Annonser från BloggPartner
09 « december « 2009 « Sachiko's Fotoblogg – mellan himmel och helvete.

 

december 2009
m ti o to f l s
« Nov   Jan »
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
28293031  

Arkiv

december 9, 2009, at 9:10 e m

Att vara nära

En skön tupplur mitt på eftermiddagen var välbehövligt och har gett lite ny energi. Hann skriva klart uppsatsen och fixade även en del andra måsten. Hela tiden satt jag och längtade efter att blogga. Jag har något jag vill berätta men jag kan inte formulera det ens i tankarna än. Det kommer nog vartefter.

Nu tänker jag passa på att ta vara på resten av min sjukskrivningsperiod och läka. Det är så lätt att glömma bort att det är därför jag är sjukskriven. Lättare att lägga tiden på de praktiska sakerna runtom hela situationen och ägna tiden åt problem som kan lösas rent praktiskt. Det är enklare än att ta tag i det abstrakta och bekämpa demonerna.
Det betyder inte jag tänker låta udda vara jämnt, så länge det finns människor som skickar giftpilar in i mitt liv kommer jag återgälda tjänsten.  Bemöta andra såsom de bemöter mig.
Samtidigt tänker jag leva ett liv, inte utkämpa ett krig. En balansgång som är lätt att förlora, men jag ska i alla fall fortsätta försöka. 

Jag är sjukskriven till den 7 :e februari. Hinner livet bli ”normalt” innan dess?
Jag hoppas verkligen det. Det vore en lättnad att komma in i vardagliga rutiner och fasta tider igen. Kanske rentav börja vara social igen?
Det är så konstigt för det verkar som om rätt många känner sig nära mig…… men jag känner mig inte nära dem.

december 9, 2009, at 1:44 e m

Hacka MIT?

Jag har fått fram det jag behövde i informationsväg och kan nu slappna av lite och ägna tillvaron åt att hamna i julpsykos där tomtar, glitter och saffran utgör huvudingredienserna.  I alla fall ett par veckor.
Lite programmering ska jag nog hinna med också.
Ska skriva en uppsats om krypteringsalgoritmer och även hinna kolla en del seminarier om IT-säkerhet. Inte särdeles upphetsande kan tyckas, men ack så nyttigt och välbehövligt.  Det enda smolket i bägaren är att professorn på Harvard-kursen pratar så himla fort att jag måste gå till anteckningarna hela tiden för att begripa vad han säger.
Jag tycker själv att min engelska är hyfsad, men tydligen är det inte tillräckligt bra för att greppa datanördsterminologin i USA.
Jag kollade ett seminarie från en annan kurs i datavetenskap och blev lite  avundsjuk på att de studenterna fick sitta och slita isär gamla 1,44 Mb-disketter och avmagnetisera hårddiskar.  Tänk om det vore så enkelt att få en examen i Sverige?  Vad hände? Det var ju inte precis eoner sedan man i svenska skolor kunde få betyg i pappslöjd. 

Lekte med tanken, i några sekunder, att försöka komma åt en del material på fakultetet för datavetenskap på MIT. Insåg sedan det orimliga i att ens försöka. Jag får mina stunder av renodlad korkskallighet jag med. ;-)
Möjligen skulle man kunna lyckas forcera krypteringarna om man gjorde ett motsvarande kraftansträngning som Folding(at)home lyckades med nu i december. Man uppnådde 7,8 petaflops processorkraft med hjälp av en halv miljon Playstations 3 och oräkneliga CPUs.
Seti(at)home lyckades nå upp till 730 terraflops med hjälp av 295.000 internetuppkopplade datorer.
Vilket vansinnesprojekt!  Jag skulle behöva utöka min kompislista på MSN väsentligt för att göra något sådant.
Haha!

Men drömma får man ju.

Katterna var vrålhungriga när jag kom hem med en stor säck torrfoder nyss. Maten tog slut igår och jag glömde handla det innan affären stängde. För att de inte skulle svälta ihjäl fick de ost, vispad grädde och rökt skinka på kvällen och även imorse. Tror inte det gick någon större nöd på dem.
Faktum är tt de såg något besvikna ut när det som serverades bara var torrfoder. De hade väl hoppats på fler läckerheter, men den gubben går inte. Jag har sett på nära håll vad som kan hända om man skämmer bort sin katt. Syrrans kisse äter numera bara grillad kyckling med riven parmesanost.

december 9, 2009, at 10:06 f m

Pepparkakshus

Dottern anser att julbelyningen ska vara på för jämnan. Jag tycker att man kan ha den släckt på dagtid och när vi inte är hemma. På detta plan lär nog våra viljor inte mötas. Hon tänder och jag släcker, hon tänder och jag släcker osv. Jag ler inombords för jag tycker att det är härligt när barn är så uppspelta över julen att de vill ha så mycket som möjligt av julstämningen under lägsta möjliga period.
Om hon fick som hon ville skulle vi bara ta ned julpyntet för att fira påsk och midsommar och sen ska allt sättas upp igen. Direkt!

Har smugit runt och släckt all belysning nu när hon åkt till skolan. Bästa att tända den igen innan hon kommer hem, annars lär jag få höra ”Vad är det för mening med att fixa julfint om man inte ska ha igång alltihop?”.
Är otroligt glad att vi inte äger en speldose-kyrka eller julkrubba med musik.  Kyrka eller julkrubba utan musik vore nästan lika illa det, möjligen skulle jag kunna tänka mig en julkrubba i Monty Python-stil.

Vi har projekt Pepparkakshus på gång inom kort och jag fasar för det smälta sockret som ska utgöra lim. Jag har inga bra erfarenheter av smält socker och ärr efter brännskadorna to prove it. Funkar det inte lika bra med superlim? Trots allt så hinner ju pepparkakshuset bli dammig och osmakligt så risken för att vi äter upp det är minimal. Om nu inte dottern tänkt sätta tänderna i det precis efter att vi byggt det.

december 9, 2009, at 8:26 f m

Arkivet

Ansökan om att få tillgång till en viss databas har gått igenom och om allt klaffar så ska jag vara på plats och börja gräva fram info vid 9.30.  Om jag hittar det jag behöver återstår bara att försöka få kopior på det jag vill ha, vilket säkert inte kommer bli helt lätt. Dessutom har jag alltid haft svårt att koncentrera mig när det står en vakt bredvid och kollar över axeln.

Jag berättade för Micke om vad jag grävt fram hittills och han var helt förbluffad och erkände att han först trott att jag bara missuppfattat och överanalyserat saker och ting. Tills jag lade fram mina bevis. Nu är han lika övertygad som jag om att det finns ett helt berg av undangömd skit inom vårt rättsväsende och att saker och ting inte alltid går …hur ska jag uttrycka det… protokollenligt till. Milt uttryckt.

Kommer vara i sällskap med min nya ”partner” när vi öppnar pandoras ask idag. 

Existentiella frågor

Hade en sådan där mysig kväll med dottern då vi låg på sängen och pratade om livet. Dottern älskar de stunderna lika mycket som hon älskar när jag sätter henne under hypnos.  Om det vore möjligt skulle hon nog vilja ha en sådan stund varje kväll.  Jag blir lite nedstämd av det faktum att jag missar halva hennes uppväxt eftersom hon bor med Micke 50% av tiden.  Alla föräldrar med delad vårdnad och delat boende känner väl samma sak, antar jag.

I vilket fall som helst blir jag helt varm och glad inombords när dottern säger ”Kan vi inte bara ligga på sängen och prata om saker”?
Jag håller med henne. Det Goda Samtalet är alldeles för sällsynt och alldeles för underskattat i vardagen. Det är enklare att slå på TVn och dras in i billig och fördummande underhållning.  Känns emellanåt som om vi är på god väg att skapa en likadan värld som i filmen Idiocracy
Ni som inte fattade (själv)ironin i de sista två meningarna kan väl be dem som fattade att förklara för er. ;-)

Ha en bra onsdag allihop!

sign_heavenhell