|
|
november 18, 2009, at 10:58 e m Skrivet av Sachiko, november 18, 2009, at 10:58 e m Jag fick ett mail från en läsare som ville ha receptet på brödet jag bakade nu i veckan. Tänkte att det kanske är fler som vill ha det så jag lägger ut det här.
1 liter havregryn
1,5 liter vetemjöl
1 dl socker
175 gram smör eller margarin
1 tsk salt
1 liter mjölk
5 dl vatten
2 pkt jäst
1-2 dl solrosfrön
Låt havregrynen svälla i vatten och mjölk nån timme eller två. Värm försiktigt havregrynsmassan till fingervärme (37 grader). Kan göras i micron eller på spisen. Blanda ut jästen i lite fingerljummet vatten och blanda i med havregrynen. Tillsätt socker, salt och solrosfrön. Smält smöret och blanda allt.
Tillsätt till sist vetemjölet lite i taget. Degen får gärna vara lite kladdig så att den fastnar på fingrarna när man tar i den, men den ska inte vara rinnig eller flyta ut.
Låt jäsa i bunken i en timme eller tills degen är uppnått dubbel storlek.
Dela degen i tre lika stora delar och kavla ut den med lite mjöl till en stor ruta som passar på plåten. Den ska vara cirka 2 cm tjock. Degen får gärna vara lite småkladdig även här, brödet blir saftigare då.
Skär rutorna i lagom brödbitar och nagga med gaffel.
Låt jäsa under bakduk cirka 30 minuter.
Grädda i 225 grader i mitten av ugnen i cirka 10 minuter.
Enjoy!
november 18, 2009, at 8:18 e m Skrivet av Sachiko, november 18, 2009, at 8:18 e m Blev överlycklig när en gammal bekant dök upp i Modern Warfare 2: kapten Price. Han har varit med i förlagorna och jag har saknat honom. Jag lyckades få en bra skärmdump av det kära återseendet.
Ja ja ja, det här är bara intressant för spelnördar, jag vet. 
Hoppade in på min ex-makes blogg och såg en bild av det han jobbar med på universitetet. Han ska bli speldesigner och jag tror det passar honom bra. Även om vi inte är vänner är jag den första att medge att han har gjort ett fantastiskt jobb med den design han visade upp på bloggen. Otroligt snyggt! Han borde få toppbetyg för det.
Jag tror han hittat sitt kall och sin nisch och att han kommer lyckas bra i spelbranschen. Så skilsmässan och allt hade en mening och förde något gott med sig. Hade vi inte separerat hade han aldrig åkt tillbaka till England och börjat plugga.
Everything happens for a reason?
november 18, 2009, at 6:57 e m Skrivet av Sachiko, november 18, 2009, at 6:57 e m Jag såg programmet på TV4 (tror jag det var) som heter ”Mamma till en mördare” för ett par dagar sedan.
Sådana program får en att börja undra…? Hypotetiskt.
Har en del funderingar kring att vara förälder eller släkt till en person som begått ett av de värsta brott man kan göra?
Går man i försvar för en sådan person? Tycker man att ens egen son/pojkvän/bror/kusin osv, som är misstänkt för att vara t ex pedofil eller mördare, fortfarande är värd ens omsorger? Gör man en motanmälan för att försöka stoppa de personer som satt fast pedofilen? Tänker man inte på att det kan ge mer bränsle åt saken? Tror de att förtäckta hot kommer stoppa offret och offrets ahöriga från att gå vidare med saken?
Eller….kan det vara så att den misstänktes familj har samma böjelser? Kanske är brottslingen en kreation av en vidrigt sjuk familj? De kanske tycker att det är helt okej att små barn utsätts för våldtäkt, folk mördas osv och indoktrinerar de sina barn från födseln att växa upp till monster, nazister, pedofiler eller mördare? I sådant fal…kanske saboteras hela deras Fritzel-sekt av att en av medlemmarna åker fast? Kan det vekligen vara så?
Jag ryser. Sådana saker funderar jag på ikväll. Jag har anledning att tro att det finns sådana släktingar till t ex pedofiler och mördare. Efter idag har jag en känsla av att det finns Josef Fritzel-anhängare överallt och att det finns så många sjuka människor som är förklädda till Svenssons, att man blir mörkrädd.
Kanske får jag svar på mina frågor i framtiden? Inom en snar framtid? Eller kommer jag aldrig få veta?
Min ilska och mitt bubblande hat har mångdubblats idag och jag är äcklad. ÄCKLAD!
Rent hypotetiskt. Som sagt.
november 18, 2009, at 8:45 f m Skrivet av Sachiko, november 18, 2009, at 8:45 f m Klockan är halv åtta och jag har stökat undan arbetsuppgifterna på drygt en och en halv timme. Nu ska ett par morgontimmar ägnas åt att spela MW 2. Tro det eller ej men jag satt inte upp halva natten utan bara till halv två och lirade. Hade detta varit för några år sedan när jag var närapå spelberoende (inte gambling utan krigsspel) så hade jag suttit vaken än. Idag är jag för gammal, sliten och trött. Men spellusten faller på ibland ändå, särskilt som det får mig att försvinna någon annanstans för ett tag, mer än vad film och böcker gör. Det är bara tre spel jag har gillat riktigt mycket i år och det är Fallout 3, ArmA II och nu COD 6. 2008 var ett bättre spelår med fler tunga titlar i min smak.
Ser fram emot Assassins Creed 2 dock. Det ryktas att det är till och med ännu bättre än det första spelet så jag kommer vara euforisk när jag får det i min hand.
Nu ska jag ut på slagfältet och bröla loss.
november 18, 2009, at 3:16 f m Skrivet av Sachiko, november 18, 2009, at 3:16 f m Jag har tagit bort inlägget men du hittar i princip samma info i form av artiklar och diskussioner här. Dessa artiklar och diskussioner är inte mina utan oberoende sajter som fått upp ögonen för vad som händer.
Mer länkar kommer publiceras om/när de dyker upp.
november 18, 2009, at 12:51 f m Skrivet av Sachiko, november 18, 2009, at 12:51 f m Det är inte hälsosamt för gamla människor att hetsa upp sig så här men Call of Duty: Modern Warfare 2 är så himla bra att jag inte kan sluta spela. Det var värt en timmes installation och svordomar, och ett tag trodde jag datorn fryst. Men jag vet av erfarenhet att alla COD-spl är sega att installera oavsett prestanda i burken.
Mitt gamla Geforce 8800 GTX-kort håller måttet än och grafiken i MW 2 är helt suverän.
Kul att fajtas i snöstorm och köra snöskoter och klättra med ishacka också. Jag var tvungen att hoppa med snöskotern över en ravin och jag svär att mitt hjärta nästan stannade när jag flög över gapet. Jag är livrädd för höjder och vore grafiken medioker skulle jag knappt bry mig men nu är det så verkligt att man nästan känner smaken av snö i munnen och vinden susade i öronen. Samtidigt var det naturligtvis femtio miljoner fiender som jagade mig så jag var tvungen att både skjuta och styra (gick väldigt väldigt väldigt fort och fanns ingen broms) och jag tror jag lyckades krascha in i träd sisådär 5-6 gånger innan jag kunde ta mig till helikoptern och ta mig därifrån.
Vapnen är helt okej och jag har redan hittat några favoriter, men har ännu inte vant mig vid blodsplattret på visiret så fort man är skadad. Man blir desorienterad på riktigt och det är väldigt verklighetstroget.
Dags för nästa uppdrag… Har en känsla av att jag inte kommer sova mycket inatt. Hoppas jag kan får Eddie att börja spela MW2 så vi kan ut och bracka på nätet tillsammans.
|
Copyright & Upphovsrätt
Allt material på Sachikoblog.com skyddas av såväl copyrighträtten och upphovsrättslagen. Du får inte kopiera bilder eller texter att använda på din egen blogg eller sajt utan skriftligt medgivande.
|
Senaste kommentarerna