Ni vet det där stadiet när man är mellan sömn och på väg att vakna men inte vill. De var ungefär där jag befann mig efter att en lastbil ställde sig under mitt fönster och gasade som en tok. Min sömndruckna hjärna tänkte att det nog snart skulle sluta och att jag kunde somna om.
Samtidigt reflekterade jag snabbt över att det vara ganska ljust ute och att det var högst sannolikt att väckarklockan skulle ringa snart. Förnekelse! Det kan vara ljust även fast klockan är bara fyra på morgonen tänkte jag och det betyder att jag har tre härliga timmars sömn till, att njuta av. Jag somnade om.
En minut senare drog väckarklockan på mobilen igång och den signal jag valt lät som om någon blåste reveljen i bastuba. Jag satte mig käpprätt upp i sängen, letade panikslaget efter mobilen, fipplade runt och fick till slut tyst på den. Sony Ercisson har satt den ringsignalen som väckarklocka. Vilken hemsk upplevelse.
Jag bestämde mig för att världen är ond och gick upp och bryggde kaffe.
Nu har jag hällt upp kaffet i termosen och det är dags att sätta sig och åka till huset för att träffa Återvinningen och fortsätta röja. Back to the coal mine!
Senaste kommentarerna