Känner mig generellt misstänksam mot folk som ger sken av att leva perfekta liv och skriver om det i kommentarerna på Fejsbok. Det var syrran som gjorde mig uppmärksam på hur otäckt klämkäcka en del verkar vara. Jag började då läsa vad folk verkligen skriver…..och kan konstatera att det verkar råda någon tävling om vem som lever det mest fantastiska, spännande och underbaraste livet.
”Är i Smögen. Har det skitbra och tycker livet är toppen. Imorgon mot Köpenhamn! =) Tjohooo!”
”Älskar livet och vill dela ut kramar till alla”
”Äntligen är semestern slut och jag ser fram emot nya arbetsuppgifter! Jippi!”
”Det regnar men jag har superdupermys med barnen i husvagnen. Det smattrar så härligt mot taket!”
”Är rödbränd på en strand på Rhodos men tycker att livet är kanon!”
”Har bokat en svit på spa och ska njuuta i två dagar. Kan det bli bättre?”
”Har en fantastisk kväll med tjejerna och är idel leenden”
Och så fortsätter det…….
Visst är det trevligt att folk har en positiv inställning men när de skriver att deras liv är sååå perfekta, dag efter dag, så känner jag att jag vill höja en smula på ena ögonbrynet och se en smula skeptisk ut.
Min kommentar på fejsan idag blev ”Tycker inte alls att livet är så fantastiskt som det skulle kunna vara.”
Hej. Det är jag igen. Ju mer jag snurrar på dina sidor desto bättre tycker jag. Härlig läsning. Kände igen mig i detta inlägg. Skrev just ett smått surmulet semesterinlägg själv. Man kan väl inte va glad jämt. Ska sluta trakassera dig, titta gärna in på min sida. Känns, i all ödmjukhet nu, som vi har en del tankar gemensamt.
Mvh M.