Jag vaknade..och så var den dagen förstörd.
Eller hur är det man säger?
Det är tidigt men ändå har jag hunnit med att skicka argt mail till ett av ”mina” webbhotell, skälla ut en galning (på gatan) med förkärlek för biltutor samt ge bannor till katterna för att ha rivit ner saker som omöjligtvis kan rivas ner utan kofot.  Jag undrar var de har sitt förråd av tillhyggen och redskap, de ludna små rackarna?

Alltså, det känns som om jag spenderar dagarna i ett tillstånd mellan irritation och bärsärkagång.  Så här såg livet inte ut för en och en halv månad sedan.  
Jag var kanske inte världens lyckligaste, men jag var definitivt tillfreds och hoppfull.  Jag kunde kliva ur sängen med ett leende och visslande brygga kaffe och gnugga händerna i förväntan på vad den här nya dagen skulle ge.
Känns som hundra år sedan. Faktiskt.
Okej okej, jag är fortfarande glad över mitt nya liv i Norrköping men det ligger en drypande sorgeslöja över tillvaron och så kommer det väl förbli ett tag framöver. Jag känner också rädsla och äckel av vetskapen att det finns monster ibland oss och att de är förklädda till vanliga människor.

Jag får inte gå ut med några detaljer men jag kan säga att i jakten på pedofilerna har polisen lyckats få 100% träff på allt material vi lämnade över till dem.

Jag har tagit bort delar av inlägget men du hittar i princip samma info i form av artiklar och diskussioner här. Dessa artiklar och diskussioner är inte mina utan oberoende sajter som fått upp ögonen för vad som händer.
Mer länkar kommer publiceras om/när de dyker upp. Där hittar du namn på den misstänkte, bilder osv.

Den här historien kommer bli smaskens för tidningarna men jag hoppas inte det blir alltför mycket uppståndelse när det väl kommer ut.  Tyvärr tror jag det kommer bli ett jäkla liv, för tydligen var det här fallet ”mycket större än någon kunde ana”.  Exakt vad det betyder har jag inte en aning om, men jag tolkar det som att man hittat fler offer eller kanske rentav fler pedofiler i ett nätverk.  Oavsett vilket så hoppas jag att all sorg, smärta och allt slit leder till en rejäl upprensning i pedofilträsket i Östergötland-Stockholm.  Vilken metod man använder för att göra sig av med dem är mig egalt, huvudsaken är att de försvinner.
Jag har alltid varit för dödsstraff medan min syster är en stor motståndare till det.
Ända tills nu.
Igår var första gången jag hörde henne säga att enda anledningen till att hon inte vill ge de här två personerna dödstraff är för att döden är ett alltför skonsamt straff.  
Jag höll på att ramla ur soffan när hon sa det.

Fanns det någon form av belöningssystem för att ta fram sånt material som jag lämnade till polisen, så skulle jag kunna gör det här på heltid. Men man måste ju leva också och dessvärre finns det ingen lönsamhet i huvudjakt i Sverige.
Än.