Veckans höjdpunkter:
- Gunborg, 85, läxar upp en chaufför och talar om hur kan ska köra sin lastbil för att komma ur en trång gränd. Gunborg har aldrig haft körkort. Chauffören stod med mössan i hand och bad stammande om ursäkt för att hans bil stod ivägen för Gunborgs rullator. Att hon sträckte sig efter käppen (som tillhygge) hade säkert också viss inverkan.

- Gunborg avslöjar hemligheten och systemet bakom de hundratals familjefoton som pryder hennes våning. Fotona rangordnas beroende på vem är minst förbannad på för tillfället. Alla hennes släktingar är dock mer eller mindre i onåd hela tiden.
Se gårdagens inlägg.

- Morsan meddelade att hon inte har tid att ses i veckan.

Veckans lågvattenmärken:

- Telebolaget 3 fortsätter skicka fakturor på en tjänst jag avbeställt i november 2009.

- Ägaren till mitt förra hus beställer fortfarande tjänster i mitt namn och tror jag kommer betala för dem.

- Datorkrasch av större dimension.

- Betalade räkningar och insåg att det gick jämt upp med lönen.

Har haft ont i ryggen hela dagen och inte kunnat sitta vid datorn alls. Däremot har det funkat utmärkt att ligga på soffan och fippla med fjärrkontrollen och läsa databöcker.
Dottern har varit iväg med kusin och alla barnen och badat och jag är så glad för hon sken som en sol när hon kom hem. Härligt! Jag är oerhört tacksam att kusinen tagit på sig den uppgiften varje måndag. Det betyder väldigt mycket i läkningsprocessen.
Jag får inte Roboform att fungera med vare sig Google Chrome, Safari eller senaste versionen av Firefox. Usch, ska detta betyda att jag måste använda IE? Ett i-landspoblem av rang, på min ära!
Jag har hittat en hypnosvideo som skulle varit alldeles underbar om det inte vore för att kvinnan som pratar använder orden “relax” och “relaxation” ungefär 800 gånger på 10 minuter. Däremot har hon en bra röst för såna här saker så jag försöker ha överseende med tjatigheten, även om det är svårt.

Jag råkade bli indragen i en äldre grannes lägenhet idag. Kvinnan, Gunborg, behövde en hjälpande hand att släpa hem matkassar och mot bättre vetande så kånkade jag hem eländet, fast det straffade sig i ryggen som skrek i protest. Inne i kvinnans lägenhet rådde ett kaos av spetsduksprydda bord. Alla bord var runda och alla dukar nådde ända ner till golvet. Varje bord var belamrat med mängder av foton av olika ålder och kvalitet. Det var ganska enkelt att räkna ut att det var släktens alla medlemmar. En del foton hade enkla träramar medan andra hade sirliga silverramar med bladornament. Vid första anblicken kunde man tro att det var en ren slump att ett visst foto fått en viss ram, men det visade sig finnas en mycket noggrannt uträknat system. I själva verket byts ramarna allteftersom de olika familjemedlemmarna stiger i gunst eller faller i onåd. De vars foton som stod på det slitna bordet vid toadörren, utan ram och lutade mot en ljusstake, har en lång väg att klättra. Jag fick veta att det kunde dröja upp till fem år för en person att förflyttas till ett bord av högre rang, men då krävdes också en hel del fjäskande från släktingens sida.
Är mycket förtjust i min nya bekantskap. Ståltanter med vassa tungor gillar jag skarpt. Hon kan dessutom fnysa på ett sätt som får miss Piggy att verka ….from. En dag vill jag också kunna det.