Haft en skön kväll hos syrran där jag skruvade upp lite hyllor åt henne medan hon fixade och donade som den mest pretentiösa husmor. Men så blev det kanongott också. Dessutom serverades choklad och äppelkaka med vaniljvisp ovanpå middagen.
Efter maten satt vi köket och babblade och delade på den flaska vin som syrran fått som tack för att hon var hundvakt åt knasbollen Lovis ikväll. Lovis, en mycket yster tingest som är ivrig att dra iväg åt alla håll samtidigt och helst hoppa fyrtassa på samma gång.
Min gissning är att Lovis är knappt året gammal, för valpigare än så får man leta efter.
Som ni ser har hon en mycket stilig tunga som hon gärna räcker ut åt förbipasserande (om hon inte hoppar på dem istället).

Syrran och jag satt och letade efter en viss skärmsläckare som hon sett på Elgiganten ( eller möjligen Onoff) förra julen. Hon sa att den skärmsläckaren de lagt upp på sina demodatorer visade den mest perfekta julgran man kan tänka sig. Jag letade på flera sajter men kunde inte hitta den. Om ni vet vilken jag pratar om och vet var man kan få tag på den så hojta gärna till.
Medan vi satt där och sökte på nätet hittade syrran nåt vitt på köksbordet och plockade upp det.
”Vad är det här?” sa hon och fingrade på det.
Det var inte ens en centimeter stort och hade märklig form.
”Stearin?” föreslog jag och pekade på de tända ljusen.
Syrran förde grejen till näsan och luktade.
”Nej det är det nog inte.” sa hon.
”Tånagel?” var mitt nästa förslag.
Hon fick bort grejen snabbt som attan från pipen och vi började skratta hysteriskt (och äcklat).
Det var ingen tånagel, det var en bit från en plastplugg som jag klippt av när jag hängde upp en gardinstång. Om man kan skratta så länge och intensivt som vi gjorde åt den här grejen så är man antingen a) full b) övertrött c) barnslig d) lider av mental ohälsa. Oavsett vilket som passar in hade vi en väldigt kul kväll och vinet vi drack var kanongott.
Vi kollade men det finns inte att få tag på på Systemet så det var nog första och sista gången vi drack det, sorgligt nog.

På vägen hem, vid ett på natten, var det fullt ös i staden. Dels låg stadskärnan inhöljd i rök eftersom någon någonstans partajat lite för mycket eller lagt av århundradets rökare. Brandbilar ilade och bitvis kunde jag knappt se gatlyktorna ovanför mig, i röken. Kändes som Londondimma och att den berömda barberaren Todd skulle hoppa fram vilken sekund som helst.
Som om inte det var nog så åkte det polisbilar och piketbussar runt alla kvarter i jakt på någon (förmodligen en smula stressad) individ. Om denne eller de hade något med branden att göra vete tusan, men det tror jag inte det för Polisen plockade upp en kille som såg ut som han just blivit rånad.
Således vandrade jag där i röken mol alena medan sirenerna tjöt och kvartersgangsters flydde in i trappuppgångar och in på bakgårdar.
Kände mig inte särskilt orolig för mig egen säkerhet eftersom jag, i enlighet med förordningen för ”kvinnor som inte behöver män”, råkade ha en fyrakilos slagborrmaskin i handväskan. En välriktad sving med väskan och och den som får den i nyllet tvingas fortsättningsvis borsta tänderna i nacken.

Ah, nu fick jag svaret på vad det var för brand:

Norrköping: Bilbrand

Brandförsvaret och polisen ryckt ut till Hospitalsgatan i Norrköping sedan man fått larm om att en bil brinner. En bil med flera personer i har lämnat platsen i hög fart i samband med branden.
Källa: WihgsNews.se

Kanske jagade polisen den där bilen i alla fall? Men frågan kvarstår då; vem var killen som viftade på Östra Promenaden och plockades upp av en piketbuss? Det ena behöver ju inte utesluta det andra, det kan ju faktiskt ha varit ett rån också…
Detta är helt klart för mycket spänning för mig att hantera så jag går och knyter mig med boken ”Making Money” av Terry Pratchett.