Jag förstår folk som skyr datorer som pesten och säger att de önkar att datorn var lika enkel att använda som telefonen. Den dagen har nu kommit. Jag vet nämlingen  inte längre hur man använder min telefon. 

Jag ville skicka tillbaka telefonen till teleföretaget men killen på supporten sa, lätt föraktfullt, att iPhones är ”så lätta att använda att vilken idiot som helst klarar av det. Många av dem gör det varje dag.”
Insåg att jag inte skulle komma någon vart i det samtalet och lade på och halsade en liter kaffe direkt ur termosen för att lugna ner mig. Funkade så där.

En timme senare hade kaffedarren lagt sig och spasmerna avtagit tillräckligt för att jag kunde öppna snusdosan utan att innehållet flög över hela rummet. 

Har återigen suttit och läst skrifter om programmering och kommit fram till att kurser i Datavetenskap är rena dravlet.  Faktiskt. Visst, gå en kurs i Datavetenskap och lär dig ett eller flera programmeringspråk. Glöm sedan allt du lärt dig och hacka skiten istället.
Femtio år av programmeringsspråksforskning, och det resulterade i C + +?   Det är som att köra en motorsåg med alla säkerhetskydd bortmonterade.

Sedan har vi då Java. Känner mig trött bara jag tänker på det. Vi kanske skulle döpa om det till C++-?

Okej om man ska hårddra det så är det ju i slutänden programmerigsteamet det hänger på. Har man ett bra team så funkar det utmärkt, men med tanke på att de flesta team beter sig som dysfunktionella familjer så blir resultatet därefter.  Mjukvarudesign är som att bygga egyptiska pyramider där sten läggs på sten, helt ostrukturerat, med hjälp av våld, hot och tusentals slavar.  Lägg där till att du aldrig kan sätta fingret på vad  en programmerare håller på med innan det är för sent.

Som programmerare bör du vara väldigt noggrann och jag tror du gör ett bättre jobb om du tänker att killen som sedan ska sitta i supporten och lösa problem med din mjukvara är en psykopat  utrustad med en uppsättning vassa knivar.
Och han har din hemadress.