|
|
november 25, 2009, at 11:13 e m Skrivet av Sachiko, november 25, 2009, at 11:13 e m Hasse Alfredsson hade fel..Tiden är någonting.
Ni vet den där känslan man får när man är nära att spricka av vilja att få berätta något…men man får inte, av olika anledningar. Där är jag nu. En helt annan typ av gränsland.
Det finns ett odjur gjort av smuts, skandaler och halvdussinet hundhuvuden, som hotar att spränga buren och rymma. Jag vill släppa ut det. Visa upp det. Folk borde få veta. Folk har ju för tusan rätt att veta.
Sedan finns herr Tidsaspekt med vid sidan om och säger att det inte är läge och att jag måste vänta till efter det eller det är överstökat. Rättegångar, beslut, viktiga människor som behöver göra sitt. Miljoner saker som ska vägas in.
Och här sitter jag med odjuret och försöker tygla det och väntar på rätt tillfälle.
Frustration är ett ord jag fått använda ofta på sistone.
Att jag var en annan, en lycklig person, i somras är svårt att tro idag. Jag kan inte tro det. Det känns som eoner sedan och det känns som någon annans liv. Var jag ens med?
Det här är livet före och efter.
När jag släpper lös odjuret kommer många andra personer få uppleva livet efter.
Det spelar ingen roll om dessa personer bäddar rent nu, de har ändå redan legat och rullat i sin smutsiga stinkande byk. Man kan slå in alltihop i ett nytt glansigt omslag men inte ens den ljuvaste parfym kan dränka stanken som stiger underifrån.
november 25, 2009, at 7:15 e m Skrivet av Sachiko, november 25, 2009, at 7:15 e m Ytterligare en kattköpare har varit på besök och den här gången var det två katter som lämnade boet. Det är märkligt hur tyst och lugnt det blev helt plötsligt. Jag har rivit ner barrikaden ut till köket och kan gå fritt fram och tillbaka utan att behöva flytta brädor, kartonger och bråte. Bara för att det kändes så fantastiskt så gick jag faktiskt fram och tillbaka flera gånger genom dörröppningen. Bara för att jag kunde. 
Har haft ett långt samtal med media om rådande situation. Ni kommer se resultatet av det samtalet vartefter. Vi är flera som jobbar på varsitt håll för att få till en förändring, skapa trygghet och skipa rättvisa. Min kusin har något på gång och hon kommer skriva om det på sin blogg.
Jag har återigen avböjt ett antal intervjuer, men inte alla. Jag vill inte att det ska gå inflation i den här historien utan att den ska framställas på ett sakriktigt sätt och med fokus på rätt saker….och inte i politiskt syfte. De medier jag har pratat med har jag godkänt för att de ställer vettiga frågor, inte för att jag sympatiserar med deras ideologier. På det politiska planet är jag neutral och väljer inte sida, för det finns bara en sak som intresserar mig just nu: ett fungerande rättssamhälle. Dessutom finns det idag ingen politik i Sverige som jag känner att jag kan sympatisera med.
Jag har sett på nära håll vad som försiggår i kommunhusen i Norrköping och Finspång och hur det politiska maktspelet tror sig stå över lagen. Jag har sett strykrädda politiker slicka röv och begå lagbrott bara för att det var valår och inflytelserika näringsidkare och ljusskygga individer satte press. Det är inte utan att man blir lite illamående.
Men det är saker jag kommer plocka fram den dagen jag känner för att orsaka skandal.
Den dagen är inte idag.
Är trött i päran (återigen ett gammalt fint slanguttryck som används alldeles för sällan) och skulle behöva, om inte en fysisk, så åtminstone mental semester från livet.
Under de senaste dagarna har jag lagt så mycket tid på meditation, hypnos och mental träning att ryggen värker av alla konstiga ställningar. Tror inte det riktigt är det som är meningen.
Å andra sidan, hur kan jag låta bli nu när jag kommit så långt i träningen att jag kan uppnå en euforisk trance som slår vilken partydrog som helst.
Inte för att jag provat partydroger, det är jag för feg för. Och för gammal. Och har missbrukarpersonlighet.
Jag tycker det är tillräckligt svårt att sluta snusa (har misslyckats kapitalt) så jag skulle aldrig sätta mig i en sån situation att jag skulle tvingas på avvänjning från droger eller alkohol. Om jag trillade dit skulle jag nog aldrig kunna ta mig ur.
Hur som helst..trancen var det ja. Tro nu inte att det handlar om sånt där trams med hypnos som får folk att kackla som hönor. Sånt är bara show.
Det här handlar om att rensa sinnet från stress, oro, ångest osv och repetera in undermedvetna suggestioner som i förlängningen ska ändra sättet att tänka. Det ultimata vore att kunna släppa alla negativa tankar helt och hållet men det fungerar ju inte. I sådant fall skulle man ju bara vara en lycklig lallande fåne utan verklighetsuppfattning.
Fast när jag tänker efter så kanske det är ett bättre alternativ.
november 25, 2009, at 4:13 e m Skrivet av Sachiko, november 25, 2009, at 4:13 e m Nu är en kattunge såld. Bara 4 more to go innan det blir lite lugn och ro i huset.
Det blev den busigaste och mest tillgivna som fick flytta till två tonåstjejer, deras mamma och mormor. Överhängande risk att kissen blir mycket bortskämd? Ja troligen. De nästan slogs om vem som skulle få hålla katten på hemresan. Hahaha!
Dessutom fanns det visst lekkamrater hemma som sällskap åt kattungen; två vuxna kissar.
Kändes som den kommer till en bra och djurvänlig familj. 
november 25, 2009, at 1:55 e m Skrivet av Sachiko, november 25, 2009, at 1:55 e m Senast imorgon ska åtal vara väckt mot den misstänkte pedofilen. Jag räknar inte med att polisen eller åklagaren hör av sig och meddelar om så är fallet. Åtal kan redan vara väckt men vi har inte hört något. Vi har inte fått något målsägandebiträde.
Enligt polisen ska rättegång ske i nästa vecka. Vi får se om det verkligen blir så. Jag har inget förtroende för polisen och rättsväsendet alls efter att ha sett hur de arbetar, på nära håll, vid många tillfällen. Mycket snack och lite verkstad.
Detta verkar vara det typiska fallet vad gäller polisarbete, man lovar att meddela offret om förövaren gripits och häktats, men man hör inte ett ord. Vi fick reda på att förövaren gripits och häktats via nyheterna.
När jag ringde chefen för utredningsgruppen 6 dagar efter gripandet bad han om ursäkt för att de ”missat” att kontakta oss. Tack så jävla mycket! Ni kunde besparat oss en veckas skräck för att den misstänkte skulle dyka upp här vid vårt hem.
Jag baserar inte skräcken på fantasier. Den misstänkte visste han att han var polisanmäld redan några dagar efter att jag gjort anmälan. Detta hindrade honom emellertid inte från att försöka kontakta min dotter igen, bara några veckor senare, på nätet.
Jag vet att han suttit i sin bil bara ett kvarter från vår bostad under tiden för övergreppen. Jag vet att han åkt till dotterns skola och suttit och väntat på att hon ska dyka upp. Det här är sådana saker jag VET eftersom det är JAG, inte polisen, som tagit fram det bevismaterialet. Polisen har verifierat att det material de fått av mig är korrekt. Så skönt för dem att få allt serverat på silverbricka.
Man kan fråga sig vad det är som tagit 2 månader?
Alltid samma historia från polisens sida. En röd tråd. Ett mönster; ineffektivitet och inkompetens.
Nu är vi säkert uppe i tjugo tillfällen då polisen lovat oss saker som de inte håller. Alltid samma ursäkt ”Vi behöver ett par dagar till på oss och sen kan vi ta in honom” eller ”En eller max två dagar till och sen kan vi ta förhöret”. Dessa en eller två dagar visade sig bli två månader.
I nio fall av tio har polisen inte hört av sig enligt överenskommelse. Vi har spenderat timmar och åter timmar på att försöka få tag på utredarna för att fråga varför de inte håller sin del av överenskommelsen? Och dagarna bara gick, blev till veckor och blev till månader. Utan hjälp, utan stöd.
Vi fick ryta i och säga ifrån. Vi vägrade vänta längre med läkarundersökningen. Vi vägrade låta polisen använda vår dotter och andra barn som lockbete. Det är monstruöst! Våldtäktsoffer, vare sig de är barn eller vuxna, är inte leksaker!
Hur många nya offer tillkom under de två månaderna?
Läkare och psykologer har hört vår berättelse och de är chockade. Så här får det inte gå till. Flera av dessa läkare och psykologer kommer skrida till handling för att veta var den svaga länken finns i kedjan.
Jag minns dokumentären ”Den andra våldtäkten” som handlade om hur våldtäktsoffer blir behandlade av samhället som ska finnas där som skydd och skipa rättvisa. Jag fårstår precis hur det offret känner. Vi föräldrar och vår dotter lever i det helvetet.
Vanmakt.
7 veckor från anmälan till förhör. 8 veckor från anmälan till ett gripande och häktning. 9 veckor till läkarundersökning. 8 veckor till första mötet med BUP. Man blir mörkrädd.
Under tiden har socialen reagerat på hur illa detta skötts från polisens sida, men har de skridit till handling? Nej.
Polisen brydde sig inte ens om att ordna med rättsläkare, det fick vi ordna själva. Till slut bad vi socialen sköta den kontakten. Det gjorde de.
Nu har nyhetskanalerna på TV börjat höra av sig. De är intresserade av hur polisen skött det här. Jo det kan jag förstå. jag har en hel del att säga om den saken…
|
Copyright & Upphovsrätt
Allt material på Sachikoblog.com skyddas av såväl copyrighträtten och upphovsrättslagen. Du får inte kopiera bilder eller texter att använda på din egen blogg eller sajt utan skriftligt medgivande.
|
Senaste kommentarerna