliv och värderar det otroligt högt. För mig är lycka att fylla dagarna med sådant jag tycker är roligt, oftast gör jag saker helt ensam men ibland med vänner eller familj. Jag tycker själv att mitt liv är komplett utan partner och jag är trygg i mig själv och tycker om mig själv trots att jag är överviktig och har skavanker både här och där.
Jag har levt i förhållanden där partnern förväntat av mig att göra dem kompletta, läka dem och ständigt stötta. Det blev ett heltidsjobb och jag insåg till slut att jag bara var ett redskap för att hjälpa de här personerna med deras dåliga självförtroende och obefintliga självkänsla. I grund och botten kunde dessa partners lika gärna valt någon annan än mig för det var inte mig de tyckte om; det var stödet att ha någon som fixade allt, som stöttade och höll deras näsa över vattenytan. Resultatet blev att jag blev helt dränerad på energi och inte pallade med de här personerna längre.
Jag är inte bra på att ge råd i sådana här frågor eftersom jag har en lite annorlunda livsinställning än många andra, men kanske kan läsarna ge lite råd och kommentarer?
Önskar dig varmt lycka till.
Jag kunde inte låta bli att filma kattungarna igen. Nu är de ju så stora att de snart ska hitta nya hem så jag får passa på att filma och fotografera medan tid är.
Allt material på Sachikoblog.com skyddas av såväl copyrighträtten och upphovsrättslagen. Du får inte kopiera bilder eller texter att använda på din egen blogg eller sajt utan skriftligt medgivande.
Senaste kommentarerna