Vaknade av att trasslat in mig myggnätet och kämpade för livet för att komma loss. Lappen säger att han tror att min säng står över ett s k jitter-kors (en del kallar det något annat) för han tyckte det var svårt att sova i min säng också.  Om flytten inte bli av så lär jag få flytta sängen till en mer harmonisk plats i huset. Jag är normalt lite skeptisk mot sånt hokus pokus men faktum kvarstår att jag inte sovit en hel natt på ett par år så det skadar ju inte att försöka.

Har inte hört nåt från syrran och blir lite orolig eftersom hon hade det pest med sin mysko sjukdom på midsommarafton. Hon måste varit helt slut igår, stackaren, efter att ha kräkts ett tiotal gånger och utan sin spikmatta att tillgå.
Sedan hon började använda spikmattan har hon bara kräkts en gång på vecka, typ, men i fredags hade hon den alltså inte och då var det kört.  Spyorna sprutade var femte minut och hon blev allt tröttare och blekare och fick gå och lägga sig.

Fast jag vet att det är mer eller mindre dömt att misslyckas sitter jag och hoppas på att husförsäljningen ända ska gå i lås. Dock krävs det ett mindre mirakel och sådan tur brukar jag inte ha. Har vänt och vridit på situationen tills jag håller på att tappa det lilla förstånd jag har kvar, men jag ser ingen lösning på det med mindre än att köparna tar över mina lån som vi bestämt. Då är det viktigt att vi får komma till banken och skriva pappren samma vecka som min bankkille kommer tillbaka från semestern.  Därtill måste man ta i beaktning att Handelsbanken först måste godkänna köparna som kunder.  Så många saker som måste klaffa och det ser ju väldigt mörkt ut.
Man tappar liksom gnistan och energin och orosnivån ligger på motsvarande Defcon 3 här i huset nu.

Jobb

Har fått erbjudande om jobb som vikarierande kökschef (deltid) på en krog i Norrköping men vet inte om det är något jag vill ta. Lönen var lite väl låg och eftersom jag inte vet om jag kommer flytta (troligen inte) så känns det inte bra att ta det jobbet om jag måste sitta och pendla till en kostnad som äter upp halva lönen.  Visserligen skulle jag få tillbaka milkostnaden vid deklaration men det är ju ett år tills dess.
Tycker det är lite märkligt att de frågade mig om jag ville ställa upp, det måste ju finnas massor av kockar med formell utbildning som är arbetslösa? Jag är ju blott en glad amatör även om jag jobbat som kock, till och från, i flera år.
Jag minns en restaraung som jag jobbade för; ägaren var en snorunge på 23 men som ljög och sa att han var 27.  När jag fick reda på att han ljugit tappade jag helt företroendet för honom. Han hade tagit lån upp över öronen för att starta restaurangen/nattklubben och han kostade på en invigningsfest som gick lös på över 50.000 kr.
Efter två månader sparkade han dåvarande kökschefen som var den enda som kunde laga svensk husmanskost (vilket vi serverade till lunch) eftersom han inte hade råd med två kockar. Istället behöll han den andra kocken och gjorde honom till kökschef, och den snubben kom från en pizzeria! Jag höll på att smälla av när jag såg menyerna han satte ihop till lunchen; köttbullar med pommes frites och lingon,  stekt fläsk med vitlökssås och massor av annat skumt.  Jag satte stopp för det och förklarade att man inte kan servera sådant. ”Det ska vara stekt fläsk med löksås, inte kebabdressing med vitlök!” gapskrattade jag. Kocken blev skitsned och surade halva dagen.
När jag hade skrivit om menyerna i ett par veckor fick jag börja i köket som kock och visa den andre kocken hur man lagar svensk husmankost. Nåja, det serverades fortfarande färdiggjorda köttbullar (med sedvanliga brosk och knutor i) och potatismoset var pulvermos, ägaren vägrade ge med sig på den punkten. Bläh! Sånt kan få vilken krog som helst att få dåligt rykte och tappa gäster.
När jag började som kock hade ägaren till restaurangen sparkat över halva personalstyrkan och jag förstod att han skulle gå i konkurs.  Jag letade efter nytt jobb, och fick ett, och när jag talade om för ägaren att jag skulle sluta, helst med omedelbar verkan, så sa han ”Tur att du hittat annat jobb för alla får sparken på måndag och jag stänger stället.”
Måste varit hemskt för personalen att få det beskedet helt utan förvarning och utan en chans att leta nytt jobb.
Jag älskar att jobba i kök, även om jag pluggat inom helt andra områden.  Jag gillar tempot, ljuden, dofterna och krogstämningen. Nu snackar jag inte om pizzerior eller hamburgerhak, för det är rena döden att jobba på, har jag förstått.
Om jag hade råd skulle jag öppna en egen, pytteliten, krog med både viltmeny och medelhavsinspirerad mat.  Det är bara synd att så många svenskar anser att plankstek och en stor stark för 99 spänn är den ultimata kulinariska höjden, så det kanske inte skulle löna sig alls?
Jag vet att syrran drömmer om att öppna eget café så vem vet, kanske vi slår våra huvuden ihop och öppnar något tillsammans i framtiden?