|
|
november 22, 2009, at 6:29 e m Skrivet av Sachiko, november 22, 2009, at 6:29 e m Jag begriper inte riktigt hur så många vågar köra oskyddat och okrypterat nätverk eftersom vem som helst kan kapa deras lösenord till mail osv. Jag hade nästan lust att lägga ett textdokument på en grannes dator med en hälsning och instruktion om hur man krypterar nätverket. Alla hans msnloggar och lösenord ploppade upp i de program jag använder för att analysera nätverkstrafik. Fast å andra sidan..han kanske inte bryr sig om ifall andra ser? Det måste ju finnas en anledning till att man inte skyddar sig eller stänger ute okända människor, eller?
Är lite förvånad över att en granne som är polis sitter med oskyddat nätverk och dessutom delar ut mappar och har nätverksidentifiering på. Han om någon borde ju veta att det kryllar av kriminella på nätet som gärna stjäl identiteter och lösenord.
Man får även reda på saker, när man ser folks internetvanor, som man gärna hade fortsatt vara ovetandes om. T ex att en annan boende i kvarteret söker en älskarinna som vill träffas nån gång i veckan. Jag möter hans sambo rätt ofta på gatan när hon promenerar med hunden. Hoppas hon kommer på honom eller tar honom på bar gärning.
Känns som att göra en djupdykning i en låda med lort, när man ser vad som händer så nära in på knuten. Nä, jag loggar av och kollar på någon trevlig serie istället.
november 22, 2009, at 4:02 e m Skrivet av Sachiko, november 22, 2009, at 4:02 e m Vad ska man säga? Brad Pitts insats var allt annat än lysande men i övrigt är filmen rätt välgjord. Den är vad som kan förväntas av en Tarrantino; mycket blod, splatter och kräkvarningar för den som har svårt med närbilder på människoslakt. Jag är definitivt en av dem.
En av de centrala figurerna, judejägaren Hans Landa, är fullkomligt vidrig och jag måste säga att han som spelar rollen gör det otroligt bra. Så bra att man vill kasta upp lunchen i avsky för nazister.
Hitlers fanatiska skratt när han ser en film med människor som lemlästas och mördas ger också en bitter och sur eftersmak. Tarrantino har lyckats framställa honom som det monster han var.
Jag fick inga större sympatier för nassemördargruppen som kallade sig Inglorious Basterds. För mycket av den amerikanska våldsfilosofin lyste igenom och de framstod som nästan lika hemska som nazisterna, i mina ögon. Vet inte om det var det som var meningen?
Det var en hel del missar i scriptan men sånt får man leva med (folk bytte frisyrer från en kameravinkel till en annan osv). Nu har jag sett den men jag kommer inte se om den.
november 22, 2009, at 1:48 e m Skrivet av Sachiko, november 22, 2009, at 1:48 e m Har nu på morgonen pratat med en kompis i telefon och han är pappa till 3 småttingar från 11 månader upp till 4 år gamla. När ens egna barn är lite äldre är det lätt att glömma hur enerverande det är att aldrig kunna föra en konversation med någon annan när barnen är i närheten. Det här märker jag även när jag pratar med andra småbarnsföräldrar så klart. De får i stort sett aldrig tillfälle att avsluta en mening.
”Jo jag kollade den där filmen som du sa var…sluta slå din lillasyster.. ja var var jag nu..jo den där filmen… men ta en egen servett istället för att ta Nellys…. filmen var ju inte alls så läskig som…. men sluta klämma din systes fingrar i dörren, hon får ju ont…. som SAW-filmerna… LÅT BLI!”
Klart det kan vara svårt för den som aldrig haft småbarn att ha det där selektiva hörandet (mamma-öron om jag kallar det) som ändå sätter upp ihop fullständiga meningar av tirad med lösryckta blandade fraser.
 Det är till och med svårt för mig. Man har blivit bekväm med åren och jag erkänner att jag får huvudvärk av samtal med småbarnsföräldrar, när de har barnen i närheten. Inte minst för att ett samtal som normalt sett skulle ta fem minuter istället tar en halvtimme och det i 99% av fallen är ett ständigt skrikande i bakgrunden. Jag hör inte ett dugg av vad föräldern säger i telefonen till mig.
Jag förundras över hur två småbarnsföräldrar kan stå helt avslappnat och småprata medan deras små vildar för tredje världskriget runtom dem och ljudnivån ligger på 800 decibel.
Jag brukade också vara sådan. Barnskrik bekom mig inte det minsta.
Något har förändrats.
Nu har jag pratat med vänner med småbarn tre dagar i rad. Jag har också haft huvudvärk tre dagar i rad.
Jag börjar bli för gammal för sånt här.
Undrar varför vi inte är rustade med selektivt lyssnande redan från början? Barn är ju en naturlig del av flocken både hos människor och andra djur.
Jag vill ha mina mamma-öron tillbaka. Var kan man köpa?
|
Copyright & Upphovsrätt
Allt material på Sachikoblog.com skyddas av såväl copyrighträtten och upphovsrättslagen. Du får inte kopiera bilder eller texter att använda på din egen blogg eller sajt utan skriftligt medgivande.
|
Senaste kommentarerna