Roliga Videos – egna och andras
Bitar av mig Nu har du hamnat väldigt långt ifrån Stureplan och modebloggarnas värld.
Här finns ingen glamour, och det exteriöra står väldigt lågt i kurs.
Jag är en
35-årig mångsysslare och överlevare som är inne och petar på många områden;
blogga, fotografering, konst, musik, matagning, juridik, webbdesign,
progammering, skrivande...bara för att nämna några. Därmed är inte sagt att jag
är någon expert inom något av dessa ämnen.
Jag behandlar ett brett spektrum av ämnen utan att bli pretentiös eller
producera tegelstenar.
Jag skriver för folk som har morbid humor.
Jag skriver för folk som har en hjärna.
Som sagt..du är långt ifrån Stureplan.
|
Sitter och ler åt hur korkad TV- reklam kan vara. Syrran och jag skrattade åt samma sak igår. Vi tänker på killen som tror han får tillbaka för mycket pengar på Burger King, hoppar över bord, välter folk och deras mat och krossar ett skyltfönster, för att sedan hoppa in genom ett öppet fönster till flickvännens bil och vråla “Köör!”.
Låt oss säga att han fick tillbaka 20 spänn för mycket (vilket han inte fick, det var specialerbjudande), tycker han det är värt att krossa ett skyltfönster för flera tusen, med risk för att få betala skadestånd?
Reklammakarna, måste haft ett hjärnsläpp.
En stor dag
 I övrigt är det en stor dag idag; lilla N stod upp för första gången. Den tjejen fick en tuff start i livet och var väldigt sjuk de första 9 månaderna efter födseln. Idag är hon frisk och nu 1 år och 3 månader gammal ställde hon sig upp helt själv. Hurra för lilla N!
Som för övrigt har världen goaste, mjukaste och lenaste händer.
 Plugga, plugga, plugga!
Upptäckte till min förtjusning att jag inte är äldst på kursen. Det finns en som är 45 bast, alltså tio år äldre än jag. Hurra! Dessutom verkar jag kunna mer än de flesta av småglina, så det är ju alltid en tröst när man känner sig gammal och mossig.
Jag var tvungen att ta en paus i läsandet eftersom kod har en tendens att få mig att somna om jag läser det för länge. Tacka vet jag riktiga böcker med handling och intriger.
 Istället lade jag en väl investerad timme på att spela bingo online och prata med bingopolaren Janice. Hon har spelat ett par kvällar i veckan sedan vi pratade sist och kammat en skaplig vinst på cirka 1500 kr. Jag spelade fem brickor och gick jämt upp den här gången. De har lagt till en ny funktion på sajten (eller också har den funnits där hela tiden och jag har inte märkt det förrän nu) men när spelet är slut var det kvinnoröst som vrålade BINGO! så det skorrade i högtalarna. Jag blev så skraj att jag nästan ramlade ur stolen.
 I chatten var det flera personer som sa att de vann femtio och hundra dollar. Jag undrar om de verkligen gjorde det eller sa det bara för göra mig avis?
Det är så mysigt inne i bingorummet så jag går dit mest för att prata med dem jag lärt känna där och själva spelandet har nu kommit i andra hand.
Eftersom jag har kvar allt jag vunnit och inte kommer ha tid att spela bingo på ett par månader så ska jag föra över vinsten till mitt bankkonto. Blir en liten nätt summa (1100 kr totalt) och det brukar gå snabbt, bara 2 bankdagar innan jag fått mina pengar.
Jag lär garanterat få använda dem att betala för moppereparationerna.
Jag minns en skräckinjagande svärmor jag hade en gång i tiden. Hon var finne och stank svett något kopiöst. Av någon anledning fick hon för sig att jag skulle med och spela bilbingo. När hon med sin breda finsk brytning sa “Följa me, pela pingo!” var det inte precis som om jag hade något val. Finnar låter så arga.
Jag satt livrädd i bilen under hela kvällen medan svärmor spelade och tutade med biltutan för kung och fosterland. När hon inte vann var det svordomar så det osade om det (till och med värre än hennes armsvett).
Efteråt när vi åkte hem sa hon “Pingo pra pel!” och det var det ända hon sagt till mig på hela kvällen.
;-)
Åter till plugg..
 Ägnat dagen åt att plocka isär moppen och göra rent förknasaren. Efter det startade moppen fint men när den blev varm så lade den av. Tappade tålamodet helt och ringde Norrköpings Cykel- & Motorcentrum som jag köpt den av. Visste på förhand att det var lönlöst eftersom jag i två år försökt få hjälp medan garantin fortfarande gällde och de alltid svarar med något av följande:
-Killen som har hand om moppar är på semester/cykeltävling
- Personalen är på kurs
- Vi är fullbokade, ring om 4 veckor.
- Han är på tjänsteärende återkommer om två dagar.
Så har det hållit på under moppesäsongen i två års tid. Känner man sig lurad? Allt som allt kunde jag köra 3 månader med en sprillans ny EU-moppe som kostade 20.000. Sen lade instrumentpanelen av och därefter batterliladdningen och sen förgasaren.
Förklarade läget för killen/ägaren (Fredrik hett han visst) som svarade och han sa att de var fullbokade (som vanligt) och inte hade tid med mig. Jag påpekade surt att de brutit mot konsumentköplagen och att jag nu inte har någon garanti kvar och bara en trasig moppe.
”Jag får väl helt enkelt blogga om er så ingen annan handlar av er och går på samma nit” tillade jag.
Då blev det annat ljud i skällan!
Plötsligt ska de komma och hämta moppen nu i veckan och kolla över felen. Vad ger ni mig för det?
 OM de gör det så är det ju fantastiskt, men vi får väl se om de håller vad de lovar. Har en känsla av att den här veckan kommer att gå och ingen hör av sig.
Vi får också se om de kommer att ta hutlöst betalt för det, i sådant fall lär jag skriva en hel del om dem.
Och inget smickrande.
I underhållningsavseende är det få saker jag ogillar så mycket som Stefan & Krister. Buskis överhuvudtaget triggar ilsknerven direkt. Undrar varför? Jag menar, det är ju en sak att jag tycker det är fjantigt och barnsligt, men varför blir jag rentav förbaskad när någon sitter och drar Stefan & Krister-skämt eller om jag ser reklam med deras tröttsamma och lågintelligenta revyer?
Jag kom att tänka på detta för jag fick ett meddelande från en kompis som skaffat biljetter till nåt S&K- jippo och trodde att jag ville följa med. Jag trodde han drev med mig, då min genuina avsky för buskis är ganska välkänd bland polarna, så jag svarade bara “Haha! Får hellre naglarna utdragna med hovtång”. Fick ett surt svar tillbaka och det var först då jag insåg att han menade allvar. Jisses!
Syrran och jag har satt S&K som måttstock för vilka man ens ska orka prata med på nätet. Det är ganska enkelt att avgöra om personen svarar ja på frågan om han/hon gillar S&K. De går fetbort.
Mycket effektivt sätt att undvika att slösa tid på personer som man inte har ett dugg gemensamt med.
Minns med fasa någon hemsk serie de gjorde om ett snabbköp där samtliga rollfigurer verkade så korkade att de nätt och jämt kunde gå upprätt. Det var ungefär i den vevan jag önskade att någon skulle utfästa skottpengar på dem. Ack ja!
Om någon försöker sätta på Bröllop & Jäkelskap blir jag mordisk och tuggar fradga.
Jag får väl ringa och förklara läget för polaren imorgon så han inte tror att det var honom jag ville undvika.
Andan har fallit på.
Ett stilleben och lite disigt filter. Försöker göra ett romantiskt tema och vardagsrummet har tillfälligt förvandlats till fotostudio.
Jag vet inte, kanske hade kusin rätt när hon sa att jag inte har nåt “bildseende”. Får rigga om alltihop och se om jag kan få till det. Nåt som fattas..en sliten dagbok, en penna, en kopp kaffe eller en blomma..typ. Jag får väl helt enkelt testa mig fram.
Efter utförd förlossning var planen att åka upp till Folkparken för att ha vår picknick. Dottern hade en kompis hos sig så de ville inte vara med utan skulle ägna sig åt hemligheter på stan.
Bara någon timme innan picknicken hade det plötsligt börjat spöregna, vilket banne mig inte stod något om på SMHI’s hemsida. Lögnhalsar! Det var så typiskt för jag hade precis ägnat över en timme åt att leta reda på locket till kylväskan och när himlen öppnade sig morrade jag av förtret. Vinden började piska mot rutorna och jag fick snabbt stänga all fönster eftersom regnt blåste in i lägenheten som från en högtryckstvätt. Jag glodde ut genom köksfönstret och fräste “Jag ska för tusan ha picknick, tack så jäkla mycket!”
Jag trodde faktiskt vi skulle få avboka alltihop.
Men….
Så klarnade himlen upp lika snabbt som den förmörkats och solen tittade fram och vämde upp taken så vattnet ångade bort på några minuter. Precis då dök syrran upp och var på strålande humör (hon älskar picknick). Det tog en stund att packa allt och på vinden hittade syrran ett Alfapet spel som någon kastat så vi tog det med oss. Det var nästan oanvänt.
Väl framme i parken hade gräset torkat upp nästan helt och vi hittade en solig och varm plats lagom långt ifrån de andra grupperna av människor som kommit på samma tanke som vi.
Vi spelade och åt och myste och runtom i parken började folk tända grillarna, spela kubb, frisbeegolf eller bara sitta och skratta och prata. Det är ju så en picknick ska vara.
Efter ett par timmar packade vi ihop och åkte hem till mig. Syrran, det lilla gullet, hade hyrt Män som hatar kvinnor, så jag äntligen fick se den. Kanonbra!
Vi köpte lite godis och dricka och hade en filmkväll i världsklass. I love Lisbeth Salander och tyckte de lyckats suveränt med castingen i filmen. Jag var orolig att man inte skulle hitta någon som kunde göra Lisbeth rättvisa. Jag blev ju nästan lite kär i henne redan när jag läste böckerna.
Betyget för kvällen blev: nästan för perfekt!
Händelserik är väl bästa beskrivningen av gårdagen. Nadja fick värkar på förmiddagen vid tiotiden och vägrade först ligga i kartongen utan ville smita in i min säng och föda. Jag var tvungen att barrikadera dörren så hon inte kunde ta sig in. Därefter skrek hon av smärta när krystnigsvärkarna kom och istället för att lägga sig i den vanliga förlossningsställningen som normala katthonor gör, backade hon omkring i ren panik och födde stående. Jag fick fösa henne och ungen tillbaka in i kartongen så ungen inte skulle hamna på golvet. Nadja skötte sedan allt som skulle göras; bita av strängen och käka upp efterbörden, utan probem.
Samma sväng blev det med de andra fyra ungarna, hon skrek, ställde sig upp och backade runt. Jag fick sitta och mota tillbaka henne in i lådan och emellanåt hjälpa henne få ut efterbörden.
Allt gick bra och ungarna var pigga och friska utom unge nummer två som behövde lite hjälp att komma igång med andningen. Jag behövde bra hålla på 30-40 sekunder innan den pep till och började andas. Skönt att det gick vägen.
När allt var över, alla var rena och fina kunde jag byta filtar i lådan och nu imorse låg de alla snyggt uppradade och snuttade mjölk för fullt.
Hennes ungar brukar ta 4-6 dgar på sig att öppna ögonen men den här gången har hon parat sig med en röd-gul katt så vi får se vilka gener han spridit. Normalt sett brukar inte Nadja släppa ifrån alla ägg till en och samma hanne, men den här gången blev det visst så.
Livet har gått in i en ny fas. Jag har plötsligt 6 st katter och Nadja har blivit mamma igen.
Nu har två svarta små tissar kommit ut och de är friska och letar efter spenarna. Jag skulle tippa att det kommer två till. Japp nu är en tredje på g.
Nu är det dags! Katten Nadja har fått värkar och vattnet gick just. Hon har legat i en timme i kartongen där hon ska föda men sedan blev hon orolig och började gå omkring och hitta ett znnat ställe att föda på. Vi har fått stänga de dörrar som finns och mota tillbaka henne in i lådan ett dussin gånger nu och äntligen verkar hon fatta. Värkarna kommer allt tätare och mer och mer fostervatten kommer ut.
Än så länge har hon inte lagt sig i födsloställningen så det är nog ett tag kvar tills första ungen kommer. Jag ska försöka dokumentera men måste ladda batteriet i kameran. Får videofilma under tiden.
Lördag! En helt ledig dag full av möjligheter och jag har ännu knappt förbrukat några denna dags dyrbara timmar.
Vi har planerat en picknick i folkparken på eftermiddagen och jag siktar nog på att ta med en paj och sallad. Och myrmedel.
Så fort jag ska äta ute i det gröna blir det myrinvasion. Och mygginvasion. Får ta med myggstift också.Jag kommer tvingas bygga en mur av myrmedel runt vår filt så de som inte dör av giftet kommer inte kunna ta sig över.
Mysigt, picknick inmord med kemikalier och omgiven av insektsgift. Kanske inte var så himla bra idé i alla fall.
Vi får se hur det går.
Dottern fick sin mobil stulen på skolutflykten igår. Någon hade rotat i hennes ryggsäck och snott den. Den kostade ju bara tre och ett halvt tusen. När jag fick veta det så såg jag rött och hade mord i sinnet när jag gjorde polisanmälan. Det finns vissa skitungar som aldrig borde ha blivit födda och tyvärr går minst 3 av dem i dotterns klass. Inte svårt att lista ut att det var en av dem.
Ja, bara för att jag är mamma betyder det inte att jag älskar alla barn och bara för att tjuven är ett barn gör det mig inte mer överseende eller mindre förbannad.
Tur att jag inte fick tag på rektorn när jag var arg igår, hon hade gått för dagen. Annars hade jag i ganska skarpa ordalag sagt vad tycker om att lärarna inte håller koll på barnens tillhörigheter när det inte finns möjlighet att låsa in dem.
Senare på dagen ringde en tjej i 25-årsåldern som heter Matilda och sa att hon hittat en mobil vid en båtplats vid Ågelsjön, när hon var ute och red. Det var min dotters och Matilda skulle ändå in till stan en timme senare så jag mötte henne något kvarter från där jag bor. Den ungjävel som snott mobilen blev väl skraj och slängde den ifrån sig eller också ville han/hon bara jävlas i ren avundsjuka.
 Tyvärr hade jag bara sextio spänn i plånboken så Matilda fick dem som en symbolisk hittelön även fast hon protesterade och sa att hon inte ville ha något. Jag sa att hon skulle se det som att jag bjuder henne på lunch för hennes vänlighet. Hon tog emot pengarna till slut.
Så eftersom hittelönen var löjligt liten vill jag härmed ge dagens blomma åt “Matilda i den gröna Nissan” och tacka, av hela mitt hjärta, för din ärlighet. Du räddade dagen åt oss och besparade oss en väldans massa framtida bekymmer. Tusen miljoner tack! Sådana som du får mig att tro att det forfarande finns godhet och ärlighet hos människor (nåja..vissa av dem).
Nu ska jag dricka en ångande het kopp kaffe, samla ihop tomglas, metallburkar, pappersinsamling och sen åka bort till syrran och lasta in en stor säck med rivningsgips. Därefter mot Returpunkten för att sortera och slänga.
Det är en befriande känsla att bli av med skräp och syrran har haft sin gipssäck i klädkammaren i ett år. Stackarn! Men hon har ju ingen bil så hon kan ju inte frakta sånt.
När frågade om hon ville bli av med den idag blev hon så glad att hon jublade.
Små glädjeämnen i livet kan komma i alla former och skepnader.
|
Copyright & Upphovsrätt
Allt material på Sachikoblog.com skyddas av såväl copyrighträtten och upphovsrättslagen. Du får inte kopiera bilder eller texter att använda på din egen blogg eller sajt utan skriftligt medgivande.
Sponsorer Smarta webbmasters/bloggare köper trafik från Sachikoblog.com:
Om du också vill höja sidarank, Alexarank och hamna högt på topplistorna så kan du köpa trafik här
|
Senaste kommentarerna