Har nu varit på Coop och handlat, vilket skulle gått minst 30 minuter snabbre om inte så många medelålders kvinnor envisades med att ta med sin män till butiken. Jag har sagt det tusen ggr förut, men säger det igen; karlar har inte livsmedelsbutiker att göra!
Jag menar fullt allvar. När det gäller karlar över 60 bast så verkar de ha drabbats av shopping-demens.  Femtio- och sextiotalistkillarna är duktigare, men fyrtitalister borde bannlysas från alla livsmedelsbutiker pronto.
Kolla själv nästa gång du åker till en stormarknad och håll utkik efter de gråa tinningarna. Du kommer snart att upptäcka att merparten av män i den åldern alltid ställer sig i vägen eller helt enkelt bara tvärstannar mitt i en gång och blockerar  trafiken åt bägge håll. Dessa män har då glömt allt vad högertrafik eller vad ”håll åt sidan betyder”. För visst är det så; de ska alltid köra vagnen även fast de kör som krattor och de märker inte att det kommer folk bakom förrän man säger till.  Sen ser de förvånade ut när när de vänder sig om och det står tio människor i kö bakom och vill komma fram!
Medan fruarna plockar ihop de varor de ska köpa står mannen och ”vaktar” vagnen  med samma ansiktsuttryck som en fågelholk.  Se dem i ögonen och du märker direkt att hjulet snurrar men hamstern är död.
Om frun ber dem att gå och hämta en förpackning matlagningsgrädde så tar de alltid med sig hela vagnen och ställer den mitt i gången(helst på tvären för att inte lämna så mycket som en millimeter öppning åt förbipasserande) medan de storögt stirrar på hyllan med grädde. Det finns kanske 5-8 vanliga sorter och märken att välja bland och där blir det helt kortslutning hos den shopping-dementa mannen.  Minuterna tickar förbi och han står i ett mentalt moln av fullkomlig apati och förvirring. Vilken ska jag ta? Vilken ska jag ta?!!! 
Plötsligt upptäcker han att folk glor på honom. Han börjar stirra desperat omkring sig för att se vad andra tar och lyfter tveksam en kartong på måfå. Inte för att han har bestämt sig, ånej så lätt går det inte.  Han har helt enkelt tagit kartongen och låtsas läsa på baksidan bara för att se upptagen ut och ge sken av att han vet vad han gör. I själva verket spionerar han på vad andra köper och börjar räkna ut statistisk för vilken sort som säljer mest.  Till slut, när tjugo kunder tagit grädde och tio av dem valde Kelda, hugger han själv en likadan och packar ner den i vagnen. Mycket nöjd är han med sitt val och sin listighet..ända tills han får syn på ett extrapris! Tjernobylsk lågprisgrädde med kort datum, för bara 5 kronor. Vilket fynd! Han noterat inte att det står en varning om radioaktivitet på förpackningen. Såna petitesser ska man inte bry sig om.
Under tiden springer frun runt med famnen full av varor och en tiokilos potatissäck mellan tänderna och undrar var hennes hopplösa make och vagnen tagit vägen?
Mannen knallar ut från mejeriavdelningen och börjar spana över folkmyllret efter hustrun. De har handlat i samma affär i 20 år men han hittar fortfarande inte till kassan så därför rör han sig inte ur fläcken.  Snart tvingas han dock flytta på sig för att ytterligare tio kunder står och stampar bakom och vill fram. Någon muttrar ”Var han tvungen ställa sig mitt i dörröppningen?”. 
Plötsligt är det som att kliva in i himmelriket!  Gevalia bjuder på gratis smakprover på sitt nya kaffe och av en ren händelse har Pågens sin provsmakning av kaffebröd precis bredvid.  Mannen sätter av i hundra knyck med vagnen och tar kurvorna på två hjul tills han slutligen gör en tvärnit, så däcken tjuter, precis framför borden med smakproverna.  Där släpper han vagnen och hugger in, utan att notera att hans vagn blockerar så att ingen annan kan komma fram och testa kaffet.  Vilken perfekt plats att vänta på att hustrun ska hitta honom! Det är inte tal om att han ska leta efter henne. Nä, någon måtta får det vara och gratis kaffe får man ju inte varje dag.
En likasinnad hittar också fram till gratisproverna och ställer sin vagn framför kaffebrödet. Tillsammans har de byggt upp en formidabel barrikad av kundvagnar. De bägge männen nickar uppskattande åt varandra och mumsar i tysthet medan kvinnan som delar ut proverna förfasas över att hela hennes lager håller på att ta slut. Hon försöker få någon av männen att köpa det som bjuds men ingen av dem är intresserad.
Så gott var det inte.
Plötsligt hörs en röst i högtalaren.
”Kan Claes-Göran komma till informationsdisken. Din hustru väntar på dig!”
Mannen sätter nästan sin åttonde kopp kaffe i halsen av förtret när han hör sitt namn.  Åt vilken håll ligger informationen? Han haffar en liten butikspraktikant som får ledsaga honom hela vägen fram till disken där hustrun står genomsvettig och utmattad med trettiotalet varor omkring sig. Han skäller ut henne för att hon låtit skämma ut honom och att han blivit ditkallad som ett vilset barn. 
Hustrun packar ner varorna i vagnen och går sedan för att byta grädden som mannen valt. Han protesterar vilt och menar att de faktiskt spar in 10 spänn på grädden! Så onödigt att köpa ett dyrare märke bara för att det är välkänt och närproducerat. Kvinnor och ekonomi hör inte ihop!
Hon ignorerar honom och ber honom vänta på henne. Han nickar tjurigt! En knapp minut senare är hon tillbaka bara för att upptäcka att både man och vagn är borta.
En halvtimme senare hittar hon honom på verktygsavdelningen där han packat vagnen med grästrimmer, vinkelslip, en hylsnyckelsats och en elektrisk hyvel.  Han lyser av glädje och meddelar att han fått ett vrakpris på alltihop, bara femtonhundra spänn!
Efter att de betalat går de raka vägen till bilen alltmedan mannen gnäller om priset på grädde och hustrun önskar att hon hade en egen fru som kunde sköta inköpen.

Idag hamnade jag bakom 10 eller 11 sådana män och jag var tvungen att ropa ”Ursäkta, kan du tänka dig att släppa fram oss bakom?”  sex gånger.  Till slut tröttande jag och prejade helt enkelt gubbarnas vagn åt helsike när de inte självmant flyttade på sig. Varje gång fick jag den förvånade blicken som om de tänkte Oj, är det fler människor i butiken?
Varför finns det inte en dessyrskola för äldre män så de kan få lite shopping-vett? Tänk vad snabbt och smidigt allt skulle gå; bara in och plocka de varor man ska ha, till kassan betala och packa och sen hem. 
Så snälla ni kvinnor, kan vi komma överens om att ni lämnar era gubbar hemma när ni ska handla? Om ni absolut behöver honom som bärhjälp kan ni väl se till att han väntar i bilen eller på en bänk utanför butiken? Vi skulle kanske införa en gubb-bänk för dessa shopping-dementa?  Långt ifrån ingången så de inte kan blockera den också.