|
|
september 13, 2009, at 7:31 e m Skrivet av Sachiko, september 13, 2009, at 7:31 e m Jag har skrattat så jag har ont i magen och sminket har runnit längs kinderna.
Det var ett mail från någon (känner inte människan) som kallar sig Tvivlerskan och det löd:
Tildasmatte är min syster och hennes hund har dött så jag är lite ledsen.  Jag skulle bli glad om du kunde skriva något fint till henne och visa ditt stöd.
Hon var ute å gick med den och så började den sucka, harkla sig och gnissla tänder. sen bara tvärdog den!
Mailskrivaren har en profilbild som ser ut såhär.
Den stora frågan är ju om det är något slags skämt?
Vad? Vem? Hur? Varför?
Om det nu är en person som verkligen vill ha stöd så är det ju hemskt att jag sitter och gapflabbar.
Har dock väldigt svårt att tro att det ligger allvar bakom det hela. Jag vet ju inte vilka vare sig Tvivlerskan eller Tildasmatte är?
Det här var det näst sjukaste som hänt mig idag.
Berit ligger fortfarande i ledningen.
september 13, 2009, at 6:06 e m Skrivet av Sachiko, september 13, 2009, at 6:06 e m  Min förälskelse djupnar och en sådan här dag, när solglasögon är ett måste och det känns som om sommaren gör ett nytt försök, älskar jag innerligt..min stad! Nåja, min och min..rent bildligt talat.
Jag åkte ner till verkstaden för att fixa lite med moppen och träffade Ubbe som egentligen inte hade något ärende där utan mest hänger i lokalerna av gammal vana.
Han skröt om hur mycket kantareller han hittat. Morr!
Jag polerade upp alla svarta plastkåpor så moppen ser som ny ut och när jag frågade Ubbe om han ville provköra så pep han av ohöljd skräck och skakade på huvudet. Hans mamma, som naturligtvis var med, sa ifrån bestämt att Urban minsann inte ska köra moped ”för det har han aldrig gjort förut”. Suck! Morsor slutar inte vara morsor ens när sonen är nära femtiostrecket, tydligen. Önskar att Ubbe kunde ryta i och be henne sluta dalta och behandla honom som en femåring. Men… det är inte min sak att lägga mig i.
Även om jag har en åsikt.
Hells Angels i Norrköping
Läste i NT att Hells Angels kortege i Norrköping igår var ganska lugn. Undrar hur det gick och om MC Norrköping blev fullvärdiga HA-medlemmar? Presidenten för MC Norrköping råkar vara pappa till min dotters bästis, så jag känner mig lite kluven i frågan även om jag vet att många andra rasar över att få hit sådana MC-gäng. Jag hoppas bara att det  inte blir fler bombattentat och att ingen kommer till skada igen.
Så lunka vi så småningom
Har kommit in i en lunk som jag trivs med och dagarna har sin gilla gång utan några större överraskningar. Det är helt underbart efter år av berg- och dalbana och att kastas mellan hopp och förtvivlan.
Vem trodde att rutiner och svensssonliv var en människas högsta önskan?
Kanske är det just för att livet känns så förbaskat gött som jag släpper loss mina känslor och gillar mer än jag ogillar (vilket inte är likt mig)?
Jag börjar med en behandling i nästa vecka som innebär att jag kommer sövas ned och ligga i respirator två ggr i veckan, tisdagar och torsdagar. Detta ska hålla på några månader och trots att det hela verkar lite otäckt så ser jag ändå fram emot att kanske äntligen få bukt med diverse medicinska problem och få igång systemet så det funkar som det ska.
Om inte behandlingen funkar så måste läkarna börja kolla på andra lösningar och undersöka sköldkörtel osv. Men det är en annan pilsner och det tänker jag inte bekymra mig om nu. Jag tänker inte tråka ut er med detaljer om det heller.
Det är trots allt en underbar dag!
september 13, 2009, at 4:14 e m Skrivet av Sachiko, september 13, 2009, at 4:14 e m  Som väntat var jag ingen större modesensation när jag ramlade in på bibblan med hjälmfrisyr, doftande 2-taktsolja och med en aura av avgaser. Jag återlämnade våra böcker och försökte låna nya. Blev ertappad med att försöka använd dotterns lånekort och fick en skarp tillsägelse. Först skämdes jag och slog ned blicken och skrapade lite förstrött med jympaskon på mattan, men sen kom jag ihåg varför jag inte använder mitt eget kort.
Jag påpekade att jag försökt lösa problemet med mitt eget spärrade lånekort men eftersom Den Allsmäktiga Berit (som tydligen är den enda som förhindrar att hela Stadsbiblioteketet rasar samman och dessutom den enda person som kan ta bort spärrar) ständigt varit på semester när jag varit där, så är mitt kort alltjämt och obönhörligen obrukbart. Jag sade litte torrt att Berit måste vara en fantastisk människa som klarar hela etablissemanget ensam, där den övriga personalen på 20-30 pers misslyckas. Kvinnan bakom disken började skratta. Själv fattade jag inte vad som var kul, men alltid trevligt att kunna roa. När jag tänker närmare på saken kan det ha varit ett hånskratt.
En viss Christina tillkallades för att lösa problemet. Jag blev besviken för jag trodde att jag äntligen skulle få träffa den mytomspunna Överbibliotekarien och Gudinnan Berit, men tji fick jag. Jag började misstänka att Berit egentligen bara är en modern myt, ett väsen och kanske ett bibliotekens skyddshelgon. Hon kan också vara en fabulerad ursäkt som bibliotekarier använder sig av när de helt enkelt tröttnat på korkade låntagare som sjabblar med böcker och kort. Jag måste gå till botten med mysteriet.
En annan dag.
Christina visade sig vara en synnerligen effektiv människa och även hon började flina när jag berättade om Berit och min olösliga lånekortsproblematik. Vad tusan var det frågan om? Bibliotekarier verkar ha ett speciellt sinne för humor.
Christina tog mitt lånekort och knackade lite på datorn. Tre sekunder senare var spärrar och betalningskrav borta och kortet fungerade igen. Jag tackade flera gånger och sken som en sol när böckerna skannades in på mitt alldeles eget lånekort! Med stora hoppsasteg skuttade jag ut från bibblan, gladare än en terrier i tunna med råttor, när jag hörde en av bibliotekarierna ropa efter mig.
”Du, det jobbar ingen som heter Berit här och har inte gjort på tio år!”
Jag visste det! Jag har blivit utsatt för en komplott, en konspiration och sammansvärjning av illasinnade bibliotekarier som förmodligen spenderat hela kafferaster med att garva arslena av sig åt den är korkade låntagaren ”som köpte hela Berit-historien”.
Jag gnisslade tänder av förtret när jag puttrade iväg på min moped.
september 13, 2009, at 11:09 f m Skrivet av Sachiko, september 13, 2009, at 11:09 f m Imorgon kommer syrran och Jonna hem från Gävle och ordningen återställs. Som den kattvakt jag är så har jag fått spendera hela natten på en tredjedels kudde eftersom kissen valde att sno det mesta av utrymmet. Jag hade inte hjärta att fösa bort henne eftersom hon varit superkelig ända sedan igår kväll.
Jonnas sambo, Mackan, ska visst börja blogga igen på måndag och den här gången på Passagen. Nyheten är hett stoff på nätet och i bloggvärlden. Hoppas han slipper alla hatattacker den här gången. Folk som påstår att han är gapig, kaxig, dryg och så vidare, känner honom inte. Privat är han faktiskt helt tvärtom.
Det är ganska komiskt när folk tror att den offentliga sidan av en person är sådan han eller hon är i vardagen. Jag minns en kvinna som sa att hon inte tålde Lennart Jähkel eftersom han var så vidrig i filmen Jägarna. Man kan ju bara skratta åt vissa människors förtorkade hjärnhalvor. Lite mer förnuft än så är väl inte för mycket begärt?
Samma personer tror säkert att Fredrik Reinfeldt står vid en talarstol hemma när han pratar med sin fru.
”Vi borde överväga upphandling av ett paket rökt medvurst snarast, då det stimulerar det allmänna frukotätandet i familjen. I förlängningen är det gynnsamt både för Sverige och den globala ekonomin.”
Ja, ni fattar…
Önskar Marcus lycka till med bloggandet.
Morgonen började med två skälvande timmar av oro och frustration då jag slog igång datorn och fick meddelandet att Uppdatering 3 av 3 installeras. Det tog, i runda slängar, fyrtiofem minuter och sedan startade datorn om bara för att ge samma meddelande igen i cirka tjugo minuter. Jag gick ut i köket och hann dricka två koppar kaffe innan jag hörde det välbekanta ljudet av en dator som startar om. Upphetsat sprang jag tillbaka till datorn bara för att mötas av detta meddelande.
Ungefär här började jag svära så det osade om det. När ytterligare en halvtimme gått och datorn visade samma meddelande var jag beredd att kasta ut hela skiten genom fönstret. Precis när jag skulle öppna fönstret så drog datorn igång och här sitter jag nu, drygt två timmar äldre och utan uppdatering. Suck!
Ska samla ihop alla låneböcker och ge mig av till biblioteket för att botanisera. Jag kan spendera timmar där och idag har jag inte dottern med mig så jag kan få vara där precis hur länge jag vill. När dottern är med blir det ett kroniskt suckande och gnölande om hur trist det är att slösa tid bland böcker och läsande människor.
Någonstans gjorde jag säkert något fel i hennes uppfostran. Hur kan man inte gilla böcker och läsande?
Fick en smärre chock när dottern kom ut ur rummet. Hon hade klippt revor över hela benen på sina tajts och var mycket nöjd med resultatet. När jag såg henne kom jag att tänka på filmen Pretty Woman och de vulgära kläderna Julia Roberts har på sig innan hon byter stil. Jag sade inget eftersom jag vet att det är modernt med sånt just nu.
Jag fick henne i alla falla att ta på en lååång tunika/tröja över eländet.
Hoppas hon inte blir förkyld och att inget äckel kommer fram och erbjuder henne pengar för amorösa tjänster.
Själv åker jag moppe i mysbrallor till bibblan, Håret kommer jag ha uppsatt i slarvig knut. Till detta bär jag en hyfsat ren munkjacka och en t-shirt med trycket TW:s Rostfritt & Smide.
Det ni, alla söta små modebloggare, där har ni nåt att bita i.
[ratings]
september 13, 2009, at 1:00 f m Skrivet av Sachiko, september 13, 2009, at 1:00 f m Det började med att jag skulle damma och plockade fram dammvippan (10 spänn på Lidl och helt värdelös. Duger endast att vispa runt dammet med men inget fastnar) och syrrans katt fick syn på den. Kolsvarta ögon, rumpan vickade i vädret, trampade med baktassarna och hon förberedde en attack.
Precis samtidigt hade ett gäng ungdomar bestämt sig för att partaja på gatan utanför och samtidigt välta lite stolpar och övrig trafikrelaterad dekoration. De lyckades bända omkull en sån där lägre stolpe som markerar övergångställen. Precis när katten gjorde ett utfall brakade stolpen omkull på gatan och resultatet var att jag upplevde en oförberedd attack och ett dån samtidigt. Jag trodde att det var invasion från yttre rymden och i rena upphetsningen ramlade jag bakåt och slog bakhuvudet i kontorsstolen och landade pladask på golvet. Katten flydde. Dottern öppnade dörren till sitt rum, stack ut huvudet och frågade om jag avfyrat en kanon? Jo visst, vi har ju en hel uppsättning luftvärnskanoner i vardagsrummet…eller?
Låg en stund på golvet och funderade på om det ens var värt att resa sig? Vred huvudet åt vänster för att se om nacken fortfarande fungerade. Det gjorde den.
Fick syn på dammråttor under soffan och insåg att det var ett tag sedan jag städat där. Den synnerligen värdelösa dammvippan har i alla fall en fördel och det är ett teleskopskaft som gjorde det möjligt att raka fram dammet från den plats där jag låg.
Vid åsynen av rullade dammtussar väcktes återigen jaktinstinkten hos katten som valde att återvända och göra en burn-out rätt igenom högen. Med dammråttor i mustascherna fortsatte hon ut i hallen, rev ner paraplyn, väskor och skor, tog ett varv ut i köket, tillbaka genom hallen och in i badrummet. Jag vet inte hur det gick till men hon lyckades hoppa upp på tvättmaksinen och landa i tvättkorgen så locket slog igen. Då var det dags att drabbas av fullkomlig panik. Fräs, klös, skrik och tvättkorgen skuttade ner från tvättmaskinen och ramlade omkull. Katten, nu iförd dotterns vita topp, snubblade ut i vardagsrummet igen och tog vägen över mig (naturligtvis med utfällda klor) innan hon gjorde en tvärnit på mattan är hon klösande lösgjorde sig från toppen. Väl ute i friheten gav hon mig en blick som allt var mitt fel!
Känner mig mycket trött.
God natt!
[ratings]
|
Copyright & Upphovsrätt
Allt material på Sachikoblog.com skyddas av såväl copyrighträtten och upphovsrättslagen. Du får inte kopiera bilder eller texter att använda på din egen blogg eller sajt utan skriftligt medgivande.
|
Senaste kommentarerna