|
|
september 30, 2009, at 8:36 e m Skrivet av Sachiko, september 30, 2009, at 8:36 e m Det började bra, bortsett från att jag åkte fel och fick en rejäl åktur genom skogen och över en åker, med moppen. När jag väl kom fram undrade Micke var tusan jag kom ifrån för håll? Hade inget vettigt svar på den frågan eftersom jag inte har den blekaste aning om var jag var. Han mumlade nåt om fruntimmer.
Vi hann väl flyga fem-sju minuter innan ösregnet kom. Så himla typiskt! Det blev en halvtimmes dösnack i Mickes bil istället, tills det blev uppehåll så jag kunde åka hem.
Vi satt och pratade gamla minnen och skrattade åt den dator vi köpte (vi var sambos på 90-talet) som vi tyckte var så kraftfull då (Pentium 133). Dessutom var vi först med att skaffa internet av alla vi kände och satt med ett 33,3 kpbs-modem och tyckte vi var så ”inne” och framstegsinriktade. Hahahaha! Lite småpinsamt att tänka på idag.
Väl hemma var jag stelfrusen och genomblöt och jag kan lova att jag körde snabbare än vad som är tillåtet på EU-moppe. Precis när jag kom innanför dörren hörd jag en smäll utanför och såg att någon planta glömt lägga i handbromsen på sin bil. Följdaktligen hade bilen kolliderat med den framförvarande och jag misstänker att det kommer bli en del sura miner imorgon bitti när ägaren till den blå bilen upptäcker att den har en röd bil inopererad i baken.
september 30, 2009, at 4:54 e m Skrivet av Sachiko, september 30, 2009, at 4:54 e m Återigen en heldag i smedjan och projektet börjar ta form även om det är en hel del jobb kvar. Jag har designat om korgen lite så det blir ungefär två dagars arbetet till, men å andra sidan blir det mycket snyggare. Det bästa av allt är att min hyrsvärds morsa inte syntes till.
Nu sitter jag och väntar på att min lekkamrat ska ringa så vi kan åka och flyga radiostyrt på F13. Det är sant att somliga aldrig växer upp och jag är tursamt nog en av dessa. Radiostyrda leksaker och spel kan roa mig hur länge som helst. Bara vinden avtar nån jäkla gång.
Jag fick dagen gapskratt imorse för exet har skrivit ett patetiskt inlägg i sin blogg där han försöker ge igen för gammal ost och betala igen med samma mynt. Jag har ju tidigare berättat om hans sociopatiska drag och nu försöker han ge igen genom att kalla mig psykopat och att jag gör si och så mot honom. Naturligtvis hittar han på hej vilt. Inte ett ord nämner han om att det alltid är han som tar kontakt med mig och att jag har sagt till honom ungefär 50 gånger att sluta kontakta mig. Hur blir man av med sådana små skabbråttor? Nu har han förföljt mig i ett och ett halvt år och han verkar inte det minsta sugen på att ge upp.
Nu ringde Micke, dags att åka till F13 och leka. Återkommer bilder från flygturen lite senare
september 29, 2009, at 8:05 e m Skrivet av Sachiko, september 29, 2009, at 8:05 e m Heldag i smedjan och jag har kommit halvvägs med en eldningskorg som jag skissat designen till. Jag tror det kommer bli riktigt snygg när den är klar, men det är ungefär en hel dags arbete kvar med den. Dessutom måste jag hitta nåt bra ställe att köpa kätting som korgen ska hänga i.
 Jag delar ju verkstaden med två andra killar och tyvärr släpar den ene av dem jämt med sin morsa. Jag hade inte brytt mig nämnvärt om det inte vore för att tanten står en halvmeter ifrån mig hela tiden och pekar och frågar om precis allt jag gör. Om jag ska svetsa i tio minuter tar det minst en halvtimme för hon avbryter mig hela tiden med sina frågor.
Jag blev till slut tvungen att säga ifrån idag: ”Tack, det räcker med frågor nu. Jag behöver arbetsro.”
Tror ni tanten fattade? Knappast. Hon fortsatte i samma stil tills jag blev förbannad och sa ”Jag tar 300 kr plus moms per timme och det är vad du kommer få betala för att du slösar med min tid. Taxametern slår igång nu!”.
Tanten bara gapade och sen sa hon ”Men jag är ju bara nyfiken på hur det går till.”
”Om du vill veta hur det går till; gå en kurs!!” sa jag och fällde ned svetshjälmen och skickade ett regn av gnistor och rykande slagg åt hennes håll.
Hon lät mig vara ifred efter det.
Skönt!
Materialet tog slut framåt eftermiddagen och jag var tvungen att åka och köpa mer. Nu har jag ju händelsevis ställt av bilen och det enda fordon som fanns att tillgå var min EU-moppe. På skroten hittade jag det jag behövde och fick det kapat i en-meters-bitar. Anders, som är min skrothandlare, rev sig eftertänksamt i huvudet när han såg min moppe men vis av erfarenhet så ställde han inga frågor för han vet att jag brukar hitta på en del vansinniga lösningar. Det blev en rejäl bunt stål som jag lade på ”golvet” på moppen och satte fötterna ovanpå. Det gick hur bra som helst att frakta stålet på det sättet och alla bilar jag mötte åkte nästan i diket för de ville inte få lacken repad (smal väg) av metallen som stack ut. Respekt! Hahahaha!
När jag kom hem ropade dottern att det luktade vinkelslip och svets ända ut i vardagsrummet, ett tecken på att det varit en bra dag i smedjan.
Efter två frenetiska intvålningar och schamponeringar har jag nästan återtagit normal hudfärg men jag längtar redan tillbaka till smedjan för att fortsätta banka.
september 29, 2009, at 10:38 f m Skrivet av Sachiko, september 29, 2009, at 10:38 f m Ibland känns det som om kaffet inte kan rinna ner snabbt nog i bryggaren. Jag behöver min kaffe-fix på morgonen innan det mentala maskineriet kan knarra igång och något kan bli gjort.
Man tror ju att inte särskilt mycket händer på natten när man sover men så fort man loggar in i datorn upptäcker man att livet ändå går sin gilla gång fast man snarkar. Nu har en tjejkompis, C, blivit singel igen och är skitdeppig. Det var visserligen väntat eftersom gayvärlden verkar helt hopplös var gäller trohet och den här tjejen dumpade C redan för något år sedan och strulade runt, innan hon kom tillbaka med svansen mellan benen och bad om förlåtelse. Jag hade en känsla av att det bara var en tidsfråga innan det skulle ske igen, men det sa jag naturligtvis inte till C eftersom jag inte vill göra henne ledsen eller orolig. Hon verkade så lycklig och jag hoppades, hoppades, hoppades för hennes skull att det skulle gå vägen den här gången. Att hennes flickvän mognat och insett att det är få förunnat att hitta sann kärlek, eller att få uppleva lycka. Ens under en begränsad tid.
För det är väl ändå inte meningen att vissa personer ska behöva ta mer än sin beskärda del av livets käftsmällar?
 Min älskade mamsen Eller jo..med facit i handen verkar plågobördan inte alls vara jämt fördelad. Min mamma har fått dra en riktig nitlott livet; först gifte hon sig med en man som visade sig vara århundradets arsle (min farsa) och fick ta emot stryk och mordhot från honom i femton år innan hon äntligen skiljde sig. Därefter fick hon stroke och blev halvsidesförlamad och började dricka ohälsosamt mycket. Nu har hon dessutom fått synbortfall och kronisk tanslossning och jag undrar hur mycket mer elände en människa pallar? Det enda positiva med synbortfallet är att hon inte kan dricka längre.
Men vem önskar egentligen att ens mamma, som inte ens fyllt sextio, ska bli rullstolsbunden och knappt kunna ta hand om sig själv?
Många val man gör i livet spelar stor roll för hur livet kommer gestalta sig, men sedan finns det ju sjukdomar som man inte kan påverka och som kommer som en ovälkommen överraskning och knackar på när du minst anar.
Därför blir jag så upprörd när jag ser folk förstöra för sig själva och göra riktigt dåliga val som att ta droger, flytta ihop med en partner som slår, misshandla sina barn, begå brott, utnyttja andra människor hänsynslöst osv. Det är ju inte precis som att man slipper de oförutsedda bekymrena bara för att man skapar sitt eget privata helvete. Summan av plågorna är inte konstant.
Jag gör min beskärda del av misstag och tabbar, men jag hoppas och tror att jag försöker rätta till dem så snabbt jag bara kan och ta bort sådana element ur mitt liv som inte är av godo. Man kan ju bara göra så gott man kan, eller hur?
Sedan har vi ju dem som inte gör ett skapandes grand och bara vill att alla andra ska fixa allting åt dem, men det är en helt annan kopp té.
Jag hoppas ni, mina kära läsare, får en bra dag och gör kloka val vad ni än tar er för idag.
september 29, 2009, at 2:15 f m Skrivet av Sachiko, september 29, 2009, at 2:15 f m Tack för alla mail och kommentarer idag. Det värmer i mitt hjärta att ni läser min lilla blogg.
september 29, 2009, at 12:38 f m Skrivet av Sachiko, september 29, 2009, at 12:38 f m
Sitter och kodar ett bokningsystem till en webbsida och blir störd var femte minut av mitt efterblivna ex som inte kan lämna mig i fred. Ibland önskar man nästan man fick skjuta skallen av ex-makar, eller?
Säkert finns det fler i detta avlånga land som känner igen sig och önskar att exen skulle raderas ut från jordens yta. Ack ja, tänk så mycket lugnare och trevligare livet skulle bli.
Precis som flera av mina polare (som känner honom väl) säger så är exet nästintill efterbliven så det är ingen mening med att säga att han ska sluta kontakta mig. Han kommer inte fatta ändå. Dessutom har jag redan försökt med det ett dussintal gånger och han kommer tillbaka som en irriterande spyfluga i alla fall.
Det positiva ikväll är att jag fått flera uppdrag på att knacka hemsidor och göra webbdesign och CSS-mallar. Sånt är alltid trevligt och jag hoppas det blir mer sånt så jag kan bygga upp en schysst portfölj med arbetsprover. Det borde leda till mer jobb, får man väl hoppas.
Nu börjar jag äntligen få användning för den php jag pluggat (även om jag har mycket kvar att lära) så det känns riktigt spännande. Dessutom blir jag fortfarande förvånad varje gång jag ser att mina script faktiskt funkar. Hahahaha!
september 28, 2009, at 9:53 e m Skrivet av Sachiko, september 28, 2009, at 9:53 e m Sitter med en Salad Nicoise, kärnfria druvor och några praliner och kollar på Svenska Hollywoodfruar. Jag kan inte hjälpa det, jag gottar mig i dessa kvinnors korkskallighet och fnissar åt hur blåsta de verkar. Ikväll visar de klipp från en film som en av dessa bimbos gjort och den verkar vara så usel att vi behöver ett nytt ord för ”kalkon”. Hehehe! Usch, vad jag är elak!
Jag tänker på vad Tomas, vår kamera- och redigeringskille under inspelningen av en TV-serie jag skrev ihop med min kusin, skulle ha sagt om bimbons film med det otroligt lågintelligenta namnet Gold and the Beautiful? Troligen skulle han utstött kvävda skrik och sedan fått ett slaganfall.
Undrar varför jag ens tittar på den här skiten? Jag sitter ju bara och fäller elaka kommentarer och tänker illvilliga saker om dessa kvinnor. Jag får väl skylla på att jag har för mycket fritid just ikväll.
september 28, 2009, at 8:39 e m Skrivet av Sachiko, september 28, 2009, at 8:39 e m Tänkte jag skulle delta i fototävlingen jag med och har därför knåpat ihop mitt första bidrag.
september 28, 2009, at 6:54 e m Skrivet av Sachiko, september 28, 2009, at 6:54 e m Morsan ringde klockan sju imorse och då hade jag sovit ganska exakt två timmar. Som vanligt lät hon förvånad över att jag sov vid den tiden. Det spelar ingen roll att jag sagt till henne i femton år att inte ringa innan nio. Jag bli så trött!
Dessutom ringde hon faktiskt en gång tidigare; redan vid halv sju men då svarade jag inte.
Har ägnat dagen åt att skicka ut fakturor på jobb jag gjort men som jag inte tagit betalt för än. Jag avskyr att fakturera! Fast det är ju trevligt när pengarna trillar in förståss. Det var hög tid att ta tag i det här för jag dränerade kontot när jag betalade räkningarna idag. Eländes!
Jag räknade lite och såg att till nästa sommar kommer min ekonomi se betydligt roligare ut än den gör idag ,så fram tills dess får jag helt enkelt suga på ramarna och tänka positivt. Dessutom hade jag ju inte direkt förväntat mig att hela min ekonomi skulle ändras i ett trollslag bara för att jag bytte bostad. Den här lägenheten är dyr och jag har en del gamla skulder som tar fram till nästa sommar att betala in helt. Desto roligare blir det när allt är klart!
september 28, 2009, at 2:19 f m Skrivet av Sachiko, september 28, 2009, at 2:19 f m Det är så typiskt att man läser tills ögonen slår ihop, man lägger ifrån sig boken och rättar till kudden och somnar..nästan. Bara för att minuten senare ligga klarvaken och fundera på alla roliga projekt jag ska börja med i smidesverkstaden. Den här veckan ska jag påbörja eldningskorgar av olika modeller och ta foton av dem till min kommande företagssida.
Samtidigt ska jag sälja en av mina hemsidor som jag tjänar rätt bra med pengar på men hittills har jag bara fått skambud på femtontusen och liknande. Jag tar inget under tjugo, för det tjänar man in på en månad med den hemsidan (om man inte är helt novis att driva onlineverksamhet). Jag ska sälja den för att jag helt enkelt inte har tid att administrera alla sidor jag har.
Känns lite vemodigt dock att göra mig av med sidan för jag har jobbat med den i över två år och den har varit en stor del av mitt levebröd under hela den tiden. Dessutom har sidan närmare elvatusen medlemmar och jag har lärt känna många av dem.
Det är emellertid dags att vända blad och nu när jag börjar se ljuset i slutet av tunneln och har kommit en bra bit på väg att utbilda mig inom något jag tycker är spännande, är det tajm att sakta bygga upp nya verksamheter.
Tills för ett och ett halvt år sedan hade jag en partner som hjälpte till med flera hemsidor (det var i alla fall tanken) men eftersom han var en komplett idiot med hjärna som en fiskmås klarade han inte av ett dugg och jag fick göra allt. Ändå börjar jag fundera på att skaffa en ny kompanjon att jobba ihop med. Undrar var jag hittar en kunnig onlinemarknadsförare som kan skriva artiklar på flytande engelska? Inte i Sverige i alla fall. Av de kända affiliates som finns i Sverige idag är bara en av dem tillräckligt skicklig. Resten är amatörer som satsar mer på att bli kända än att utveckla nya marknadsföringsstrategier. Jag kan bara le.
Jag ställer frågan varför dessa personer släpper e-böcker och videos där de avslöjar sina ”hemligaste affiliateknep” för ett par hundra spänn? Om de nu tjänar femtiotusen i månaden på ett par timmars jobb; varför är de så korkade att de avslöjar hemligheterna? Svaret är enkelt; antingen tjänar de inte så mycket eller också avslöjar de inte allt.
Jag skulle aldrig avslöja mina affärshemligheter och skaffa mig tiotusen konkurrenter, inte med mindre än att folk skulle få betala en hel förmögenhet för att få tillgång mina marknadsföringsstrategier. Strategierna blir ju helt värdelösa i samma sekund de blir allmän kännedom.
Ibland undrar jag verkligen hur folk tänker och om de tänker överhuvudtaget?
|
Copyright & Upphovsrätt
Allt material på Sachikoblog.com skyddas av såväl copyrighträtten och upphovsrättslagen. Du får inte kopiera bilder eller texter att använda på din egen blogg eller sajt utan skriftligt medgivande.
|
Senaste kommentarerna