När man uppnått en viss ålder så blir plötsligt vädret så mycket mer intressant och samtalena kretsar ofta kring detta ämne. Syrran drömmer just nu om en utomhustermometer, vilket jag ser som ett bergsäkert ålderstecken. Det ger ju minst 10 vuxenpoäng. Dessutom har hon numera både MedMera- och ICA-kort (och det ger väl cirka 150 vuxenpoäng) så det är snart dags att beställa hennes kista och putsa upp spaden.
Jag tipsade om att det fanns 3-pack med termoterar på Clas Ohlsson för 29 spänn, men eftersom min syster i grund och botten är djupt paranoid så kom givetvis en hel tsunami av följdfrågor. Varför var så billiga? Var det ett tecken på att de är av dålig kvalitet? Vad är det för upphängningsanordning? Varför ska man behöva 3 st?
Jag lyckades styra in henne på ett annat ämne innan hon trasslade in sig en av sina logiska kullerbyttor igen.
Även på Facebook diskuteras vädret intensivt och det är ett förfärligt ojande och suckande och stönande. Det snöar, än sen? De har det ju gjort i en månad så varför dessa reaktioner nu? Det är ju inte precis snöstorm där vi bor, eller? Bara undrar… Tror att allt grundar sig i att folk börjar få ont om samtalsämnen nu när “Ullared” är slut.
Ja, jag är elak idag med, som ni märker. Jag skyller alltihop på a-kassan som skickat mitt beslut till fel adress och dessutom avslagt min ansökan bara för att jag har jobbat kommunalt en gång i tiden.
Två produkter jag aldrig kommer att köpa eftersom deras reklam retar gallfeber på mig: Cilit Bang och Air Wick. Numera kan jag dessutom lägga physialis från Konsum Nya Torget på svarta listan. Hälften var ruttet.
De fåtal som faktiskt var ätliga smakade dock bra.
Veckans höjdpunkter:
- Gunborg, 85, läxar upp en chaufför och talar om hur kan ska köra sin lastbil för att komma ur en trång gränd. Gunborg har aldrig haft körkort. Chauffören stod med mössan i hand och bad stammande om ursäkt för att hans bil stod ivägen för Gunborgs rullator. Att hon sträckte sig efter käppen (som tillhygge) hade säkert också viss inverkan.
- Gunborg avslöjar hemligheten och systemet bakom de hundratals familjefoton som pryder hennes våning. Fotona rangordnas beroende på vem är minst förbannad på för tillfället. Alla hennes släktingar är dock mer eller mindre i onåd hela tiden.
Se gårdagens inlägg.
- Morsan meddelade att hon inte har tid att ses i veckan.
Veckans lågvattenmärken:
- Telebolaget 3 fortsätter skicka fakturor på en tjänst jag avbeställt i november 2009.
- Ägaren till mitt förra hus beställer fortfarande tjänster i mitt namn och tror jag kommer betala för dem.
- Datorkrasch av större dimension.
- Betalade räkningar och insåg att det gick jämt upp med lönen.
Jag har mina stunder av fullkomlig korkskallighet. Idag infann sig en sådan stund.
Jag städade och gjorde rent i lägenheten eftersom jag ska ha flera fikabesök i veckan, och kom då på den lysande idén att hänga upp en ljuslykta i fönstret. Eftersom det som fanns att tillgå i snörväg var antingen fiskelina eller paketsnöre så valde jag det förstnämnda. Det blev jättefint och jag tände genast ett ljus och fortsatte sedan med golvskurning och damning.
Hann precis bli klar när kraschen kom.
Min första impuls var att vråla ”Nadja! För h-vete!” men katten låg på soffan och såg allmänt förnärmad ut över att bli beskylld för något hon, för en gångs skull, inte gjort.
Lyktan låg på golvet och stearinet hade skvätt överallt. Kunde inte begripa hur det gått till, tills jag grabbade tag i handtaget och brände mig. Nu vet jag att det tar ganska precis 9 minuter innan en fiskelina smälter ovanför en ljuslåga, om avståndet är 20 cm.
Bara att börja om från början med skurningen
Har haft ont i ryggen hela dagen och inte kunnat sitta vid datorn alls. Däremot har det funkat utmärkt att ligga på soffan och fippla med fjärrkontrollen och läsa databöcker.
Dottern har varit iväg med kusin och alla barnen och badat och jag är så glad för hon sken som en sol när hon kom hem. Härligt! Jag är oerhört tacksam att kusinen tagit på sig den uppgiften varje måndag. Det betyder väldigt mycket i läkningsprocessen.
Jag får inte Roboform att fungera med vare sig Google Chrome, Safari eller senaste versionen av Firefox. Usch, ska detta betyda att jag måste använda IE? Ett i-landspoblem av rang, på min ära!
Jag har hittat en hypnosvideo som skulle varit alldeles underbar om det inte vore för att kvinnan som pratar använder orden “relax” och “relaxation” ungefär 800 gånger på 10 minuter. Däremot har hon en bra röst för såna här saker så jag försöker ha överseende med tjatigheten, även om det är svårt.
Jag råkade bli indragen i en äldre grannes lägenhet idag. Kvinnan, Gunborg, behövde en hjälpande hand att släpa hem matkassar och mot bättre vetande så kånkade jag hem eländet, fast det straffade sig i ryggen som skrek i protest. Inne i kvinnans lägenhet rådde ett kaos av spetsduksprydda bord. Alla bord var runda och alla dukar nådde ända ner till golvet. Varje bord var belamrat med mängder av foton av olika ålder och kvalitet. Det var ganska enkelt att räkna ut att det var släktens alla medlemmar. En del foton hade enkla träramar medan andra hade sirliga silverramar med bladornament. Vid första anblicken kunde man tro att det var en ren slump att ett visst foto fått en viss ram, men det visade sig finnas en mycket noggrannt uträknat system. I själva verket byts ramarna allteftersom de olika familjemedlemmarna stiger i gunst eller faller i onåd. De vars foton som stod på det slitna bordet vid toadörren, utan ram och lutade mot en ljusstake, har en lång väg att klättra. Jag fick veta att det kunde dröja upp till fem år för en person att förflyttas till ett bord av högre rang, men då krävdes också en hel del fjäskande från släktingens sida.
Är mycket förtjust i min nya bekantskap. Ståltanter med vassa tungor gillar jag skarpt. Hon kan dessutom fnysa på ett sätt som får miss Piggy att verka ….from. En dag vill jag också kunna det.
Jag tog en vända på biblioteket idag. Det är sådana nöjen som fattiglappar, som jag, använder sig av frekvent och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag inte är portad på bibblan längre. Under ett par års tid låg en räkning av okänt ursprung och skräpade som ingen visste vad den härrörde ifrån eller varför den kommit till? Det var definitivt inte förseningsavgifter för jag hade inte lånat något. Men mitt liv är ju lite så..folk skickar gärna räkningar till mig som jag inte har med att göra. Nu i veckan kom ytterligare en soptömningsräkning gällande huset jag inte ägt sen i somras och dessutom avbeställde jag alla såna tjänster i god tid innan jag flyttade. Det kommer sluta med att jag får plantera en kopia på den skriftliga uppsägningen i pannan på lämplig tjänsteman. Troligen i kombination med ett skoavtryck, storlek 40.
Åter till biblioteket. Jag satt i godan ro och bläddrade i böcker och förde anteckningar när jag hörde Rösten. En mycket karaktäristisk gäll röst som jag inte hört på länge. Rösten tillhör en kvinna som jag hoppades inte behöva råka på…någonsin. Jag kan inte påstå att hon gjort mig något. I sanningens namn har hon bara försökt bli kompis, men jag fixar det inte. Det handlar om en personkemi av det slaget som får byggnader att utrymmas och folk att tejpa kryss över fönsterglasen.
Jag tittade upp och fick syn på hennes illröda hår komma svävande mellan hyllorna, mot min avdelning. Vad tusan hade hon i bland facklitteraturen att göra? Vad jag vet så är barnböckerna på nedre botten? Ja, jag blir elak när hon är i närheten, kan inte hjälpa det. Något med hennes blotta existens triggar igång mina absolut sämsta sidor.
Hennes insmickrande leende varje gång vi ses? Hennes sätt att säga att jag ser såååå fantastisk ut (säkert tecken på att hon är en obändig och inbiten lögnare)? Hennes ständiga tjat om att vi ska byta telefonnummer? Eller kanske rentav det faktum att människan aldrig vet när det är dags att hålla klaffen och gå vidare för att alla inte har tid att stå och lyssna på henne i trekvart? Jag vet inte vad det är, jag vet bara att jag undviker henne till varje pris. Över lag har jag svårt för personer som pratar bebisspråk och skaffar sig smeknamn som Snuttis, på t ex Facebook.
Samlade raskt ihop mina böcker, pennor och block störtdök in bakom en hylla, sprang hukande längs gångarna och hittade till slut skydd i ett av de inglasade studiebåsen. Problemet var att det var upptaget. Den unge studenten såg mycket förvånad över att plötsligt bli inlåst med en morrande storvuxen kvinna som dessutom frustade som ett ånglok, av irritation. Han valde det säkra före det osäkra och satt bara tyst tills nära två minuter tickat förbi och jag kunde blåsa faran över. Rödhåringen hade sannolikt hittat tillbaka till avdelningen för böcker med stor och lättbegriplig text. Jag smet ut och bakom mig hörde jag hur studenten kastade sig upp från stolen och låste dörren bakom mig.
Anekdoten har ingen som helst sensmoral eller poäng. Bara en enkel story of my life.
Jag och dottern har varit på stan i jakt på bikini. Detta visade sig vara en uppgift som krävde en hel del springande och grävande. Springandet bestod mest i att försöka få hjälp av personalen som hellre verkade vilja vara lediga en söndag. Vi möttes av idel fnysningar och irriterade suckar, ungefär som om de tänkte “Vad är det för idioter som ska köpa badkläder i januari?!“.
Fel säsong för badkläder eller butiksservice helt klart. Utbudet var tämligen begränsat i den affär där det faktisk fanns badkläder. Efter mycket om och men gick det till slut vägen.
Måndagar blir badhusdagar från och med nu då dottern ska följa med min kusin och alla barnen för att simma. Det finns flera skäl till arrangemanget men det främsta är att barnen ska ha en bra kontakt och inte vara som främlingar för varann. Själv håller jag på att försiktigt kliva tillbaka in i umgänge och även om det är myrsteg så vet jag att målet, att kunna bli social igen, kan uppnås på sikt. Men det måste ske i min takt, inte för att folk tjatar.
Ute var det snorhalt men vi tog ändå en hyfsad promenad och vi handlade på Netto istället för den svindyra konsumbutiken. Skillnaden i pris blev enorm. Ni kommer säkert tro att jag ljuger men två kassar mat gick på ynka 66 kronor (de hade visst en 15% rabatt på allt) ! I Konsum hade samma prylar kostar gott och väl 200-300 spänn. Läge för att bojkotta vår närbutik, eller?
Nu sitter vi med frusna fötter och försöker tina upp framför TV:n. En reklamsnutt som nyss sändes väckte min uppmärksamhet. Kommer inte i håg vad produkten var men däremot rösten på killen som sa “Du är så cool mamma!”. Det som var anmärkningsvärt är att rösten verkade tillhöra en 40-åring, medan killen i reklamfilmen var typ 16-17. Det är inte utan att man drar vissa paralleller till babyn i “Who framed Roger Rabbit?”. Vad än produkten nu var så vinner den inte i trovärdighet i alla fall.
Nu blir det matlagning!
När man umgås med folk som brinner för sina intressen så blir det oftast väldigt intressanta följder och diskussioner. Ja nu menade jag inte bokstavligen ”brinner”, sånt leder sällan till vidare diskussioner över huvudtaget.
De som slår mig när jag pratar med personer som snöat in på nåt är att de oftast ser väldigt töntiga ut. Jag kan inte med den godaste vilja i världen påstå att någon i vår datanördsförening är direkt cool. Tvärtom ser vi alla ut som direkt tagna ur Superbad och det skulle räcka med att någon av oss öppnar truten på krogen för att det ska bildas ett tomrum runtom oss och att folk går i cirklar runt vår grupp. I och för sig faller det på sin egen orimlighet eftersom nördar inte går på krogen. Den ligger alldeles för långt från vårt LAN.
Dessutom är det genetiskt och fysisk omöjligt för en datanörd att dansa och det beror på att taktkänslan bara skulle infinna sig om man räknade takter i binärkod.
Två killar som hänger på vårt teknikforum är medlemmar i MetamorfosFöreningen. Jag trodde först det var ett skämt men de mördande blickarna jag fick när jag föreslog att jag borde bli hedersmedlem sa något helt annat. Jag hade sekunderna innan sagt att jag kunde förvandla en kasse matvaror till två kassar sopor och därmed kvalificerade som medlem. Big mistake!
Man ska inte driva med folk som älskar att sätta bäcksländor och nätvingar på nålar i inglasade lådor. En vacker dag kan det vara ens eget öra som sitter där.
Nu råkar MetamorfosFöreningen ha hamnat i storbråk med MetamorfosFörbundet eftersom föreningarna har förvillande lika namn. Föreningen anser att Förbundet är en samling idioter som plockar sten (metamorfiska bergarter) medan stenfolket tycker att insektssamlarna kan dra nåt gammalt över sig.
På forumet har grälet urartat kapitalt och eftersom metamorfossnack egentligen inte hör hemma på forumet alls så har mängder av folk börjat lägga sig. Forumets admin lade, mot bättre vetade, in nådastöten när han kallade deltagarna i grälet för ”puppor och smågrus”.
En del människor lever verkligen på gränsen.
I enlighet med nördföreskrifterna så ska jag ägna resten av lördagskvällen åt att katalogisera mina databöcker.
Har ringt flera samtal till Finspångs Tekniska Verk (läs Värk) för att fråga varför de fortfarande skickar fakturor till mig, gällande en fastighet jag inte äger? Det måste varit tionde gången jag ringt dem. Kvinnan som svarade hade jag pratat med förr.
“Med all respekt för att du inte vill få besvär, så måste jag påpeka att vi inte hunnit ändra och makulera fakturorna” sa hon. “Men jag respekterar förstås att du blir irriterad över att det dyker upp nya fakturor och jag har full respekt för att det tar onödig tid att du ska behöva ringa oss…”
Det enda jag egentligen irriterade mig på var all denna respekt! Fakturorna skiter jag i, för jag kommer inte betala dem men vill samtidigt inte behöva skriva femtiotretton bestridanden till Kronis. Kvinnan lovade att makulera alla fakturor som de skickat till mig snarast. Fan tro’t!
Gick ner till fiket runt hörnet för att köpa en take-awaylatte. Kvinnan som äger stället är fenomenal på det sättet att hon alltid lyckas ge gästerna dåligt samvete för att de orsakar henne arbete. Hon har en sorgsen, uppgiven, anklagande och trött blick som får en att vilja krypa ner i skorna. Jag bad om ursäkt för att jag störde, betalade mitt kaffe och smög ut därifrån så tyst jag kunde så att min existens inte skulle orsaka henne mer besvär.
Om ni någonsin besöker Norrköping så rekommenderar jag Café 12:an om ni vill känna att det finns folk som har det värre än vad ni har det. Kvinnan ser ut som om hon uppfann Lidandet. Ja, med stort L.
Det är lite grand som att kliva in i en Strindberg-roman.
Utanför caféet såg jag en synnerligen ovälkommen figur som jagat mig per telefon dygnet runt, i veckor, fast jag uttryckligen sagt att jag inte har tid med honom. Som tur var hade han ryggen åt mitt håll och jag tassade obemärkt förbi, runt hörnet, och ilade in i portvalvet och andades ut. Slog in koden och….
“Jaså, det är här du står och trycker!”
Hur fasen han hunnit ifatt mig begriper jag inte? Jag sa bara ett kort hej och smet in genom porten utan att ge honom en chans att börja babbla. Halvvägs upp till min lägenhet började givetvis mobilen ringa och jag behövde inte ens kolla för att begripa att det var han. Stängde av mobilen mitt i en ringsignal…
…för att fem minuter senare behöva sätta på den igen.
Ringde en kompis som vill att jag gör om en grej på hans hemsida. Han politiska engagemang genomsyrar allt han gör och allt han säger och han kan bli makalöst uppjagad utan synbar anledning. Idag sa han “Ta bara Vellingefrågan…!”
Jag ställde Vellingefrågan. “Var ligger Vellinge?”
Han lämnade genast ämnet (med en irriterad suck) och återgick till att prata om hemsidan.
Vad ska jag säga..? Hemsidan i fråga är försvarspolitisk i det avseendet att kompisen anser att försvaret ska satsa på ny utrustning. Då i synnerhet en armékniv som en ren händelse råkar vara designad av…just det; han själv.
Själva kniven finns inte i verkligheten utan är på utvecklingsstadiet. Däremot så har han en snart färdig hemsida som uppvisar denna fenomenala kniv. Eller, han skulle haft en färdig hemsida om det inte vore för att han ska hålla på ändra på kniven hela tiden och lägga till nya funktioner. Varje vecka är det nya instruktioner i stil med “En liten böjd metallbit med flera användningsområden”. Jag gör modellen i 3D och tar fram nya bilder men jag börjar önskar nästan att jag inte lovat att hjälpa honom. Innan hemsidan verkligen publiceras så kommer programmeringsspråket jag använder inte längre att existera, utan betraktas med samma fascination som runskrift.
Latten var kall när jag skulle dricka den.
Det jag inte gillar med den senaste versionen av MSN är man sållat hårt bland spelen som man kan spela mot sina vänner. För ett par år sedan fanns ett frågesportsspel som syrran och jag körde i timmar. Filmkategorin var vår givna favorit. Det spelet är numera ett minne.
Det är inte alltid nymodigheter är av godo.
Men hoppet är inte ute på något sätt; det finns en kanonsajt med gratis spel på som man kan köra mot varandra. Bland annat hittar du iSketch som är ungefär som Pictionary fast du spelar ensam mot en flera andra. Det här spelet har jag lirat massor av gånger genom åren och man blir helt fast. Du kan bara knalla in i ett rum med folk och vara med och rita och gissa. Lovar att du kommer få roligt och att du kommer sitta där länge.
Här finns massa godis som Bejeweled i massor av olika varianter, sportspel, multiplayer, brädspel, action, äventyr och mycket mycket mer. Allt gratis och utan krångel.
Jag har hittat en väldigt episkt variant av Bejeweled som dels innehåller en trevlig berättelse, Jorden runt på 80 dagar, och fina bilder, samt utmaningen att klara varje spelnivå, såklart. Förutom att matcha figurerna så ska man samla ihop grejer och få tag på delar till t ex böcker, kartor, kikare, klockor osv.
Du kan spela det här nedan eller besöka spelsajten direkt och testa andra varianter, om du vill. Om du spelar det direkt på sajten får du ljud och större spelplan dessutom.
Beslutade mig för att den döda häst jag sparkade på inte var värd besväret (bildligt talat, inte bokstavligt..bara så inga djurrättsaktivister får för sig nåt). Programmering funkar inte när man är för trött och det får vila till en annan dag.
Gick istället till affären för att se om jag kunde spräcka budgeten. Gick utmärkt! Medan jag var i affären så kände jag att folk stirrade på mig(?!)
Fick en flashback till den gången jag nös i en närbutik och inte märkte att jag hade en fet sträng med snor längs kinden. Detta uppdagades först när jag var tillbaka i bilen och såg mig själv i backspegeln. Tanken på hur många som sett mig när jag stod en halvtimme i kö var tillräckligt för att jag skulle anta en lilaröd ton i nian.
Idag kände jag noga efter i ansiktet att detta inte hänt igen. Kändes okej och som vanligt. Ändå fortsatte folk stirra på det där avvaktande sättet som om de trodde att något skulle hända mig och att de helst inte ville vara i närheten när det hände.
Jag avskyr sånt. Som om alla är invigda i en stor konspiration och jag är den enda som inte vet vad det gäller.
En äldre man, med en hatt avsedd för en betydligt större man, hade till och med mage att flina tandlöst och hånfullt åt mig. När jag passerade honom stirrade han helt fräckt på mig som om jag var en fascinerande insekt. Han rörde sig stelt eftersom häftiga huvudrörelser fick hatten att rotera på hans huvud, men jag kände hans blick följa mig i ryggen.
När jag stod i kö för att betala hörde jag ett barn fråga sin mamma:
”Varför har tanten byxorna ut och in?”
Jag behövde inte titta ned för att begripa att det var jag som var tanten. Höll masken, rörde inte en min, betalade och gick skyndsamt ut… med byxfickorna fladdrande i vinden som två blodhundsöron. I skydd av mörkret ilade jag hem och låste dörren för att stänga ute denna onda onda värld!
Ringde supporten för att klaga på servern igen. De meddelade glatt att de nu bytt databasserver åt mig och att det skulle funka. Jag blev försiktigt hoppfull men samtidigt har jag tillräckligt med erfarenhet av det här webhotellet för att veta man inte ska hoppas på för mycket. En halvtimme senare segade mycket riktigt servern ur igen. Tack för det Netfirms, ränderna går visst aldrig ur kalsongerna hos er!
Allt material på Sachikoblog.com skyddas av såväl copyrighträtten och upphovsrättslagen. Du får inte kopiera bilder eller texter att använda på din egen blogg eller sajt utan skriftligt medgivande.
konsumbutiken. Skillnaden i pris blev enorm. Ni kommer säkert tro att jag ljuger men två kassar mat gick på ynka 66 kronor (de hade visst en 15% rabatt på allt) ! I Konsum hade samma prylar kostar gott och väl 200-300 spänn. Läge för att bojkotta vår närbutik, eller?
Senaste kommentarerna