Vi tog buss 117 till Coop Ingelsta och efter bara 50 meters bussfärd började jag bli åksjuk och få frossbrytningar. Chauffören körde som om han hade eld i baken och jag kastades hit och dit och kunde knappt hålla mig på fötter.  Svetten bröt ut i pannan och nacken och jag ville kräkas. Jag kommer dö innan vi är framme! Knäna var som gelé.

Väl framme klev jag av bussen på darriga ben och försökte behålla maginnehållet under den korta promenaden till affären.  Kan inte minnas att jag mått så illa sedan jag var i England sist.  Engelska landsvägar är inget för den som har anlag för åksjuka.
Vi köpte våra små vinflaskor först. Ett glas vitt och ett glas rött var blir det imorgon.  Såg rätt löjligt ut när vi kom med stora kundvagnen och de två små flaskorna skramlades på botten.  De övriga kunderna hade hela sina kundvagnar fyllda med öl, champagne, glögg och vin.  Vårt inköp gick på 74 kr medan paret framför oss betalade 1.900 kr för sin dricka. Viss skillnad.

Parkeringen var hel snömoddig och syrran sa att hon kände paniken komma eftersom snön verkar börja smälta. jag tror inte den hinner försvinna till imorgon och dessutom säger SMHI att det kommer mera vitt.

Vi fortsatte in på stormarknaden där vi möttes av julmusik från tomteklädd orkester med basfiol, gitarr och dragspel. Ni vet, ett klassiskt nisseband.
Sånt hör till och bidrog till syrrans julhumör som jag redan trodde var på topp, men som nådde helt nya höjder. 

Nissebandet följde sedan efter oss under hela shoppingen, vilket var rätt kul men samtidigt lite creepy. Till slut plockade jag upp mobilen och tog en suddig bild av dem (fortfarande darrig efter bussturen) och de slutade följa oss efter det.

Efter avslutad shopping tog vi bussen tillbaka hem och den resan blev om möjligt värre än den första. Vår chaufför hade lämnat julstämningen hemma och han körde enligt pricipen ”störst kör först” med en nitiskhet som orsakade två trafikkaossituationer. Första gången var vid rondellen vid City Gross då han svängde ut från hållplatsen utan hänsyn till att det stod bilar i kö till rondellen. Han skulle helt enkelt emellan, om det så var det sista han gjorde.  En Volvo började tuta när han blev utprejad i mötande fil och chauffören slängde upp fönstret och skrek ”Jag ha förträde, jäfla idioten!!”.  Mycket elegant passade han dessutom på att ge fingret åt föraren i Volvon (som fick backa så bussen kunde komma fram).  Jag fnissade.  Arga människor är roliga.
Nästa situation uppstod på Ståthögavägen då chauffören gasade på för att hinna före mötande trafik i flaskhalsen som ska utgöra något slags farthinder.  Problemet var bara att mötande trafiken redan var halvvägs genom flaskhalsen. Vår chaufför vägrade backa utan började istället köra framåt som för att knuffa de mötande bilarna bakåt.  Det var en hel radda med bilar, lastbilar och en buss som fick börja backa. Flera bilförare klev ur sina bilar och gick fram till vår buss och skrek på chauffören.  De hade nog inte räknat med att de skulle möta Norrköpings Mest Rabiata Busschaffis för de såg något chockade ut när chaffisen lutade sig ut genom fönstret och riktade en hagelstorm av skällsord och svordomar mot dem. ”Jäfla idioten! Jag ha företräden. Ni veta inget! Göra om din jäfla körkort!” osv.  Det höll på en stund och till slut satt alla passagerar och gapskrattade åt grälet.  Jag tror nästan vår chaffis var på väg att krypa ut genom fönstret för att klå upp alla bilförare, en efter en. Det var hysteriskt kul. Faktiskt.
En lastbilschaufför tog till orda och vrålade tillbaka med sina lungors fulla kraft men vår chaffis vann ordstriden och fick hela kön att backa så han kunde köra förbi. När vi passerade mobben av ilskna bilister så höttes en och annan näve. Det enda som fattades var ett gäng grepar och liar och de hade iscensatt ett klassiskt bondeuppror.  Alla upplopp av rang måste omfatta minst en lie och två grepar, det vet ju alla.

Jag småsjöng  ”En busschaufför, en busschaufför…det är en man med glatt humör” den sista biten hem.

Syrran hade helst velat ha uppesittarkväll ikväll men jag sade ifrån eftersom vi ska upp tidigt imorgon och valla morsan till kyrkogården för att tända ljus på mormor och morfars grav.  Dessutom har jag en del att styra med hemma. Vägsaltet har lämnat vita spår i hela hallen och jag måste fixa lite annat också.

Syrran bestämde att hon ska ha uppesittarkväll med bingolott och glögg,  bara hon och katten. Med tanke på att hon dessutom hade en kilometerlång lista med saker hon skulle göra så tror jag bara hon kommer hinna med hälften. 

Dags att sätta fart med de sista julbestyren så jag sedan kan slappa på soffan med en spinnande katt i knäet.