Sachiko

Just nu känns det en smula motigt. Hur jag lyckats få ett saftigt blåmärke mellan tårna är ett mysterie men ont som fan gör det när jag går. Det skumma är att jag inte ens vet hur jag fick  det.

Katten passade på att göra om i köket medan jag stod i duschen, vilket var ett mindre välkommet initiativ. Jag hade redan dammsugaren framme eftersom jag just städat hela lägenheten.

Hög tid att avreagera sig med ett splattrigt krigsspel eller möjligen ta en promenad. Med tanke på att det gör ont att gå så tar jag nog första alternativet.

Middag med syrran igår kväll: Hade tänkt mig en enkel middag, men den visade sig ta över två timmar (effektiv tid) att tillaga.   När det äntligen blev dags att äta var jag helt slut och jag är glad över att det bara var jag och syrran den kvällen. Mätta och goa blev vi och jag tog två gånger av risgrynspuddingen. Mums!

Syrran passade på att muntert meddela att hon bjudit in Joanna, Jonna och Staffan på grillkväll hemma hos mig på fredag. Notera att jag skrev hemma hos mig. 
Jag förutsätter att jag också är bjuden, eftersom maten ska tillagas i mitt hem.  Det är väl det minsta man kan begära?
Det ska visst grillas. Det förutsätter att det finns en grill…. och ont om grill är det gott om.
Jag får väl se till att tillverka något i smidesverkstaden i veckan.

Det känns som om mitt lyckorus av två dagars ledighet är över och nu börjar det stora allvaret. Det är möten, plikter och papper och elände så långt ögat når och det kommer tyvärr vara så en bra tid framöver. Värst är som vanligt myndigheterna och byråkratin (det krävs ett statligt verk för att sjabbla så till den milda grad att de stämmer sig själva för tjänstefel)  men även på jobbfronten tornar det upp sig och jag vet inte riktigt hur jag ska tackla saker och ting för att det ska funka så smidigt som möjligt.  Det märks att jag förlorat mig själv i det allmänna kaos som rått i mitt liv under den senaste månaden. Jag brukar ha järnkoll på allt (som jag anser är viktigt) och jag kallas inte kontrollfreak för intet. Dessvärre är detta nu en sanning med modifikation. Jag knappt ens vilken dag mina möten är på och ännu mindre vilken tid jag ska var där.  Vad möten handlar om har jag inte an aning om.
Ge mig någon vecka att komma in i vardagen och jag har snart koll på läget igen.