AAAARGH! Varför är jag alltid ute i sista sekunden? Utvecklingsplattformar, SDK, webbkameror, headsets, videokonferenssystem, databas, filbibliotek, API mm. Allt ska fixas på en gång och då väljer datorn att få bluescreen.
Att packa upp dokumentbiblioteket i foldern där jag installerat utvecklingsverktygen funkar inte och det blir ramaskri i burken.  
Gissa hur stressad jag känner mig på en skala? Idag är troligen dagen då jag får spader på riktigt. Det här visar på att jag inte är ett dugg bättre på att hantera stress idag än vad jag var för tio år sedan. Vissa saker förändras aldrig. 
Jag är och förblir ett nervknippe när jag vet att det hänger på andra eller på tekniken för att allt ska lösa sig.  Andra kan jag inte lita på för att de jobbar för sakta eller inte gör rätt (15 års erfarenhet av att jobba med klantskallar är svårt att bortse ifrån) och tekniken börjar alltid krångla när det är tidspress. Det är lika bergsäkert som att jag får kvarskatt varje år. Karvat i sten med andra ord.
Dessutom kan tilläggas att om jag ber någon annan fixa något så kommer alltid frågan “Men hur gör man då?” och då får jag sitta och visa, vilket tar längre tid än om jag gör allt själv från början.

Fem djupa andetag och räkna till 10. Luuuuuuugn och fiiiiin, Sacha! Allt kommer lösa sig, bara vi tar en sak i taget. *intalar jag mig men tror inte ett dugg på det*