Sitter och undrar förstrött varför jag får ett meddelande om att Office paketet jag installerat inte är äkta? Bevisligen sitter jag med originalskiva och det är den jag installerat från. Någon har klantat sig någonstans och det kan orimligtvis vara jag den här gången.

Har en lätt släng av magsjuka och kaffet jag drack stannade i kroppen i ungefär fem och en sjättedels sekund. Undrar vilka fasor frukosten kommer medföra?

Har ett skavsår i pannan efter att jag låg och läste med pannlampa igår. Det är mysigare att läsa en bok i ljuset av ficklampa men jag har blivit bekväm med åren och den vanliga sänglampan är inte särskilt spännande. Man gör vad man kan för att krydda tillvaron. Fast numera med skavsårsplåster i pannan.

Jag pratade med en chef på ett IT-företag. De söker webbprogrammerare.
Jag berättade om ett script jag fixat med och det verkade som om chefen trodde att jag var upphovskvinnan. Vet inte riktigt hur det gick till men jag invände inte, trots att det var felaktigt uppfattat från hans sida.
 Jag ser det inte som en lögn utan som en olycklig sammanslagning av två sanningar. Han kallade mig för scriptmakare inför ett par anställda och inte heller då protesterade jag. För den lönen hade jag till och med lystrat till ”Larry”.
Nä kanske inte Larry men definitivt Glenn.
I vilket fall som helst så blev det inget jobb där för de krävde C# och det har jag inte på min meritlista.
Inte för att det är någon nyhet, men fasen vad ont om jobb det är. Jobben som webbprogrammerare kan man lätt räkna på ena huvudets fingrar.

Jag kan nu konstatera att våren är på ingång. Det sitter nämligen en liten fjäril på mitt fönster och viftar med ena vingen. Uppenbarligen är den helt omedveten om vad kaosteoretikerna har att säga om sådana saker.

Känns nästan som om jag är med i en dramakomedi där jag spelar en biroll i mitt eget liv. Känns som att tid bara kan fås mot ransoneringskupong och att man ständigt är på väg från plik A till plikt B. Ändå sållar jag ju hårt bland mina måsten. Trodde jag. Pah!
Hur kommer det sig då att saker och ting ständigt dyker upp och sabbar all planering och varför är jag en sådan förskräcklig tidsoptimist?
Hade allt klappat och klart för dagen, visste precis vad jag skulle gör och när. Nu sitter jag här med en lista där bara hälften av sakerna är överstrukna och femtio procent av det jag egentligen gjorde finns inte ens med på listan.
Sitter och lyssar halvhjärtat på en malande föreläsare och förstår kanppt hälften av vad som sägs. Fokuserar på en ljummen kopp kaffe och sätter min tillit till att koffeinet ska göra så att mitt undermedvetna tar inte informationen där mitt medvetna har gått för dagen.
Det rasar in mail från människor som är entusiastiska och jag är stillsamt glad över att läsa dem. Det värmer att läsa att det finns medmänsklighet. Jag måste ha gjort något rätt någonstans. Människor sluter upp och vill hjälpa till och enas i en sak som berör oss alla.
Jag tror på att vi alla tillsammans kan fixa det mesta om vi bara har lite jävlaranamma.  Och det har vi. Även jag. Måste bara få vila mitt trötta huvud och mina ögon först.
Sen jäklar.
Severn är skitseg, jag vet. Det beror på att tusentals besökare surfar in på Utsatt.info