Igår tog jag med mina tjejer till den där stranden som jag nämnt tidigare. Den ligger mitt ute i ingenstans och är ganska okänd. Ovädret låg i luften men vi hade med paraply och var beredda på lite rotblöta. Man blir ju vacker av regnvatten, sägs det.
När vi kom dit var det  folktomt trots att det fanns husvagnar uppställda. En brasa sprakade inbjudande i grillstugan och det luktade björkved.
Himlen var gråsvart och det mullrade i fjärran, men vi såg inga blixtar. Det var så rofyllt att sitta på en stock och titta ut över vattnet och höra åskan dåna och vinden susa i trädtopparna.

Vi stannade där ungefär en timme och sedan fick syrran övningsköra oss hem.  Hon klarade det med bravur trots att vi åkte på en väg som knappt är bred nog för en bil. Hon drabbades  heller inte av panik när vi fick möte och mot slutet av sessionen gasade hon på och fick till och med lägga i trean.  Perfekt! Hoppas hon tar körkort för då kan vi turas om att köra när vi ger oss ut på våra vansinniga ”Vi sätter oss i bilen och ser var vi hamnar”- semestrar.

Framåt kvällen grillade vi och kollade film.  Jag ville ut och ta en nypa luft och fick se en märklig och starkt lysande stjärna.  Syrran sade att ”Det där är inte stjärna utan förmodligen bara ett teleskop!”.
Jag skrattade hysteriskt åt detta i flera minuter.
Jag undrar vad man behöver ha för teleskop för att se flygande teleskop? Någon som vet?

Katterna hade det roligt. Skorpan,  också känd som ”Prison Breaker”,  tog sig ut på balkongen  och började klättra omkring på hängrännorna.  Fjärilar och humlor flög förbi precis vid nosen på Skorpan och gjorde henne helt vild. Detta fick min katt Nadja, som var på altanen nedanför, att stirra med sin galnaste klotrunda ögon på spektaklet.