De röda rosorna

Det är lite sentimentalt att slänga ut gammal beundrarkorresponens men torkade rosor är så sköra och svåra att frakta utan att det blir potpurri. Jag har fått mängder av blommor från män på friarstråt, genom åren, och de mest spektakulära buketterna torkade jag och sparade i en stor golvvas.  Det är få saker som kan få en kvinnas ego att växa så snabbt och stort som ett blommogram med långskaftade röda rosor. För att inte tala om romantikfaktorn.

Jag  minns särskilt en bukett från en man som jag fortfarande har kontakt med (min romantiske norrländske bamsebjörn, som jag kallade honom).  Han skickade blommogram helt spontant och utan att säga något i förväg. När jag kom hem från jobbet stod en bil från en blomsterfirma på tomten och skulle just avlämna buketten, vacker inslagen i rosa silkespapper.  Ett dussin djupröda, långskaftade rosor och blombladen så fräscha med fuktdroppar på bladen.  På kortet stod det ”Från någon som tänker på dig!” och jag förstod direkt vem det var och jag smälte som smör i solsken. Jag tänkte att detta är en man med stil och det tycker jag än idag. Dessutom är jag ju svag för stora stiliga machomän som kan laga mat, massera, konversera, har humor och är barnkär. Den här killen hade allt.
Enda kruxet var att han bodde 100 mil bort.

Det är med lite sorg i hjärtat jag nu gör mig av med rosorna från bamsebjörnen, min f d make, sambos, älskare och män som jag dejtat. De här rosorna (det var alltid rosor, för det är min älsklingssnittblomma) representerade stunder fyllda av romantik, pirr i magen, hoppfullhet och glädje och har varit en påminnelse om fantastiska perioder i livet.  Jag kanske är rädd att jag ska glömma de stunderna och att det är väl därför det känns motigt att göra sig av med blommorna.

På en blommogramsajt som jag gillar (designen är väldigt smakfull och det finns allt samlat på ett ställe; blommor, födelsedagspresenter mm) finns dessutom en lista över blomsterspråket och vad det betyder att skicka en, två, tre (osv) blommor.

Bemärkelsedagar

Jag har min almanacka full av födelsedagsfester som jag inte kommer kunna gå på (kommer inte ha bil efter 1/8) och det verkar konstigt nog som om alla fyller jämt i år. Det är 50-, 60- och 70-årsfester så långt ögat når och jag har fått fina glansiga inbjudningskort som antyder att festerna kommer bli ganska påkostade (levande band stod det på ett kort, är det motsatsen till dött band? Hahaha! Dåligt skämt..sorry). 
 Även om jag inte kan närvara vid festerna så vill jag ju uppmärksamma de här bemärkelsedagarna på något sätt.  Jag har nästan bestämt mig för en klassisk SPA-dag till ett av födelsedagsbarnen och jag får botanisera i upplevelsepaketen senare för att se vad jag ska hitta på åt de andra.
Att skicka Barbro, 70,  in i Lejonkulan på Kolmården är kanske inte så genomtänkt. Jag tänker främst på djurens säkerhet. Med hennes militära bakgrund och basunerande röst skulle hon skrämma livet ur lejonen direkt.
Nisse är inte typen som gillar gurka på ögonlocken och yoghurt i ansiktet (lite vitlök och du har en tzatziki-Nisse) så SPA är bara att glömma i det fallet. Nisse gillar trä! Alla former av trä. Verktyg är meninglöst att köpa för han har redan allt han behöver, och lite till. Kanske en rundvandring, för två, på brädgården vore något i hans smak, men det skulle utan tvekan vara den smaklösa present jag någonsin gett bort. Hahahaha!

Nästa år skulle min morfar ha fyllt 100 år och min mormor 90, om de fått leva. Jag vill göra något speciellt för dem på deras födelsdagar. Kanske kan jag smida något vacker att ställa på deras grav och dekorera med blommor. Eller hålla en liten minnesfest? Några tips?