Sachiko

Jo då, trots att det inte finns någon snö så smyger sig julmyset in på knuten och små tinglade bjällror ringer från gathörnen. Människor kilar förbi med klappar i stor glansiga påsar och det går 13 sjuarmade ljusstakar på dussinet fönster.
Tog en bild på Tyska Torget där det ser ut som byggnaderna lutar in mot granen.  Det ger ordet torgskräck en helt ny innebörd.

Men tur ändå att kommunen vräkte på med 40.000 watt så att man inte ser att trädet egentligen är färdigt för majbrasan.  Risken är väl att hela rasket fattar eld.  Som Gävle-bocken fast i granformat.

Så var det där med fotograferingen då. Kameran var inte lysande från början men nu börjar den balla ur helt och hållet.
Har skrivit kamera högst på önskelistan men har en känsla av att tomten kommer glömma bort mig i år också.

Folk stirrar när man tar fram och vecklar upp stativet till kameran. Ibland tror de att man är från någon tidning, ibland tror de att man har ett gevär i stativväskan. I det senare falet låter de en i alla fall vara ifred. I synnerhet när man är ute om kvällen och plåtar.  Det var rätt många som tog omvägar kring mig i strömsparken. 
Och innan ni  frågar…ja jag har duschat. Hehe!
Men lite sparar jag till det stora julbadet

Klockan blev lite för mycket för att sätta igång med bakning idag men på onsdag finns en eftermiddag som jag ska ägna helt åt mamma-dotter-aktiviteter och då jäklar ska det bli brödrutor med linfrö.

Ska lägga mig tidigt ikväll och dessvärre måste jag nog ta sömntabletter för jag kan inte risker att inte somna förrän halv fem på morgonen. Har möten hela dagen imorgon måste vara någorlunda pigg och klar i knoppen.

Innan dess ska vi rota igenom stora lådan och se vilka juldekorationer vi har och vad som måste införskaffas. 

Less is more…hade de visst glömt när de klädde in  hela huset i raggarslingor. Tacky!

För några veckor sedan kände jag mig rädd att gå ute i mörkret, även fast klockan bara var sju på kvällen.  Nu kändes det bra att gå nästan osynlig i de djupa skuggorna.
 Mycket av min rädsla har försvunnit och ersatts med något annat, en slags visshet om att det värsta redan har hänt. Det blir lättare från och med nu, för vår del.
Medan helvetet bara börjat för andra.

Min terapeut fick se några av mailen jag fått från åtalade peddots anhöriga och hon sa att det här handlar om “mindre begåvade människor” som skickar sådant.  Jag tror henne.

Väntar på att dottern ska komma hem från skolan så vi kan ta té och smörgås och sen ge oss ut och fotografera juldekorationerna i staden.  Nu har ju äntligen kommunen satt belysning i granarna och det är jättemysigt. Varde ljus!
Undrar hur vi ska julpynta i vårt nya hem? Det får dottern bestämma, tror jag. 

Har köpt grejer så vi kan baka en ny omgång bröd så jag hoppas på lite väldofter från köket framåt kvällen.

Idag är det dags att skrida till handling och påbörja mejlkampanjen till de som styr och de som ska föreställa skydda oss.  Jag har skickat iväg mina mail och kan stryka det från Att-göra-listan för denna vecka.  Mer om kampanjen hittar ni här.

Anhöriga till åtalade peddot fortsätter sin smutsiga kampanj där de riktar anklagelserna mot mig som förälder istället för förövaren.  Tex en fras från Nikita666: ” Det är ditt ansvar att hon inte umgås med äldre” dök upp igår (en lösryckt fras ut mailet som bestod av allmänt pedofiliförespråkande och där skribenten naturligtvis är anonym och använder fejkad epostadress).

Precis Nikita666, det är mitt ansvar att se till att mitt barn är skyddat från äckliga svin och det är precis det jag jobbat med sedan den sekund jag fick kännedom om vad som hänt.  Om du missat det så har jag alltså lagt 80% av vaken tid på detta, i två månader. Jag kommer fortsätta med samma arbete i framtiden också.
Se mig i ögonen på torsdag vid rättegången och säg allt du skrev i mailet, när vi står öga mot öga. Törs du det? Du törs ju inte ens ange ditt riktiga namn eller din riktiga epostadress.  Kom fram till mig på torsdag,  jag kommer att vänta…..

Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra, särskilt när det handlar om övergrepp. Dit kommer du bli förpassad, förr eller senare.

Har spenderat all min vakna tid idag i telefonen och medan jag suttit i samtal har det ringt konstant.  Jag är ganska övertygad om att jag har slagit något slags rekord i inkommande samtal.
 Nu vid kvart i sju har det äntligen blivit tyst och om någon ringer kommer jag inte svara.  Jag är för trött för att engagera mig mer.
Huvudvärk.
Samma cirkulerande huvudvärk som jag haft i över en vecka nu.  Känslan av att ljuset i tunneln är ett tåg.
Jag hoppas det bara är spänningshuvudvärk.

Målsägandebiträdet är tillsatt och vi har snackat ihop oss. Ska ses på tisdag.
Han försökte förklara hur processandet i rätten går till. Jag log, det märktes att han är av den gamla skolan.
Jag berättade, helt kort, vad jag har för utbildning och om mål jag drivit i rätten.  Advokaten blev glad över att vi pratade samma språk.
Även om han pysslar med brottmål och jag med tvistemål. 
Samtalet kunde flyta på och det kändes som en lättnad, för bägge två tror jag.  Han behöver inte förklara och jag behöver inga förklaringar. 
Det är en grej som är lite jobbig och omständig; att behöva förklara för de flesta runtom hur det juridiska funkar. Processen, termerna, åtal, ombuden, vilka som gör vad och vad som vägs in och vad som förkastas.  Det sista är anledningen till att  jag inte ville fortsätta med juridiken och lade det på hyllan.
Moral och juridik är två helt olika saker.

Micke har noll koll och visste inte skillnad på åtal och rättegång. Vilka är det som dömer? Vad fyller målsägandebiträdet för funktion? Som tur är så fattar han direkt när man förklarar och han kan sätta saker i dess rätta sammanhang. Han har logik. På det sättet är det skönt att det är just honom jag har barn ihop med.
Han är faktiskt en riktigt riktigt bra pappa. Och en bra vän.
Vi har kommit väldigt nära igen under den här processen och jag känner igen den killen jag var bästis med i många många år.
Det blir väl ofta så att man glider isär när var och en har sitt liv på olika håll, efter att förhållandet tagit slut. Det var flera år då vi inte umgicks alls utan bara pratade sporadiskt i telefonen och sågs när det var dags att “byta barn”.  Vi var aldrig osams på något sätt. Vi började som vänner och slutade som vänner, med ett åtta år långt förhållande i mitten.

Syrran har just varit här och hämtat möbler från min vind. Där försvann det sista av min energi och jag är nu officiellt förbrukad. För idag.