Imorgon mellan kl 09.00 till 11.00 hålls rättegången. Jag har fått meddelande från flera håll att det kommer hållas en demonstration utanför tingsrätten för att visa stöd till min dotter och samtidigt manifestera motståndet mot pedofiler.  Allt är planerat att gå fredligt och lugnt till, vad jag förstår. 
Skönt med uppbackning från vänner man inte känner och mitt hjärta sväller över av kärlek till de här människorna som aktivt supportar oss och tar ställning för varje människas rätt att bestämma över sin egen kropp och barns rätt att få vara barn.

Jag har läst hela förundersökningen och kan konstatera att mängder med bevismaterial saknas.   Som sagt… dags att gå till botten med hur polisen arbetat. I nuläget börjar jag faktiskt ifrågasätta vilken sida polisen står på?

Frosten har slutit sina fingar kring Norrköping idag. Det känns väldigt symboliskt. Samma kalla hand har mig i sitt grepp och jag känner mig iskall och vaken och redo. Jag har nog aldrig varit så redo för något som jag är nu.  Fokuserad på att möta förövaren och hans familj och partner, se dem i ögonen. Jag är beredd på rättegången och de vidrigheter som kommer redovisas.  Jag har min rustning på och den är av pansarplåtar. Jag laddat och osäkrat mitt försvar.
Jag kommer inte smyga in bakvägen. Jag är en stolt förälder som gjort allt i min makt för att skipa rättvisa och min kamp är långt ifrån över.  Det här är bara början.

I jakten på pedofiler kommer det snart finnas en samlingplats för oss som vill lägga lite tid på att spåra dem och se dem inom lås och bom. En plats för oss som kan få fram det material som behövs för att sätta fast dem.  Det behöver inte vara bara hackers, programmerare och andra experter som deltar, även föräldrar och offer är välkomna med material och kan be om hjälp att spåra, rota, gräva och sätta fast.  Alla får delta anonymt om de vill.  Materialet kommer överlämnas till rättsväsendet i respektive stad.  Med många ögon, många trådar och många hjärnor kan vi bevaka våra barns intressen och städa bort smutsen, lite i taget. 
Med mångas vaksamma ögon på sig kommer polisen inte kunna bortprioritera och ignorera sådana här fall.  I slutänden vill vi ju samma sak, vi och polisen, får man förmoda. Eller ska jag sätta ett frågetecken på den sista meningen?