Slutspurt

Har spenderat all min vakna tid idag i telefonen och medan jag suttit i samtal har det ringt konstant.  Jag är ganska övertygad om att jag har slagit något slags rekord i inkommande samtal.
 Nu vid kvart i sju har det äntligen blivit tyst och om någon ringer kommer jag inte svara.  Jag är för trött för att engagera mig mer.
Huvudvärk.
Samma cirkulerande huvudvärk som jag haft i över en vecka nu.  Känslan av att ljuset i tunneln är ett tåg.
Jag hoppas det bara är spänningshuvudvärk.

Målsägandebiträdet är tillsatt och vi har snackat ihop oss. Ska ses på tisdag.
Han försökte förklara hur processandet i rätten går till. Jag log, det märktes att han är av den gamla skolan.
Jag berättade, helt kort, vad jag har för utbildning och om mål jag drivit i rätten.  Advokaten blev glad över att vi pratade samma språk.
Även om han pysslar med brottmål och jag med tvistemål. 
Samtalet kunde flyta på och det kändes som en lättnad, för bägge två tror jag.  Han behöver inte förklara och jag behöver inga förklaringar. 
Det är en grej som är lite jobbig och omständig; att behöva förklara för de flesta runtom hur det juridiska funkar. Processen, termerna, åtal, ombuden, vilka som gör vad och vad som vägs in och vad som förkastas.  Det sista är anledningen till att  jag inte ville fortsätta med juridiken och lade det på hyllan.
Moral och juridik är två helt olika saker.

Micke har noll koll och visste inte skillnad på åtal och rättegång. Vilka är det som dömer? Vad fyller målsägandebiträdet för funktion? Som tur är så fattar han direkt när man förklarar och han kan sätta saker i dess rätta sammanhang. Han har logik. På det sättet är det skönt att det är just honom jag har barn ihop med.
Han är faktiskt en riktigt riktigt bra pappa. Och en bra vän.
Vi har kommit väldigt nära igen under den här processen och jag känner igen den killen jag var bästis med i många många år.
Det blir väl ofta så att man glider isär när var och en har sitt liv på olika håll, efter att förhållandet tagit slut. Det var flera år då vi inte umgicks alls utan bara pratade sporadiskt i telefonen och sågs när det var dags att ”byta barn”.  Vi var aldrig osams på något sätt. Vi började som vänner och slutade som vänner, med ett åtta år långt förhållande i mitten.

Syrran har just varit här och hämtat möbler från min vind. Där försvann det sista av min energi och jag är nu officiellt förbrukad. För idag.