Katten började härma en vrålapa vid sju imorse och vid nio gav jag upp alla förhoppningar om sovmorgon. Trodde möjligen att maten var slut i kattskålen men det visade sig att katten bara tyckte det var dags för liv och rörelse i lägenheten. Hon strök sig mot mitt ben och satte ett kärlekbett i vaden utan att jag var beredd på det.  Jag blev raskt klarvaken. Morr!

Strax därpå vaknade dottern och satte igång och spreja sitt hår så det stod en dimma i hela hallen och jag fick akut andnöd. Hängde ut genom fönstret och kippade efter luft i några minuter och kunde inte få nog.  Syre är ju så beroendeframkallande.

Dottern for iväg till en kompis och när dörren for igen (hon ”glömde” ta med soppåsen som hon lovat) insåg jag att ljudnivån sänkts med ungefär 200 dB. Mina öron får vila och det ringer i dem av chocken. Det är inte så mycket hon som låter utan hennes mobil som ständigt skriker att nya sms kommit in och lika ofta spelar något som ska föreställa musik.

Försöker få tag på tränaren på kickboxningen men han har inte svarat i telefon under hela december. Ska bli mycket intressant att se om det verkligen bli träning imorgon eller om det är inställt. Mailen svarar de inte heller på.  Grrr!

Har en inplanerad biokväll med syrran idag. Hon ska bjuda mig på Sherlock Holmes-filmen. I gengäld ska jag hjälpa henne att bära in den nya soffan när den kommer i slutet av månaden.  Hoppas den går att få in i lägenheten. Den är oroväckande bred.

Ska nu ta en lugnande kopp kaffe och se på medan granen barrar.