Är grymt besviken på att det inte blev operation. Läkaren vill testa andra behandlingsmetoder först och jag ville bara skrika rätt ut ”Jag pallar inte fler behandlingar och tester och uteslutningmetoder och analyser och fan och hans moster. Eliminera problemet istället så det blir gjort en gång för alla. Kapa av skiten!”.

Inget gensvar. Läkaren försökte tala om för mig hur min psoriasis funkade och olika behandlingsmetoder. Som om jag inte levt med den i 20 år, följt forskningen på nätet?  Kändes nedvärderande och han gjorde mig ”liten och oförstående” och pratade med mig som ett barn.
Åkte därifrån helt obehandlad och kände att jag slösat bort en och en halv timme och 150 spänn på absolut ingenting.

Kom hem, skulle på muggen, stängde dörren. Mötte motstånd och drog hårdare. Katttass ivägen.  Fraktur på benet men inte helt av. Stödförband och djup ångest för att jag inte kollade vad som var ivägen innan jag drog igen dörren. Stackars lilla kissen!  Veterinären sa att det kommer läka ihop på ett par veckor. Tack och lov.

Morsan ringde. Så fort jag hörde att det var hon fattade jag genast att hon ville ha hjälp med något. Mycket riktigt; lägga nytt golv.  Hon frågade inte efter hur dottern eller jag mådde. 
Istället började hon gaffla om att hon gjort slut med fyllot. Som om jag brydde mig. Han är en elak, gemen och tarvlig typ som älskar att såra mig och syrran och tala om vilka usla människor vi är.

And another day goes by.