Jag såg programmet på TV4 (tror jag det var) som heter ”Mamma till en mördare” för ett par dagar sedan.
Sådana program får en att börja undra…? Hypotetiskt.
Har en del funderingar kring att vara förälder eller släkt till en person som begått ett av de värsta brott man kan göra?
Går man i försvar för en sådan person? Tycker man att ens egen son/pojkvän/bror/kusin osv, som är misstänkt för att vara t ex pedofil eller mördare, fortfarande är värd ens omsorger? Gör man en motanmälan för att försöka stoppa de personer som satt fast pedofilen? Tänker man inte på att det kan ge mer bränsle åt saken? Tror de att förtäckta hot kommer stoppa offret och offrets ahöriga från att gå vidare med saken?
Eller….kan det vara så att den misstänktes familj har samma böjelser? Kanske är brottslingen en kreation av en vidrigt sjuk familj? De kanske tycker att det är helt okej att små barn utsätts för våldtäkt, folk mördas osv och indoktrinerar de sina barn från födseln att växa upp till monster, nazister, pedofiler eller mördare? I sådant fal…kanske saboteras hela deras Fritzel-sekt av att en av medlemmarna åker fast? Kan det vekligen vara så?
Jag ryser. Sådana saker funderar jag på ikväll. Jag har anledning att tro att det finns sådana släktingar till t ex pedofiler och mördare. Efter idag har jag en känsla av att det finns Josef Fritzel-anhängare överallt och att det finns så många sjuka människor som är förklädda till Svenssons, att man blir mörkrädd.
Kanske får jag svar på mina frågor i framtiden? Inom en snar framtid? Eller kommer jag aldrig få veta?
Min ilska och mitt bubblande hat har mångdubblats idag och jag är äcklad. ÄCKLAD!
Rent hypotetiskt. Som sagt.
Som vanligt intressanta tankegångar. Men för en gång skull är jag inte helt säker på att du har rätt. Däremot är nedanstående på intet sett ett försvar för någon eller något, bara ett försök att förstå sådant som nog inte kan förstås.
Naturligtvis skulle det kunna vara, och finns säkert exempel på när det är, som du skriver. Men i de allra flesta fall tror jag att fenomenet är ett rent överhettningsskydd för att den som finns nära en gärningsman inte ska gå sönder helt.
Den första reaktionen när någon du älskar/beundrar/respekterar blir anklagad för något så vidrigt måste vara förnekelse. Både för att inte rasera den bild du har av personen utan även att det riskerar att förstöra gela din självbild.
Däremot tror jag att man på lite sikt, och med hjälp att bearbeta kan förstå både intelektuellt och emotionellt att den bild du har av en människa inte är den sanna, eller den enda sanna och att du i det läget kanske kan acceptera att även det vidrigaste av gärningar kan begås av någon i din närhet.
Bara mina helt personliga funderingar av hur människor fungerar i en kris.
Ja jag är med på hur du tänker. Förnekelse.
Risken finns ju dock att de anhöriga som försöker skrämma offren till tystnad blir lika kända som brottslingen och får en stämpel att vara förespråkare för sådana här gärningar. Det måste de ju inse själva, men tydligen är de beredda att hamna i offentligheten med sina namn i sådana sammanhang.
Lite reflektioner och tankar.
Mm, låter rimligt. Om det hela sker i affekt är det ju inte så konstigt att försöka skydda den som står en nära genom att attackera. Har det däremot föregåtts av en konsekvensanalys kan man lätt tro att det finns smutsiga bakomliggande faktorer.
Ja det återstår att se. Har de det minsta logiskt tänkande så borde de fatta att de tar risken att förknippas i media och nätet, som anhängare/support av sådana här brott oavsett vilka motiv de har.