Lyckan är fullkomlig och balansen är återställd. Nadjas (kattens) koala har hittat hem! Efter idogt sökande återfanns äntligen den lilla tygkoalan i huset och jag kunde köra hem den till nya lägenheten.
Den har visserligen tappat alla likheter med en koala, tyget hänger och snart faller den i bitar, men den är Nadjas käraste ägodel. I samma sekund som jag lade den på golvet utbröt ett inferno av lek, jakt, tuggande och bollande.
Tänk att vissa saker kan vara så roliga och älskade.
Hon har även en liten lila tygkanin som hon brukar bära omkring på och tvätta med jämna mellanrum, men den tycks ha rymt och finns inte någonstans.

Med vännen Ubbe har jag ägnat dagen åt att elda skräp vid gamla huset och vi fick väldigt mycket gjort även om vi bara skrapat på toppen av skräphögen.  Jag hade tagit fel på datum och trodde att det var idag som Återvinningen skulle komma och hämta möbler och porslin. Det gjorde inte så mycket att det blev fel för jag känner det som att jag fick en extra dag att röja.
Min gamla granne Nisse (som älskar trä) kom förbi och hälsade på.  Det var lite vemodigt att det kanske är sista gången vi ses.  Han är lika trött på byn som jag är och ska flytta därifrån.

Nu är det Gudfadern II-spelande som gäller. Om jag kan sitta någon längre stund i stolen. Ryggen värker av allt bärande och kånkande.
Ska eventuellt lägga mig på sofflocket en stund. Somna till lär jag inte kunna göra eftersom katten och koalan röjer i köket så jag tror huset ska falla ihop.  The return of the killer koala.