Ska man tro på sin magkänsla?
Jag har vaknat med den där obehagliga känslan i magen i någon vecka eller två och ställt mig frågan; är det inutition eller katarr? Magkänslan har visat sig vara rätt för det har varit backflyt under de senaste veckorna.
Idag släppte den. Jag fick en varm känsla av frid och lugn men jag känner mig lite rädd att våga tro på den. Som bekant är jag ett kontrollfreak som vill veta hur framtiden ska bli och vad som kommer hända. Det gör att jag nästan är livrädd för att leva. Mitt liv har varit en osannolik serie av kriser och det är svårt att släppa allt och våga tro på en harmonisk tillvaro, men jag försöker. Jag vill se möjligheterna, inte hindren.
Jag älskar den här känslan jag fick idag. Som om ett väsen blåste varm behaglig luft över mig. I sådana stunder är jag beredd att omfamna världen och låta allt vara glömt och förlåtet. Då är blicken riktad framåt och mina steg är stadiga.
Eftersom jag inte kan förutspå framtiden så brukar jag barnsligt nog leta efter tecken på att jag gör rätt val. Det kan vara vad som helst; solen bryter fram genom molnen eller att jag får syn på en tidningsrubrik som plötsligt verkar ge svar på just den frågan jag ställt inom mig. Jag vet att det rimmar väldigt illa med att jag hävdar att jag inte är troende.
I synnerhet när stunder av frid dyker upp och jag känner det nästan som jag har kyssts av den stora gudinnan.
Tidigare ikväll stod jag i köket och förundrades över min magkänsla. Jag ställde frågan om min tur var på väg att vända? Om det nu kommer en period av lycka? Jag ville ha ett tecken. I samma sekund attackerade katten mitt ben.
Jag blev lite paff och konfunderad. Om det var ett tecken så var det ett väldigt konstigt sådant, som gav minst sagt dubbla budskap. Jag ställde frågan igen …..och katten flög på mig. Det räckte för att övertyga mig.
Jag gick in på Svenska Spels sajt och fyllde i Lottokupongen och tog en Trisslott. Lotten gav en vinst på 75 kr. Jag bara satt och gapade. Jag som aldrig brukar vinna något.
Om Lotto-spelet ger något får vi se på onsdag…
Lärdom: underskatta aldrig den kvinnliga intuitionen.

Om jag vore rik….
Frågan alla vi fattiglappar ställt oss någon gång. För mig har svaret varit givet ända sen jag började blogga igen; starta en resevlog (vlog = videoblogg) och åka runt och göra små reportage över hela världen. Helst då med fokus på djur, natur, kultur och konst såsom arkitektur, historiska monument och inhemska traditioner. Allt återspeglat med mina ögon och mina ord.
Är övertygad om att alla mina läsare skulle bli överförtjusta i två timmar film där jag ligger och trycker i ett dike i väntan på att filma en jordnäbbmus. Eller när jag, genomsvettig, frustande och högröd, ger upp för att min usla kondis bara tagit mig en tiondels väg uppför trapporna i Machu Pichu.
Det kanske är lika bra att jag fortsätter vara fattig så att ni förblir förskonade från sådana hemska syner. Hehe!