Bitarna har börjat falla på plats och nu har jag upptäck en helt ny egenskap hos mig själv; jag går igång på problemlösning! Helt klart en udda fetisch. Jag hamnar i ett slags rus och får en adrenalinkick vartefter jag tar mig ett steg närmare lösningen. Igår satt jag i 13 timmar och programmerade och vill inte sluta. Var dock tvungen när ryggen sa ifrån att det var dags att lämna stolen. Mitt stora problem är matematiken, dte var alltid ett av mina sämsta ämnen och jag fick kämpa febrilt i gymnasiet med C- och D-kurserna. Så fort terminen var över det sista provet skrivet så hade jag glömt alltihop. Jag resonerade som så att jag ändå aldrig skulle få användning av sinuskurvor och liknande. Återigen slår verkligheten en blöt disktrasa i nyllet på en.
En annan person som har en fetisch är polaren Ed. Hans stora passion är kvinnofötter. Jag ryser!
Fötter är något av det värsta jag vet. Hursomhelst så uppdagades hans läggning när vi pratade om ett skoskav jag fått på ena hälen. Jag blev lite förvånad över att verkade så intresserad av det och ville detalj höra om mitt skoskavsplåster och hur jag fått fila hälen när såret var läkt. När han till slut berättade om sin passion kändes det lite som om mitt skoskav blivit antastat. Hahahaha! Det är ju egentligen väldigt dråpligt.
Om jag skriver “kram” i ett mail så svarar han med “fotmassage”. Numera har jag alltid strumpor på mig när jag pratar med honom, även fast det bara är via webcam eller msn. Jag vill inte trigga igång något.



Senaste kommentarerna