Kan man vara kär i en stad? Jag tror det. Att flytta hit var det bästa beslutet på 10 år och det känna att jag för en gångs skull fattade rätt beslut, till skillnad mot många dåliga val som jag tidigare gjort i fråga om relationer, fastigheter och karriärer.

När jag går längs promenaderna och ser solen sila genom lövverket så känner jag mig förälskad. Till skillnad mot mina förhållanden  med män så är den här kärleken kravlös och givande. Jag tror jag är redo för det här förhållandet och att det kommer hålla länge. Kanske livet ut.

Har kollat det där nya fåniga programmet Känsisdjungeln och igår fattade jag direkt att folk skulle rösta på Jannike bara för att hon är f d modell och troligen lite mesig. Så förutsägbar den svenska avundsjukan och skadeglädjen är. Man blir nästan lite illamående över denna mediala blodtörst och folks önskan att hon skulle bryta ihop och erkänna att hon är en fjollig modelltramsa. Så tråkigt dessa personer måste tyckt det var att Jannike hur lugnt som helst lade sig ner och lät sig levande begravas  bland ormar och krabbor.  Jag skulle tro att många känner sig snuvade på konfekten. Way to go girl!