Annonser från BloggPartner
03 « februari « 2010 « Sachiko's Fotoblogg – mellan himmel och helvete.

 

februari 2010
m ti o to f l s
« Jan   Mar »
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728

Arkiv

februari 3, 2010, at 5:16 e m

Politikerna fattar äntligen + snökaos

feb3_2010

Hoppsan vad det snöat och gör det forfarande. Mobilnätet ligger nere i Norrköping, p g a vädret, och när jag gick ut för att gå till ett möte så fanns det inga trottoarer att gå på.  Allt täckt med stora snövallar.  Istället fick jag glatt halka runt på gatorna och göra störtdykningar ner i snödrivorna när det kom en bil.
NT skriver att det är snökaos.  Jag håller inte med. Kaos är ett för starkt ord, men visst är det ovanligt mycket snö och det tar lite längre tid än vanligt att ta sig från A till B. Själv tycker jag det är ganska trivsamt, om man bortser från att jag inte har telefon.
Många barn är nog överlyckliga idag för flera skolor har stängt.

Mediareaktioner

Beatrice Ask har visst uttalat sig om min öppna kritik mot groominglagstiftningen på P1 imorse. Jag har själv inte hört intervjun men jag fick veta att hon var öppen för att lagen skulle ses över om det, efter inkörningsfasen, visar sig att den är verkningslös. Låter positivt tycker jag. Det är det första riktiga tecknet på samarbetsvillighet och konstruktiva reaktioner från statligt håll, som jag sett i den här frågan.feb3_2_2010 
Våra loja kommunalpolitiker i Norrköping har, fram tills idag, bemött våra aktioner och protester med axelryck. För att få något att hända i den här staden måste det tydligen till att politikerna (eller deras barn) själva faller offer.
Man har visserligen gått ut med att man ville ha Nattknappen, men inget är bestämt och det krävdes en mailkampanj  under flera månader innan man ens började överväga det. Jag skickat över 50 mail om saken under hela hösten, till kommun, polis osv. Dessutom drog min kusin igång en mailkampanj som varade under en månad.
Under dagen har regionalpolitiker börjat höra av sig.  Märkligt att det ska behöva gå upp till regeringsnivå innan lokala politiker fattar att det är allvar.

Om man ska se något positivt med tragedin vi gått igenom under hösten och vintern, så är det att jag är djupt och fast besluten att fortsätta kämpa för en bättre och tryggare tillvaro för våra minsta invånare. Det har blivit ett nytt kall och många människor med stor kompetens, kunnande och skicklighet har slutit upp för att göra vad de kan för att hjälpa till. Det är inte bara oroliga mammor och pappor, utan politiska partier, IT-experter, advokater, kriminologer, journalister och nu, som sagt, även politiker.

Hoppet växer!

jan15-1

februari 3, 2010, at 2:15 e m

Oh happy day II

En räkning jag fasat för i månader dök ner i brevinkastet med en skräll. Det hördes på dunsen att det var dåliga nyheter. Så fort jag såg advokatens logga på kuvertet knöt sig magen och jag kände ångesten komma. Efter händelserna år 2007 får jag instinktivt panik när ekonomin hotar att rasa samman. Jag ser framför mig hemlöshet, svält, depression och totalt mörker. Jag har ju varit där förut.
Jag lade kuvertet i byrålådan, livrädd för att öppna det. Kändes som en tickande bomb. Jag hade inte en aning om summan. Kunde varit 20.000 men lika gärna 200.000 kr.
Å andra sidan har jag ju sedan nyår bestämt mig för att stångas med problemen innan det växer sig över mitt huvud. Det kom jag ihåg några minuter senare när jag stod och sminkade mig och brottades med att andas lugnt och försöka få ner pulsen. Jag samlade mod och bad till högra makter att det inte skulle vara så farligt som jag trodde.
Jag lade resolut ner sminkborstar och burkar och gick och öppnade kuvertet med skälvade händer.
Jag fick syn på olika summor som adderades, i specifikationen över hur mycket tid advokaten lagt ner på att stämma snickarskrället som fuskjobbade på mitt förra hus. Hjärtat sjönk till under havsnivå.
Sedan fick jag syn på sista meningen där advokaten skrev att jag inte behövde betala något alls.
Jag har redan pytsat in ganska stora summor till advokatbyrån och de hade tydligen bestämt att de var nöjda med det. I synnerhet som utfallet i målet inte blev helt bra; 6 års tvistande och jag gick back en kvarts miljon. Alla mina besparingar och mer därtill, med andra ord. Det här är den främsta anledningen till att jag är helt pank idag och lever ur hand i mun.
Gissa om jag blev glad när jag läste den sista raden? Stenen föll, lugnet infann sig. Idag är en lyckodag av stora mått.
Idag vill jag krama hela världen.
Jo, medlemskapet till biografsajten försvann på fem minuter igår och det blev Ed som knep den. Till alla er som ville ha den kan jag bara beklaga. Jag kommer eventuellt få fler medlemskap att ge bort om några månader, dock. Då ska jag ha er i åtanke