|
|
juli 27, 2009, at 10:15 e m Skrivet av Sachiko, juli 27, 2009, at 10:15 e m Syrran är dum! Hon trackar mig och kallar mig för fågelskådarnörd och säger att jag är besatt av berguvar och sånt. Hon är bara avundsjuk på att jag har nästan trampat i ett berguvsbo och inte hon. *ser säker ut*
Bara för det lägger jag upp en finfin bild och säger gonatt!
juli 27, 2009, at 7:54 e m Skrivet av Sachiko, juli 27, 2009, at 7:54 e m Ja det är frågan jag ställer mig idag efter en hel dag av osannolika händelser. Är det möjligen höjden av ironi när man lyckats frakta hem en skör vas tio mil, utan emballage, för att sedan lyckas krossa den på köksgolvet när man ska ställa den på hyllan?
Är det att man precis dammsugit och torkat golvet för att sedan spilla ut en full kaffemugg så det skvätter ända upp på väggarna?
Är det att gå med en skurhink full med smutsigt vatten och halka på det nyskurade golvet, så allt skitvatten åker ut och man får börja om från början?
Är det möjligen att man äntligen samlat ihop allt skräp som ska eldas, i en fin hög, svurit i en kvart över att det inte tar fyr och när det äntligen börjar brinna börjar det dessutom ösregna och allt slocknar?
Kanske är det att jag på väg hem upptäcker att någon slängt en rostig cykel i skogen. Naturälskare som jag är, plockar jag upp den och åker till tippen. Bara för att upptäcka att de just stängt. Är då höjden av ironi att jag får en utskällning av en vakt när jag ställer cykeln utanför tippens grind och att vakten vägrar tro på mig? Eller är det möjligen höjden av ironi att han hotar att anmäla mig om jag inte tar cykeln med mig?
Eller är höjden av ironi att i samma sekund som jag tänker att det är nog dags att serva bilen så börjar femmans växel hoppa ur så jag måste sitta och trycka in växelspaken hela vägen hem?
Eller kan det vara att när man äntligen kommit hem och ska ta kväll, häller upp ett glas rött och slänger upp benen på soffbordet, så kommer jag på att det är parkeringförbud på min gata idag. Jag rusar ut med nyckeln i handen för att flytta bilen…. bara för att se Parkeringsvaktens bil svänga runt hörnet och kvar på gatan står jag, min blåa bil prydd med en fladdrande parkeringsbot på 450 kr.
Så, vad är höjden av ironi? Jag bara frågar?
Och var ska jag göra av den rostiga cykeln?
juli 27, 2009, at 7:44 f m Skrivet av Sachiko, juli 27, 2009, at 7:44 f m Ni vet det där stadiet när man är mellan sömn och på väg att vakna men inte vill. De var ungefär där jag befann mig efter att en lastbil ställde sig under mitt fönster och gasade som en tok. Min sömndruckna hjärna tänkte att det nog snart skulle sluta och att jag kunde somna om.
Samtidigt reflekterade jag snabbt över att det vara ganska ljust ute och att det var högst sannolikt att väckarklockan skulle ringa snart. Förnekelse! Det kan vara ljust även fast klockan är bara fyra på morgonen tänkte jag och det betyder att jag har tre härliga timmars sömn till, att njuta av. Jag somnade om.
En minut senare drog väckarklockan på mobilen igång och den signal jag valt lät som om någon blåste reveljen i bastuba. Jag satte mig käpprätt upp i sängen, letade panikslaget efter mobilen, fipplade runt och fick till slut tyst på den. Sony Ercisson har satt den ringsignalen som väckarklocka. Vilken hemsk upplevelse.
Jag bestämde mig för att världen är ond och gick upp och bryggde kaffe.
Nu har jag hällt upp kaffet i termosen och det är dags att sätta sig och åka till huset för att träffa Återvinningen och fortsätta röja. Back to the coal mine!
|
Copyright & Upphovsrätt
Allt material på Sachikoblog.com skyddas av såväl copyrighträtten och upphovsrättslagen. Du får inte kopiera bilder eller texter att använda på din egen blogg eller sajt utan skriftligt medgivande.
|
Senaste kommentarerna