|
|
juni 30, 2009, at 11:09 e m Skrivet av Sachiko, juni 30, 2009, at 11:09 e m Har suttit och kollat Mitt i Naturens avsnitt om berguv och insåg att de uggleungar jag såg för någar år sedan, inklusive mamman, faktiskt var helt omärkta berguvar. Betyder det att ornitlogerna inte vet att de finns där eller att man bara inte hunnit ringmärka dem? Just nu håller man tydligen på med en ny inventering av berguvsbeståndet så jag ska ringa dem snarast och höra efter. Eller…. kanske bäst att jag åker tillbaka till uvarnas område igen och ser om de finns kvar inom samma territorie. Det är ju snart 5 år sedan jag såg dem och de kan ju har försvunnit.
Vore pinsamt att släpa dit berguvsexperter bara för att upptäcka att det inte finns några pippisar kvar.
En sak är säker, jag har aldrig hoppat så högt som när jag fick syn på de runda brinnande ögonen i boet. Jag var helt oförberedd på det och jag visste inte ens att berguv fanns i hela landet, allra minst i min favoritskog. Jag hade klättrat uppför ett stup i cirka en halvtimme och ville bara se på utsikten. När jag nådde toppen av stupet låg boet på marken, helt öppet, och två ungar glodde på mig med klotrunda ögon. Någon minut senare kom mamman inseglandes, helt ljudlöst dessutom, och jag flydde för livet och gömde mig i en grandunge. Om man sett hur stora klorna är på de där ugglorna så vet man att hålla sig undan om man vill behålla öron och näsa (i ursprunglig form).
Okej, nu blir jag väl officiellt utnämnd till fågelskådarnörd men den smällen får jag ta.
Det som kommer bli lite knivigt att förklara är hur jag kan veta att det finns begruv i det området eftersom det skulle innebära att jag tagit mig in på militärt skyddat område och att jag troligen brutit mot en hel rad lagar och föreskrifter därmed.
Måste komma på en helt vattentät historia.
Jag kanske kan säga att jag inte är läskunnig och/eller inte såg skyltarna? Det finns i alla fall inget stängsel eller liknande så det kan inte vara särdeles hemliga militära operationer som pågår där. Oftast är området helt övergivet men ett par gånger har jag sett lastbilar och ett fåtal plutoner där.
Mitt på berget sticket det upp ett ventilationsrör och man kan höra om folk är inne i bergrummet. Den militära anläggningen är nämligen en gigantiskt grotta med öppning så stor att man kan köra in en lastbil. De som gjort lumpen där säger att det är skitstort därinne med massor av gångar och rum.
Jag har funderat på vad som skulle hända om jag ställde mig och brölade ner i ventilationsröret när det är folk inne i anläggningen? Helst skulle jag ha med en sån där tuta man brukar ha på fotbollsmatcher.
Jag kan ju bara tänka mig ekot och akustiken. Jisses, det skulle nog sätta fart på gubbarna (så fort det slutat ringa i öronen vill säga). Det skulle nog vara värt den hysteriska flykten och att tvingas kasta mig nerför stupet medan jag jagas av ett koppel halvdöva och skitförbannade militärer. Jag flinar vid blotta tanken.
Vem betalar borgen om jag torskar? Ornitologförbundet?
Undrar vad nyhetsrubrikerna skulle bli?
Tutbeväpnad berguvsaktivist gjorde intrång i militär säkerhetszon? Två plutoner vårdas för spräckta trumhinnor.
juni 30, 2009, at 4:19 e m Skrivet av Sachiko, juni 30, 2009, at 4:19 e m Men stora gudinna vilka problem en del ska ha! Vännen Jonna skrev om min vagina-midsommarstång och använde ordet ”fitta”. Detta väckte stor uppståndelse och naturligtvis var det någon viktigpetter som bara var tvungen att försöka sätta henne på plats och upplysa om att majstången inte var en genuin fallossymbol utan bla bla bla. Vidare var det flera som ogillade Jonnas ordval och ställde till med stort rabalder. http://finnjonna.blogspot.com/2009/06/aj-aj-aj-vad-jag-var-ute-och-cyklade.html
Vad skit man måste ta som bloggare ibland och tänk vad för mycket fritid kan vara onyttigt för vissa, som tydligen måste hitta något att klanka ner på. Ordet ”fåntrattar” dyker upp i huvudet på mig.
Bara för det kommer återigen en bild på (toppen av) vaginamajstången…eller som jag numera tänker kalla den: Fitt-stången!
Så de så!
juni 30, 2009, at 2:10 e m Skrivet av Sachiko, juni 30, 2009, at 2:10 e m Syrran ska på läkarundersökning och får inte äta eller dricka förrän efter klockan 18 ikväll. Jag blir lite orolig över om hon kommer få vätskebrist i värmen?
Min termometer visar på 31 grader i skuggan men det rullar in lite vita molntussar nu så det kanske blir svalare.
Katten ligger helt utslagen på golvet och flämtar och vill inte röra på sig alls. Kul med tjock svart päls när det är närapå värmerekord. Stackars Najda!
Satt och pratade med en snubbe, som verkade trevlig till en början, på en community. Efter cirka tio mail kom frågorna om mina kroppsliga attribut och om han kunde få min msn? Det slår aldrig fel.
Fan vad jag blir förbannad av sådant verbalt tafsande. I synnerhet som jag tydligt sagt ifrån om allt sådant.
Fräckt, oförskämt och smaklöst.
Precis just då önskade jag att jag hade en knapp så jag kunde skicka 12.000 volt via nätet och ge äcklet en ordentlig smäll så han flög av stolen och slog huvudet i väggen.
Som om det inte var nog så kom dessutom frågan ”Om du inte vill ha sex med någon, vad gör du online då?”.
Det var då jag insåg att jag hittat den felande länken mellan människa och tidigare homininer. Uppenbarligen finns det fortfarande människovarelser med enbart primitiva primatinstinkter som nästlat sig in i det vi kallar den civiliserade världen. Varleser vars hela existens byggs på parning och som saknar social förmåga i alla andra avseenden. Det är inte frågan om Cro-Magnon eller Neanderthalliknande varelser, eftersom dessa två arter hade någon form av andliga värden. Jag pratar om en hel annan typ av homininer som hittills inte klassificerats eller studerats.
Att umgås med vänner och föra filosofiska dialoger ligger inte dessa varselsers natur och de vet inte ens vad det innebär. Den här arten har lärt sig använda vertyg och har utvecklat ett visst språk i syfte att locka till sig en partner.
Vi har ju längre trott att alla mutationer och avarter av homininer dött ut.
Så är inte fallet, de har bara flyttat online.
juni 30, 2009, at 11:16 f m Skrivet av Sachiko, juni 30, 2009, at 11:16 f m En kvinna har fått för sig att hon absolut ska ha tag på mig och ringer flera gånger i timmen. Jag har sagt till henne att jag inte vill prata med henne mer och att hon ska sluta ringa. Det hjälper inte, hon verkar ha ställt klockan på varje heltimme och ringer två gånger inom de första kvarten och ber mig ringa upp. Det här påminner starkt om en händelse för två år sedan då en engelsk kvinna ringde och frågade efter sin son Henry. Jag känner ingen Henry och upplyste kvinnan om att hon fått fel nummer.
Hon hävdade bestämt att detta var det nummer Henry gett henne och att hon pratat på honom tidigare genom att slå mitt nummer. Det spelade ingen roll vad jag sade och att jag förklarade att jag haft samma nummer i 5 år och att jag kunde garantera att ingen annan än jag har tillgång till telefonen. I synnerhet inte hennes son.
Kvinnan framhärdade och fortsatte envist att ringa, lämna meddelanden, skriva sms och skicka bilder till sonen i nästan ett halvår tills jag tappade tålamodet. Den sista bilden hon skickade var ”Carolines birthday” med en massa folk som stod runt en tårta. Hon ringde upp ett par minuter senare.
Konversationen löd enligt följande:
Jag: Look lady, you are starting to sound like a broken record. There is no Henry at this number which I already told you a million times!
Hon: But I am quite sure that this is the number that my son gave me and I want to get in touch with him.
Jag: I am not surprised he gave you the wrong number, he probably did it on purpose!
Hon: How rude! Why would he do that?
Jag: Because you are appearently a major pain in the ass.
Hon (argt): Well, you can tell him that I will not accept him giving me the wrong number!
Jag: Are you insane? I don’t know him! I never met him. I cannot tell him anything. Now bugger off !
Jag hörde aldrig från henne igen. Tack och lov! Mycket märklig händelse. Jag har funderat på saken och det finns ju faktiskt en möjlighet att Henry hade vidarekopplat alla samtal från sin jobba morsa till annat nummer och han kan ju ha knappat in fel nummer. Jag ser ingen annan vettig förklaring till det inträffade.
Om nu inte tanten var sinnesrubbad förstås.
juni 30, 2009, at 9:45 f m Skrivet av Sachiko, juni 30, 2009, at 9:45 f m Det var en hektisk dag igår och jag hann inte med hälften av sakerna jag planerat att göra. Dessutom strulade det ihop sig med en del andra grejer så jag kom inte i säng förrän midnatt och var helt slut.
För att kunna somna slängde jag på en film ”Burn after reading” och den var så sjukt rolig att jag låg och fnissade hysteriskt i sängen i stort sett hela tiden. Brad Pitt spelar den mest korkade gymkille jag sett och han gör det så bra att man bara behöver se hans ansikte för att gapskratta. Jag gillade särkskilt ett telefonsamtal han ringde där han skulle vara utpressare och kräva en summa pengar för viss information han satt inne på. Har aldrig sett en så amatörmässig utpressare i hela mitt liv.
John Malkovich spelar en otursdrabbad snubbe med ett väldigt hetsigt humör och även om han är skrämmande när han blir arg så är det ändå fantastiskt roligt. Filmen är fullspäckad med namn på superskådisar som Brad, John, Geoge Clooney, Tilda Swinton, Frances McDormand och jag rekommenderar den varmt. Den här filmen hade kunnat bli världens flopp och hur töntig som helst om man valt andra skådisar. Burn after reading bevisar att man egentligen inte behöver världens mest briljanta manus för att göra en kanonfilm. Det är skådisarna som gör replikerna levande och roliga.
Måste ses!
juni 29, 2009, at 12:20 e m Skrivet av Sachiko, juni 29, 2009, at 12:20 e m Jag har inte varit kund hos Telia på 10år och nu minns jag exakt varför. Efter en kvart i telefonkö hamnade jag hos kundtjänst och pratade med en tjej som upplyste mig om vilka paket som finns med bredband och TV. Jag bestämde mig för ett av dem. Hon kunde inte beställa tjänsterna åt mig utan kopplade mig vidare till en annan tjej där jag (efter 5 minuters telefonkö) fick ta om hela harangen. Tjejen skulle lägga in beställning på tjänsterna och utlovade ett trådlöst modem med 4 st sändare/antenner till mina datorer. Sedan kom hon på att hon inte kunde ta emot beställning av fiberbredband och kopplade mig till en tredje tjej. Telefonkö i cirka 8 minuter. Den tjejen sa att hon kunde hjälpa mig (efter att jag fått förklara för tredje gången vad jag ville ha) och vi hade hunnit halvvägs genom alla kontaktuppgifter när hon plötsligt kopplade ner samtalet. Jag ringde igen och satt i telefonkö cirka 6 minuter och pratade sedan med en kille. Killen lade in beställningen och innan vi skulle avsluta frågade jag om modemet. han sa då att det inte alls följde med en trådlöst router med sändare utan att jag måste byta ut samtliga nätverkskort i mina datorer till trådlösa. Alternativt måste jag dra nätverkskablar över hela lägenheten med resultatet att sovrumsdörren inte kommer gå att stänga och det kommer ligga kablar över golvena. Aldrig i livet! Jag tackade Telia för ett ypperligt exempel på slöseri med tid och energi. Om de upplyst mig rätt från början om att trådlöst modem/router och sändare inte ingick hade jag sparat två timmar av mitt liv.
Får kolla upp ADSL istället och jag vete fan om jag vill ha Telia.
juni 29, 2009, at 10:02 f m Skrivet av Sachiko, juni 29, 2009, at 10:02 f m Morgonen har börjat med en katastrof, förvisso inte av större rang, men ack så betydelsefull. Kaffet är slut! Affären öppnar först om en halvtimme.
Har suttit och försökt skriva ett mail till min nya nätvän, Katarina, men utan koffein så blir allt jag skriver ganska substanslöst.
Hon kittlar min hjärna och skriver på ett sätt som får mig att förälska mig i hennes intellekt. Att hon dessutom visat sig gilla samma författare som jag gör ju inte saken sämre. En av hennes favoriter är Erica Jong, som jag avgudar.
Jag minns dagen för ca 13 år sedan när jag rotade runt på hyllorna inne i ett bokantikvariat och hittade Rädd att flyga. Jag visste instinktivt att det här var en bok för mig, utan att ens läsa på baksidan. Det var en skamfilad bok i pocketformat men jag betalade och bar hem mitt fynd med vördnad. Boken var nästan sönderläst och jag förstod att någon hade läst den här om och om igen.
Jag såg aldrig på litteratur på samma sätt igen efter att ha läst den boken och det var då jag insåg vad verkligt skrivande och talang innebär.
Jag ägnade de följande månaderna åt att leta rätt på Erica Jongs andra böcker. Jag har dem i min samling och vaktar dem svartsjukt och vägrar konsekvent låna ut dem till folk som frågar. Jag är för rädd att något ska hända dem.
Min syster är den enda jag lånar ut böcker och skivor till för då vet jag var de finns och att jag kan få tillbaka dem när helst jag behöver dem. Plus att jag återfår dem i samma skick som när de lånades ut.
Syrran vet att vårda böcker,vilket är mer än man kan säga om vissa andra som i det förflutna återlämnat mina böcker nerkladdade och trasiga. Upprörande!
Nu är jag inte på något sätt en littertursnobb men jag vet vad jag gillar och vad jag inte gillar. Jag kommer bo bara några kvarter ifrån stadsbiblioteket (Norrköpings, om inte Sveriges, fulaste byggnad) och jag hoppas att jag snart kommer kunna bekanta mig med några författare som Katarina rekommenderat mig att läsa.
Änglar och demoner
Såg spelfilmen igår och tyckte att den var hyfsad. Många saker skiljde sig från boken och man hade plockat bort en del saker som jag skulle ha uppskattat att se; det supersnabba planet till CERN bland annat.
I filmen var det inte Vittorias far som blev mördad utan en kollega och den där mediokra BBC-reportern och den stabbiga kameravkvinnan fanns inte ens med.
Anti-materian och explosionen var ganska dåligt animerade men det är nog bara snobberi från min sida. Folk som inte pysslar med 3D-grafik kommer nog tycka det är helt okej.
Jag förstår att man måste komprimera innehållet och välja bort vissa bitar från boken. Resultatet blir lite ”korvstoppning” som gör det bitvis svårt att hänga med gällande vissa detaljer i filmen, om man inte läst boken innan.
Dock värmde det mitt hjärta att se Stellan Skarsgård som chef över vatikanska polisen.
Betyget blir godkänd.
Dagens planer
Köpa kaffe! Viktigt! Faktum är att det närapå är en nödvändighet för min fortsatta existens.
Ringa banken, elbolaget och Telia. Kommer bli en tuff dag för en person med sådan utstuderad telefonfobi som jag.
Lasta in de lådor jag packade igår, i bilen, och frakta dem till Norrköping.
Åka förbi hos syrran,på hennes jobb, och lämna över en film som hon ville se och som jag trodde jag redan gett henne.
juni 29, 2009, at 8:44 f m Skrivet av Sachiko, juni 29, 2009, at 8:44 f m Har skrivit en liten text som jag lagt ut på min sida i en community där jag är medlem sedan 10 år.
Funderar du på att skriva något av följande till mig;
1. Tjena! Har du msn?
2. Vill du träffas?
3. Har du webcam?
4. Var bor du?
Vänligen kopiera texten nedan, skicka till dig själv och låtsas att det är från mig. Det sparar både din och min tid.
”Tack för att du belamrat min inbox med ytterligare ett substanslöst och förutsägbart meddelande. Svaren på dina frågor finns redan i min presentation. Antingen har du inte läst den eller också begriper du inte vad som står där. Oavsett vilket så är jag inte intresserad eftersom du just bekräftat att du är antingen korkad eller en slöfock.
Det ena utesluter inte det andra.
Jag skulle ha kunna ge dig ett pris då du är den 500:e killen den här veckan, som skriver något av de 4 alternativen ovan, men dessvärre är jag alltför upptagen med att rensa de övriga 499 mailen i min inbox. ”
juni 28, 2009, at 10:52 e m Skrivet av Sachiko, juni 28, 2009, at 10:52 e m Fick inte tag på dottern idag fast jag ringde 3 ggr. Hon låg väl på playan hela dagen kan jag tänka mig. Jag hade ju laddat som tusan med min finaste sångröst för att med känsla och darr stämma upp i Ja må hon leva. Nåja, vi får ta det när vi ses efter hennes vecka på Öl-Land som hon kallar det (till min stora fasa).
Nu har jag fyllt 3 sopsäckar med skräp som jag ska slänga på högen som ska eldas, innan jag flyttar. Det var mest mina gamla ex sambos prylar och jag brydde mig inte om att se efter nåt var av värde. Det är helt enkelt för mycket att rensa ut och för lite tid.
Fick höra att den amerikanska snubben jag bodde ihop med 2004-2005 visst hade hittat en flamma i Söderköping strax efter att vi gjorde slut, så han for tillbaka till Sverige efter bara en kort tid i Georgia. Visste ju att han har en viss förkärlek för svenska brudar så det var väl väntat. Han har ju rätt, svenska tjejer är bäst! Hahahaha! Hursomhelst så var det lite förvånande att höra att han flyttat tillbaka så nära den ort där jag bor. Inte för att han har nån skyldighet att rapportera till mig var han befinner sig men jag blev bara så paff att få veta att han är bara en timme bort när jag hela tiden trott han var på andra sidan Atlanten eller tillbaka på Hawaii där han bott och jobbat förr.
Verkar som om det är en trend hos mina ex att vilja flytta tillbaka till Sverige även fast vi separerat. De flesta pojkvänner/sambos/äkta män jag haft de sista 10 åren har varit utlänningar; amerikan, belgare, skotte och engelsman.
Svenska män är inte min grej. Eller numera…män över huvud taget. Hahaha! Det finns för många manliga egenskaper som jag inte pallar med och som inte är förenliga med vad jag värdesätter här i livet. Har alltid varit och kommer alltid vara en person trivs bäst som singel.
En föredetta kollega till mig tyckte att han var jättevitsig när han sa ”Sachikos förlovningsringssamling – en samling som skiljer sig!”. Han hade en poäng. Jag vet inte hur många gånger jag varit förlovad och jag vill inte forska i saken heller. För ett par år sedan gick jag och dottern med alla mina gamla förlovningsringar till guldsmeden, sålde dem och shoppade upp alla pengarna. Det var bättre spenderade pengar än vad det var att köpa ringarna, det kan jag lova. Roligare med.
Jag tror jag hittat en själsfrände på nätet; en tjej som älskar Terry Pratchett och Neil Gaiman och som till och med träffat dem!! Hon är spydig, ironisk och allmänt nedlåtande mot män och anser dem vara lägre stående varelser. Gillar henne skarpt. Hehehe!
Dags att packa sista kartongen för dagen och sedan kolla nån mysig film.
juni 28, 2009, at 8:46 e m Skrivet av Sachiko, juni 28, 2009, at 8:46 e m Det sämsta med att inte vara vid full hälsa är att man inte orkar så mycket som man brukar. Jag kände mig pigg och starkt efter 1:a flyttlasset idag men när jag kom hem klappade jag ihop fullständigt och var tvungen att lägga mig. Vaknade igen precis nyss och insåg att jag sovit bort halva dagen och troligen inte kommer komma kunna sova inatt alls. Typiskt.
Det första som mötte mig när jag kom ner till kontoret var ett meddelande från en halvhysterisk syster med ”nära-på-haveri” i sin laptop och inte kunde ställa om sin status från upptagen till tillgänglig på msn. Hon försökte också kolla Greys Anatomy-avsnitten hon fick av mig och det laggade. Rekommenderade henne att starta om datorn. Det verkade funka och friden och lugnet har åter lagt sig över Norrköping efter några rafflande skälvande minuter av undergångskänsla. Dessa ilands-problem!
Om det händer igen får vi kontakta haverikomittén för en grundlig utredning av saken.
Katten löper igen och jag törs inte släppa ut henne. Den lilla slampan! Hon har ju precis blivit av med kattungarna och nu vill hon på det igen? Aldrig i livet! Så kul ska vi inte ha!.
Dessvärre hörs hennes brölande genom husväggarna så det sitter en hel drös hankatter utanför och ser hoppfulla ut.
Gick ut och vrålade ”Sorry grabbar! Butiken är stängd” men i likhet med andra han-arter så gick informationen spårlöst förbi när det finns en minsta chans till lite rajraj.
Logik och förnuft är helt avstängt och de kommer sitta och vänta på henne intill absurdum.
Om jag inte tar fram vattenslangen och ger dem en avkylning.
Funkar även på människo-hanar.
Har testat.
|
Copyright & Upphovsrätt
Allt material på Sachikoblog.com skyddas av såväl copyrighträtten och upphovsrättslagen. Du får inte kopiera bilder eller texter att använda på din egen blogg eller sajt utan skriftligt medgivande.
|
Senaste kommentarerna