Annonser från BloggPartner
07 « januari « 2010 « Sachiko's Fotoblogg – mellan himmel och helvete.

 

januari 2010
m ti o to f l s
« Dec   Feb »
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031

Arkiv

januari 7, 2010, at 11:00 f m

Värme hitåt, tack!

Eftersom snön vräkte ner igår kväll så är gatorna vita av hårdpackad snö och det känns nästan som om jag bor längre norrut än vad jag egentligen gör. Jag tog en liten promenad genom staden mitt på dagen, efter att jag varit hos terapeuten. Det var sista gången jag skulle träffa henne för hon ska börja jobba på BUP och jag får en annan hjärnskrynklare inom några veckor.
Det sista hon sa till mig var att hon tyckte det såg ut som jag gått ner i vikt. Hon är i särklass den bästa terapeut jag träffat!

Kylan håller i sig och jag bränner värmeljus för fulla muggar för att höja temperaturen. Som tur är har jag laddat med närmare ett tusen värmeljus just för såna här tillfällen, eller om det skulle bli strömlöst.
Ni tror väl att jag inte är riktigt klok?  Speciellt när ni får veta att jag dessutom har en arsenal av spritkök, ficklampor och mängder med batterier.  Om det blir strömlöst länge så tänker i alla fall inte jag vara utan varmt kaffe och ljus.
Ja, sa ju att jag lever med ständig undergångskänsla! Hahaha!
Skämt åsido…alla de här grejerna har jag sen jag bodde i huset och där kunde det vara lite hursomhelst med både värme och elektricitet.

 

Dottern gav mig två försenade julklappar;  ljus och en lapptäcke som hon gjort i syslöjden. Kanonfint och dessutom väldigt lägligt med tanke på kylan. Sitter på lapptäcket vid datorn och har det allmänt gott och varmt om rumpa och rygg.  Ahhh, härligt!

 

januari 7, 2010, at 10:55 f m

Är det så här det känns att vara lycklig?

 Inatt var det någon som dammade av sin gamla gitarr och spelade med känsla och darr i nästan två timmar. Sången lämnade mycket i övrigt att önska och det var omöjligt att sova. Med tanke på att huset är väl ljudisolerat så måste den här personen haft guran inkopplad i en förstärkare.
Jag kunde inte bli irriterad trots att klockan var två på natten när han satte igång, han var förmodligen inte ens medveten om att vi grannar kunde höra honom.  Den sista låten fyrades av vid fyra på morgonen och då hade trubaduren hunnit slakta Knocking on Heavens Door minst fem gånger och samma sak med Hotel California.  Tydligen var låtlistan lika slut som fantasin för som slutnummer körde han “Kalle på Spången”.  En gammal dänga som helt glömt att den existerade.  Jag kunde bara fnissa.

Känner på mig att det blir en bra dag idag med.