|
|
juni 30, 2009, at 11:09 e m Skrivet av Sachiko, juni 30, 2009, at 11:09 e m Har suttit och kollat Mitt i Naturens avsnitt om berguv och insåg att de uggleungar jag såg för någar år sedan, inklusive mamman, faktiskt var helt omärkta berguvar. Betyder det att ornitlogerna inte vet att de finns där eller att man bara inte hunnit ringmärka dem? Just nu håller man tydligen på med en ny inventering av berguvsbeståndet så jag ska ringa dem snarast och höra efter. Eller…. kanske bäst att jag åker tillbaka till uvarnas område igen och ser om de finns kvar inom samma territorie. Det är ju snart 5 år sedan jag såg dem och de kan ju har försvunnit.
Vore pinsamt att släpa dit berguvsexperter bara för att upptäcka att det inte finns några pippisar kvar.
En sak är säker, jag har aldrig hoppat så högt som när jag fick syn på de runda brinnande ögonen i boet. Jag var helt oförberedd på det och jag visste inte ens att berguv fanns i hela landet, allra minst i min favoritskog. Jag hade klättrat uppför ett stup i cirka en halvtimme och ville bara se på utsikten. När jag nådde toppen av stupet låg boet på marken, helt öppet, och två ungar glodde på mig med klotrunda ögon. Någon minut senare kom mamman inseglandes, helt ljudlöst dessutom, och jag flydde för livet och gömde mig i en grandunge. Om man sett hur stora klorna är på de där ugglorna så vet man att hålla sig undan om man vill behålla öron och näsa (i ursprunglig form).
Okej, nu blir jag väl officiellt utnämnd till fågelskådarnörd men den smällen får jag ta.
Det som kommer bli lite knivigt att förklara är hur jag kan veta att det finns begruv i det området eftersom det skulle innebära att jag tagit mig in på militärt skyddat område och att jag troligen brutit mot en hel rad lagar och föreskrifter därmed.
Måste komma på en helt vattentät historia.
Jag kanske kan säga att jag inte är läskunnig och/eller inte såg skyltarna? Det finns i alla fall inget stängsel eller liknande så det kan inte vara särdeles hemliga militära operationer som pågår där. Oftast är området helt övergivet men ett par gånger har jag sett lastbilar och ett fåtal plutoner där.
Mitt på berget sticket det upp ett ventilationsrör och man kan höra om folk är inne i bergrummet. Den militära anläggningen är nämligen en gigantiskt grotta med öppning så stor att man kan köra in en lastbil. De som gjort lumpen där säger att det är skitstort därinne med massor av gångar och rum.
Jag har funderat på vad som skulle hända om jag ställde mig och brölade ner i ventilationsröret när det är folk inne i anläggningen? Helst skulle jag ha med en sån där tuta man brukar ha på fotbollsmatcher.
Jag kan ju bara tänka mig ekot och akustiken. Jisses, det skulle nog sätta fart på gubbarna (så fort det slutat ringa i öronen vill säga). Det skulle nog vara värt den hysteriska flykten och att tvingas kasta mig nerför stupet medan jag jagas av ett koppel halvdöva och skitförbannade militärer. Jag flinar vid blotta tanken.
Vem betalar borgen om jag torskar? Ornitologförbundet?
Undrar vad nyhetsrubrikerna skulle bli?
Tutbeväpnad berguvsaktivist gjorde intrång i militär säkerhetszon? Två plutoner vårdas för spräckta trumhinnor.
juni 30, 2009, at 4:19 e m Skrivet av Sachiko, juni 30, 2009, at 4:19 e m Men stora gudinna vilka problem en del ska ha! Vännen Jonna skrev om min vagina-midsommarstång och använde ordet ”fitta”. Detta väckte stor uppståndelse och naturligtvis var det någon viktigpetter som bara var tvungen att försöka sätta henne på plats och upplysa om att majstången inte var en genuin fallossymbol utan bla bla bla. Vidare var det flera som ogillade Jonnas ordval och ställde till med stort rabalder. http://finnjonna.blogspot.com/2009/06/aj-aj-aj-vad-jag-var-ute-och-cyklade.html
Vad skit man måste ta som bloggare ibland och tänk vad för mycket fritid kan vara onyttigt för vissa, som tydligen måste hitta något att klanka ner på. Ordet ”fåntrattar” dyker upp i huvudet på mig.
Bara för det kommer återigen en bild på (toppen av) vaginamajstången…eller som jag numera tänker kalla den: Fitt-stången!
Så de så!
juni 30, 2009, at 2:10 e m Skrivet av Sachiko, juni 30, 2009, at 2:10 e m Syrran ska på läkarundersökning och får inte äta eller dricka förrän efter klockan 18 ikväll. Jag blir lite orolig över om hon kommer få vätskebrist i värmen?
Min termometer visar på 31 grader i skuggan men det rullar in lite vita molntussar nu så det kanske blir svalare.
Katten ligger helt utslagen på golvet och flämtar och vill inte röra på sig alls. Kul med tjock svart päls när det är närapå värmerekord. Stackars Najda!
Satt och pratade med en snubbe, som verkade trevlig till en början, på en community. Efter cirka tio mail kom frågorna om mina kroppsliga attribut och om han kunde få min msn? Det slår aldrig fel.
Fan vad jag blir förbannad av sådant verbalt tafsande. I synnerhet som jag tydligt sagt ifrån om allt sådant.
Fräckt, oförskämt och smaklöst.
Precis just då önskade jag att jag hade en knapp så jag kunde skicka 12.000 volt via nätet och ge äcklet en ordentlig smäll så han flög av stolen och slog huvudet i väggen.
Som om det inte var nog så kom dessutom frågan ”Om du inte vill ha sex med någon, vad gör du online då?”.
Det var då jag insåg att jag hittat den felande länken mellan människa och tidigare homininer. Uppenbarligen finns det fortfarande människovarelser med enbart primitiva primatinstinkter som nästlat sig in i det vi kallar den civiliserade världen. Varleser vars hela existens byggs på parning och som saknar social förmåga i alla andra avseenden. Det är inte frågan om Cro-Magnon eller Neanderthalliknande varelser, eftersom dessa två arter hade någon form av andliga värden. Jag pratar om en hel annan typ av homininer som hittills inte klassificerats eller studerats.
Att umgås med vänner och föra filosofiska dialoger ligger inte dessa varselsers natur och de vet inte ens vad det innebär. Den här arten har lärt sig använda vertyg och har utvecklat ett visst språk i syfte att locka till sig en partner.
Vi har ju längre trott att alla mutationer och avarter av homininer dött ut.
Så är inte fallet, de har bara flyttat online.
juni 30, 2009, at 11:16 f m Skrivet av Sachiko, juni 30, 2009, at 11:16 f m En kvinna har fått för sig att hon absolut ska ha tag på mig och ringer flera gånger i timmen. Jag har sagt till henne att jag inte vill prata med henne mer och att hon ska sluta ringa. Det hjälper inte, hon verkar ha ställt klockan på varje heltimme och ringer två gånger inom de första kvarten och ber mig ringa upp. Det här påminner starkt om en händelse för två år sedan då en engelsk kvinna ringde och frågade efter sin son Henry. Jag känner ingen Henry och upplyste kvinnan om att hon fått fel nummer.
Hon hävdade bestämt att detta var det nummer Henry gett henne och att hon pratat på honom tidigare genom att slå mitt nummer. Det spelade ingen roll vad jag sade och att jag förklarade att jag haft samma nummer i 5 år och att jag kunde garantera att ingen annan än jag har tillgång till telefonen. I synnerhet inte hennes son.
Kvinnan framhärdade och fortsatte envist att ringa, lämna meddelanden, skriva sms och skicka bilder till sonen i nästan ett halvår tills jag tappade tålamodet. Den sista bilden hon skickade var ”Carolines birthday” med en massa folk som stod runt en tårta. Hon ringde upp ett par minuter senare.
Konversationen löd enligt följande:
Jag: Look lady, you are starting to sound like a broken record. There is no Henry at this number which I already told you a million times!
Hon: But I am quite sure that this is the number that my son gave me and I want to get in touch with him.
Jag: I am not surprised he gave you the wrong number, he probably did it on purpose!
Hon: How rude! Why would he do that?
Jag: Because you are appearently a major pain in the ass.
Hon (argt): Well, you can tell him that I will not accept him giving me the wrong number!
Jag: Are you insane? I don’t know him! I never met him. I cannot tell him anything. Now bugger off !
Jag hörde aldrig från henne igen. Tack och lov! Mycket märklig händelse. Jag har funderat på saken och det finns ju faktiskt en möjlighet att Henry hade vidarekopplat alla samtal från sin jobba morsa till annat nummer och han kan ju ha knappat in fel nummer. Jag ser ingen annan vettig förklaring till det inträffade.
Om nu inte tanten var sinnesrubbad förstås.
juni 30, 2009, at 9:45 f m Skrivet av Sachiko, juni 30, 2009, at 9:45 f m Det var en hektisk dag igår och jag hann inte med hälften av sakerna jag planerat att göra. Dessutom strulade det ihop sig med en del andra grejer så jag kom inte i säng förrän midnatt och var helt slut.
För att kunna somna slängde jag på en film ”Burn after reading” och den var så sjukt rolig att jag låg och fnissade hysteriskt i sängen i stort sett hela tiden. Brad Pitt spelar den mest korkade gymkille jag sett och han gör det så bra att man bara behöver se hans ansikte för att gapskratta. Jag gillade särkskilt ett telefonsamtal han ringde där han skulle vara utpressare och kräva en summa pengar för viss information han satt inne på. Har aldrig sett en så amatörmässig utpressare i hela mitt liv.
John Malkovich spelar en otursdrabbad snubbe med ett väldigt hetsigt humör och även om han är skrämmande när han blir arg så är det ändå fantastiskt roligt. Filmen är fullspäckad med namn på superskådisar som Brad, John, Geoge Clooney, Tilda Swinton, Frances McDormand och jag rekommenderar den varmt. Den här filmen hade kunnat bli världens flopp och hur töntig som helst om man valt andra skådisar. Burn after reading bevisar att man egentligen inte behöver världens mest briljanta manus för att göra en kanonfilm. Det är skådisarna som gör replikerna levande och roliga.
Måste ses!
|
Copyright & Upphovsrätt
Allt material på Sachikoblog.com skyddas av såväl copyrighträtten och upphovsrättslagen. Du får inte kopiera bilder eller texter att använda på din egen blogg eller sajt utan skriftligt medgivande.
|
Senaste kommentarerna